Jag och min man ska skiljas och mitt i denna ångest funderar jag mycket på hur jag ska lösa det bäst för barnen. Jag vill bo kvar i huset med dem (min man och jag är överens i att barnen ska bo med mig). Jag är under stark stress och kan inte förstå hur jag ska räkna för att begripa om jag, med min ekonomi, ens har en minsta chans att ta över huslånet. Kan någon hjälpa mig räkna? Jag förstår att jag måste kontakta bank/jurist etc, men i nuläget vill jag bara ha ett överslag om jag ens har skuggan av en chans att lösa detta ekonomiskt. Vi äger huset 50/50. Jag måste alltså lösa ut honom vilket jag måste lösa pengar till men just nu undrar jag bara om jag kan lösa att ta över lånet med de ekonomiska förutsättningar jag har.
Husets värde: 4 500 000
Belåning: 2 700 000
Min bruttolön per månad: 35 000
Barnbidrag/studiestöd per månad: 4480
Min man ska betala mig underhåll men det vet jag inte hur mycket än? Han kommer inte att bråka om det utan betala det han “ska”.
Stort stort tack på förhand för hjälp i detta svåra! Ber om ursäkt om jag är rörig, men det är total kaos inom mig just nu.
Enligt SEB:s lånekalkyl på nätet så tyvärr nej, du har för låg inkomst. Men pratar du med rätt person på rätt bank så skulle jag tro att du absolut har möjligheten ta över lånet.
Åh det var det jag misstänkte Hur tänker du, om jag pratar med rätt person? Att någon vänligt inställd person skulle kunna tänkas hjälpa mig så att jag kan ta över lånet? Tack för att du svarade <3
Din chans är nog att/om du har en personlig bankkontakt som du haft kontakt med över tid, som känner dig och vet hur du fungerar rent ekonomiskt. Då har de vissa möjligheter att gå förbi både nätsidornasoch bankens egna initiala kalkyler, dvs om de tror att detta kommer du att klara oavsett exakt bruttolön i kronor och ören.
Sedan är det ju såklart avhängigt hur mycket privata besparingar du har osv. som oxå kan ge dig en högre kreditvärdighet, än om du lever ur hand i mun och nästan helt saknar buffertar av olika slag.
Tack för svar! Ok, jag har ju tyvärr gått i den klassiska kvinnofällan och låtit min man sköta ekonomin, dvs han har haft kontakten med banken. Han är också den som har dragit in pengar medans jag har tagit hand om barnen. Alltså, jag har ju också jobbat men till avesvärt lägre inkomst än han. Så situationen för honom är helt annorlunda, han har både en fastanställning med hög lön och en egen firma som drar in mycket pengar. Så han har kunnat spara undan ett kapital. Jag har en liten summa pengar sparat, men inget som spelar någon roll i det stor hela. Men jag har aldrig haft en betalningsanmärkning och har alltid skött min ekonomi klanderfritt.
Jag har bett min man att inte lämna mig i sticket och jag hoppas på viss ekonomisk hjälp från honom (utöver underhåll), men det är inget jag kan räkna med. Det är så skört också för träffar han en ny kvinna så kommer ju intresset för att hjälpa mig garanterat avta… Jag vill bara att han ska förstå att hjälper han mig så hjälper han sina barn.
Det var ju otroligt ledsamt att ytterligare en kvinna har lagt hela sin ekonomiska existens i en mans händer
Men om ni är gifta och du inte har skrivit på något äktenskapsförord så ska era gemensamma tillgångar delas på hälften, men du verkar behöva juridisk hjälp asap för att inte riskera att bli alldeles sidsteppad i den här processen.
Ring direkt på måndag till någon som kan familjerätt på din ort och fråga om de kan hjälpa dig, under tiden samlar du ihop alla uppgifter som finns om vilka tillgångar ni har tillsammans alltså både det som står i hans namn och de som står i ditt namn.
Kontoutdrag, deklarationskopior, årsbesked/sammanställningar från banker, fondbolag osv. Naturligtvis så först och främst måste du ha tag på det som står i hans namn
Men vad säger egentligen din man?
Är du det minsta orolig/tveksam över om han är helt ärlig inför dig, om han kanske undanhåller uppgifter så ta inte upp nåt innan du själv gått igenom alla era totala tillgångar. Är han en rättskaffens människa så gör ni det tillsammans om ingen har vilja att undandra något från den andra. Men här måste du ta reda på vad ni båda två äger och har sparat så fort som möjligt.
.
[EDIT] Har nu läst om din förra tråd från -19, av den att döma tror jag att du behöver förbereda dig på att du är den som själv måste se om ditt hus ordentligt och se till att skaffa dig både djupgående kunskap och troligen även juridisk hjälp när det gäller vad som är din rätt och hur du kan se till att den rättigheten tillgodoses vid en skilsmässa
Jag tycker det låter ganska dystert, det måste vara minst tre barn du har? De drar av jättemycket i kalkylen för barn. Såvida du inte har någon extra miljon att lägga in kontant.
