Kan känslor komma tillbaka?

Jag lyssnar detta nästan dagligen från min fru. Lik förbannat lever vi tillsammans i 12 år. Vist med otrohet som jag tvingas acceptera för fred i huset. Känslorna kommer och går kvar blir vardagen med allt vad det innebär. De skillnad mellan förälskelse och kärlek.

Han verkar mest tycka att jag är jobbig. Han säger att han verkligen ska ge detta en chans men han anstränger sig inte alls. Ibland känns det ok mellan oss, vi kan prata om saker och ha det trevlig men oftast känns han bara disträ och verkar inte vilja umgås med mig, lyssnar inte på vad jag säger och gör helst av allt andra saker. Förstår inte hur alla dessa år inte kan vara värda att kämpa hårdare för.

2 gillningar

Han vill ha det som det är.
Han vill att du ska acceptera läget och anpassa dig efter honom. Han menar väl att det är du som ska jobba på att ändra din inställning, inte att han ska jobba på att ge dig det du behöver.

3 gillningar

Så känns det. Fast han säger att han också jobbar på det. Vi gifte oss för bara 2 år sedan, visst har jag inte tyckt att allt varit perfekt men jag trodde aldrig vi skulle hamna här. Hur ska jag få honom att inte ge upp oss?

Ge inte upp. Så länge han är ärlig så kommer det att kunna gå att rädda.

Något jag klargjorde för min fru var även att jag kommer inte kämpa för evigt. Jag kommer ge det allt en tid, men ändras inte vår situation och att båda strävar efter det, så kommer jag ta steget i stället för min egen skull.

Som tur var så kämpade vi båda hårt för att hitta tillbaka. Det har tagit lite mer än en månad men nu äntligen säger hon att det händer saker i hennes hjärta igen :slight_smile:

Så steg ett hade varit att verkligen försäkra dig om att han är helt ärlig i allt han säger. Sedan måste du få han att också jobba för detta så det inte bara är du. Det är först då ni har en chans :slight_smile:

3 gillningar

Så härligt för er :heart: Vad har ni gjort för att få det att vända? :blush:
Jag tror verkligen han är ärlig, jag tror han vetkligen vill att det ska funka. Framför allt för vårt barns skull tror jag. Men han säger också att han inte kan tvinga fram känslor och att han inte kan fortsätta leva så här. Hur ska jag få honom att också verkligen försöka??
Vi hade första tillfället på familjerådgivningen igår, det kändes ändå bra så jag hoppas det kan ge oss någonting.

Det verkar vara samma situation som för oss.

Min fru sa också att hon inte kan tvinga fram känslor och ville inte fortsätta leva som vi gjort. Hos oss var det ganska tydligt var det bristigt, att jag inte var tillräckligt närvarande, så jag började bli mer närvarande och uppskatta min fru. Det gjorde susen efter ett tag. Och det verkar vara detta som varit ert problem också, att man tar varandra för givet.

Mitt råd är att försöka uppskatta honom mer. Gör lite extra saker osv. Men utan att det ska framstå som att du bara gör det för stunden. Få honom att förstå att du älskar honom, och visa det. Det räckte för oss. Att vi båda anstängde oss. Då kom känslorna tillbaka när vi började ha kul tillsammans igen och vi visade att vi älskar varandra.

Men det är upp till er båda. Du kan inte dra allting själv. Utan han måste ju vilja att det ska bli bättre. Isåfall finns där en stor chans :slight_smile:

1 gillning

Jag försöker uppskatta honom mer, men vill inte att det ska kännas påtvingat och att det bara är tillfälligt. Känns så svårt. Idag vill jag nästan ge upp, känns som att han bara tycker att jag är skitjobbig.

1 gillning

Känns knappt som att han vill vara med vår son heller. Känns som han bara vill vara ifred.

På lördag kväll ska jag överraska honom med middag ute. Har fixat barnvakt så för första gången på väldigt länge får vi lite tid bara vi. Får se om han uppskattar överraskningen. När jag har gjort småsaker för honom i vardagen säger han inte ens tack. Tex i helgen fick han sovmorgon och frukost på sängen. Inget tack och ingenting tillbaka. Hur länge orkar man?

Håller tummarna för er.
Är du 100 säker att han inte har känslor för någon annan? Hans sätt mot dig påminner mycket om mitt x beteende förrän han släppte bomben.
Inget illa menat, men kan det vara något sådant då han inte tycks villa försöka ens…

1 gillning

Felpost

100 kan man väl aldrig vara, men jag tror inte det, känns väldigt osannolikt. Han säger att han bara vill vara ifred typ.

2 gillningar

Var detta menat till någon annan kanske? :blush:hänger inte riktigt med :blush:

Jaha oj ja, det skulle nog varit i en annan tråd, förlåt!

Hoppas han uppskattar lördagskvällen. Du försöker i allafall.

1 gillning

Ibland tänker jag att jag försöker förgäves, kan bli arg och ledsen att jag kanske gör allt i onödan men samtidigt vill jag ju oavsett känna att jag gjort allt.

3 gillningar

Hur gick det för er, klarade ni er igenom det?

1 gillning

Hej,
Jag är i samma sits som du beskriver, att min man tappat känslorna för mig och vill skiljas. Men han vill använda våra 6 månader till att se om känslorna kommer.mer tillbaka. Men nu har det gått 23 dagar sen beskedet och han pratar ingenting, säger inget. Ovissheten är tärande.
Hur gjorde du och ni för att det skulle bli bra igen?

2 gillningar

Då har det gått en sjättedel av tiden. Hade jag varit i din sits och vetat vad jag vet idag hade jag satt ner foten och sagt att nu ska vi prata! Vad har jag för brister? Vad tycker du att jag ska jobba med i mig själv? Detta tycker jag att du borde jobba på. Vad borde vi båda jobba med i vårt förhållande?

Skriv gärna ner och om möjligt, beroende på vad som kommer upp, sätt mål. “Jag kan bli bättre på att vara romantisk” kanske blir en punkt. Då vet man det och kan jobba mot det målet.

Jag hade även rekommenderat er att gå på rådgivning eller parterapi. Jag hade verkligen gjort allt ska du veta! Uttömt vartenda hjälpmedel, försökt med allt innan jag gett upp.

2 gillningar