Ska din man bli utköpt för resterande värdet eller låter han dig ta övervärdet i huset? Om han kan låta bli att begära pengar emellan och du har ett stort sparande du får behålla kanske det går via personlig kontakt på banken
Jag är själv kass på det här med hus, lån och hela faderullan. Lär mig fortfarande. Men jag är en som lyckades. Jag bor kvar i huset, har tre barn. I ett halvår famlade jag i limbo, familjen gjorde allt för att försöka hjälpa. Tillslut kom vi i mål
Mitt hus värderades till 4,2. Hade lån på ca 2. Men jag hade en familj som kunde hjälpa, som tog lån för att lösa ut exet. Har ca samma brutto som dig men då räknade dom in ett underhåll på ca 1700 som jag har för ett av barnen. Nu står jag själv på lånen.
Jag har Länsförsäkringar. Första bankkontakten gick åt helvete. Hon gjorde kalkylen (digitalt möte), sa att det var kört. Hela min värld rasade. Jag föll i ca 3 månader, sen reste jag mig. Kontaktade samma bank, begärde ny bankkontakt och fysiskt möte. Hon gjorde samma kalkyl men var lösningsfokuserad och hade ett hjärta. Det gick…
Tack Noomi för ditt svar! Ja jag var här redan 2019 när det knakade rejält i fogarna… Jag har inte ens tänkt på att jag har rätt till hälften av hans tillgångar, men det har jag ju faktiskt! Vi har inte skrivit äktenskapsförord. Han är en “rättskaffens” människa, han har hög moral. Även om han i mina ögon ofta beter sig som en idiot, så vet jag innerst inne att han inte vill mig illa.
Det verkar vara 50/50 om jag kommer kunna ta över huset…? Känns ena stunden nattsvart, andra stunden får jag ett visst hopp. Jag måste dels få hjälp ifrån släktingar, dels få en förstående och bra bankkontakt. Jag har inga miljoner sparade dessvärre, bara en “struntsumma” pengar. Inget av betydelse som kommer hjälpa mig. Jag förstår verkligen dem som lever kvar i dåliga förhållanden pga ekonomin…
Åh vilken fantastisk solskenshistoria! Underbart att höra! Jag har också tre barn. Dessvärre ingen släkt som särkilt gärna hjälper men kanske… om jag verkligen ber på mina bara knän. Din situation, ekonomiskt, låter likt min.
Vilken underbar känsla att äga sitt hus själv, att du klarade det <3!
Men det är ju här du måste börja agera och det fort… sluta prata/tänka på den struntsumma som står i ditt namn som de enda pengar “du” har, utan ta reda på hur mycket som står i hans namn och så tänker du hälften av era sammanlagda besparingar som dina
Vet du ens hur mycket pengar ni som familj har i besparingar och var de är placerade?
Det Nimue skrev om “övervärde” betyder om din man är villig att bortse från värdeökningen på huset, om inte helt så iaf delvis. För att du inte bara förutom att beviljas att kunna överta hans halva av ert nuvarande lån, dessutom slippa ytterligare ett lån på nästan en miljon ytterligare förutom det nuvarande lånet på 2,7 mille.
Mitt råd är att du skyndsamt tar reda på exakt hur alla era gemensamma tillgångar och skulder ser ut, om ni har ytterligare lån förutom huslånet tex.
Ja, det kan vara en underbar känsla, men börjar det handla det om att leva på marginalen så förbyts den känslan snabbt till sin motsats om det saknas ordentlig buffert för att räntorna går upp, något större går sönder, normalt underhåll osv osv.
Så se mitt råd ovan… vad du kommer fram till när det gäller de disponibla tillgångar ni ska dela på är helt avhängigt om du ens ska ivra för att överta huset, om än du med nöd och näppe skulle få ok från banken.
Att levapå marginalen med tre barn är ingen avundsvärd sits… men å andra sidan är det dyrt att bo överallt och för att få rum med tre relativt stora barn så krävs en stor lägenhet och det blir oxå rejält dyrt… sammantaget med att äga sin bostad historiskt sett alltid har varit mer lönsamt än att hyra.
Ja som Noomi skriver menar jag om du måste köpa ut honom, eller bara ta över hans del av lånet? Dvs är det “bara” 2,7 miljoner du behöver lån på (vilket jag tyvärr tror kan bli svårt redan det), eller ska han dessutom ha ut 4,5-2,7/2 dvs behöver du låna upp nästan en miljon till för att kunna köpa ut honom?
Möjligt att det gör skillnad om ett barn hinner fylla 18. Ofta tror jag de räknar till 21 om de är hemmaboende pga försörjningsplikten, men visst kan det hjälpa. Om ungdomen har anställning och lön borde de rimligtvis inte behöva räkna på att du behöver försörja iaf
Hej Tette jag gick igenom i stort sett samma sak som du i höstas med väldigt lika ekonomiska förhållanden, dock lägre lån 1,3 miljoner vi gjorde en bodelning där jag löste ut min sambo jag hade iof inga minderåriga barn längre som jag skulle bidra med försörjning till (vilket de också räknar som en kostnad så klart) i mitt fall fick jag låna som max två miljoner trots att husets värde just då var 4,5 miljoner, jag har Handelsbanken som av många anses vara den banken ställer hårdast krav på sina låntagare) det kan också vara bra att veta. Men det finns olika varianter att lösa en sån här situation på så en jurist rekomenderar jag absolut att ni ska gå till värt varenda krona enligt mig. Lycka till
Hur tänker du, om jag pratar med rätt person? Att någon vänligt inställd person skulle kunna tänkas hjälpa mig så att jag kan ta över lånet? Tack för att du svarade <3
