Hur ska man kunna tänka klart kring allt det praktiska när man är mitt i en känslostorm?
Min man har valt att lämna min efter 23 år tillsammans, varav 13 som gifta. Vi har ett radhus och en stuga tillsammans som vi ska komma överens om. Helst av allt skulle jag vilja behålla båda. Eftersom det inte är jag som har valt den här förändringen (jag skulle helst vilja kämpa för att vi ska få det bra tillsammans) känner jag mig liksom berövad på både mitt boende och min dröm (stigan), Jag vill ju ändra så lite som möjligt i mitt liv. Jag har fått lånelöfte för att kunna köpa ut min man från båda och han har till sist öppnat upp för den möjligheten. Han har inte samma möjlighet då han inte tjänar lika mycket.
Kalkylen är ganska tajt och jag är inte van vid att behöva vrida och vända på kronorna eftersom vi alltid har haft en god ekonomi, men mina föräldrar har erbjudit sig att gå in med en summa som delägare i stugan, vilket gör att amorteringskravet blir lägre och kalkylen lite bättre.
I samband med att han berättade att han ville skiljas gick jag snabbt ut och började leta lägenheter, för att jag kände att jag var tvungen att GÖRA något. Jag ville lösa detta snabbt och smidigt för alla.
Förra veckan var jag så trött och överöst av känslor så jag tackade ja till en lägenhet. Jag ville bara bort och få allt löst. Jag ville vara snäll mot min man och lösa boendet åt honom, då han i så fall får behålla radhuset. Jag är inte så van vid att sätta mig själv främst.
Nu står jag här med en (dyr) lägenhet som jag har tackat ja till och har börjat packa, samtidigt som jag känner att det inte alls är vad jag vill. Jag vill inte sitta där om ett tag och ånga mig för att jag ville vara snäll mot honom och lösa allt, medan han bara kunde sitta kvar och inte göra något, trots att det var han som ville lämna.
Till saken hör att i dagsläget kostar det ungefär lika mycket för mig att bo i lägenheten som att låna upp och behålla både hus och stuga, även om jag slipper oförutsedda kostnader.
Å, jag får inte ihop det i min hjärna. Hur ska jag tänka?
Kostar en hyreslägenhet lika mycket som både radhus och stuga och du både vill och har råd, samt fått lån beviljat för att lösa ut mannen från båda fastigheterna så är valet lätt tycker iaf jag.
Då din man inte har råd att lösa ut dig och behålla era fastigheter så har han väl knappast råd med den lägenhet du tackat ja till heller… så säg bort lägenheten och behåll fastigheterna under förutsättning att du nu vet vad du vill så du inte ångrar dig och vill göra tvärtom nästa vecka.
Otroligt dålig ekonomisk affär att i åratal betala samma summa i ren hyra som det kostar dig att lösa ut och behålla både radhus och sommarstuga
Räntan är fortfarande låg så smid snabbt medan järnet är varmt och tänk noga igenom om och isf. hur länge du bör binda lånen beroende på hur känslig du blir för kommande räntehöjningar. För det kommer garanterat fler sådana under detta året.
Ja, det här med att inte ändra sig nästa vecka är ju det svåra när huvudet går på högvarv. Men gör jag såhär så har jag i alla fall alla dörrar öppna framöver och kan ju alltid sälja stuga eller radhus i framtiden om det inte skulle bli som jag tänkt.
Huspriserna vänder neråt nu, kan vara värt att tänka på.
Att behöva vända på pengarna är ju inte så roligt. Men en hyreslägenhet (antar jag att det är) så är ju friheten större. Att äga två hus som måste underhållas när man bli ensamstående låter inte som en drömsits.
Iaf i de fall där man antingen har köpt någon av fastigheterna i närtid till rejält överpris, alternativt har en fastighet i dåligt/oattraktivt läge och kanske med stort/akut renoveringsbehov. Men är läget dåligt då har nog tåget redan gått när det gäller att få ut någon drömsumma vid försäljning. Fast i det fallet handlar det nog mest om skadebegränsning… vilket såklart oxå är viktigt att inse.
Så är läget attraktivt både vg. orten och området, men även i förhållande till allmänna kommunikationer, skola, butik osv. samt att man inte råkar ha köpt till rejält överpris i närtid och därmed redan är belånad över öronen… då tror iaf jag att risken är begränsad. Det som händer nu är att priserna kalibreras/justeras något vilket är sunt
Att äga sin bostad (naturligvis under förutsättning att den inte ligger “bakom guds rygg”) har historiskt sett alltid varit ett ekonomiskt bättre alternativ. Men såklart måste man orka med och ta både eventuellt nuvarande såväl som kommande renoveringsbehov/underhåll med i beräkningen.
Det hindrar inte att det var väldigt jobbigt för dem som nyss hade köpt hus 91-93 så priserna gick ner med ca 30%… Bättre då att sälja före de stora räntehöjningarna (som ännu väntar bakom kröken) och köpa när priserna gått ner.
Det var absolut en tuff sits DÅ, men upplever du att den typen av fastighetsmarknadskrasch är vad som står för dörren nu?
Man får ha i minnet att de räntehöjningar som man kan se framför sig NU är otroligt blygsamma jmf med läget på nittiotalet. Det handlar (som prognosen ser ut idag) om ett par, tre höjningar till på en kvarts procent och dessutom från ett ränteutgångsläge med negativ ränta, vilket är ljusår från läget som var aktuellt på 90-talet.
Så iaf jag ser ingen anledning idag att sälja hals över huvud för att sätta sig i en hyreslgh med lika stor hyreskostnad som båda fastigheterna tillsammans, men som sagt tidigare det är under förutsättning att inte de personliga marginalerna är minimala och/eller läget på någon/båda fastigheter är urdåligt.
Då säger du upp lägenheten du just tackat ja till, eller?
Kunde du så snabbt hitta lägenhet så går det väl igen? Om du skulle ändra dig.
Om du inte skrivit att den var snordyr så hade jag nog valt lägenhet+stuga, men det är väl mer hur man är som person. Jag är väl egentligen sådan som hellre satsar på ETT bra boende än hus/lägenhet + stuga men det är ju rörigt nog ändå för dig just nu så kanske sitta still i båten är det bästa och sedan fundera med lite mer tid….
Du skriver dessutom att stugan är din dröm.
Att ta stora beslut när allt är jobbigt/rörigt är inte bra. Eftersom du har råd, vilket är få förunnat. Unna dig den tiden.
Ja, stugan är något annat än ett boende. Det är en dröm som gick i uppfyllelse för bara två år sedan och att bli berövad på den också uppepå att jag förlorar min livskamrat och bara får vara med mina barn på halvtid känns otroligt tungt.
Lägenheten + stugan hade kunnat vara ett bra och praktisk alternativ men med tanke på att den är så dyr så kommer det att ta ett bra tag innan jag i så fall har sparat ihop till att kunna köpa mig ett annat boende. Och jag skulle sakna att bo här i vår radhus.
I det här fallet känns det väldigt säkert. Det är ju ett radhus, så praktiskt sett är det mindre att sköta än ett stort hus. Läget är bra och inga akuta kommande renoveringar heller, allt är gjort senaste 10 åren. Tror inte att det skulle bli svårsålt och jag kommer ju inte att fullbelåna det heller.
Tjaa man kan se olika på det där och allt beror såklart på belåningsgrad, potentiell säljhorisont och först som sist… fastighetens läge, läge, läge
Är belåningsgraden låg och man inte anar att man av andra troliga anledningar blir i desperat behov av att sälja i närtid… samt viktigast av allt, att fastigheten är attraktivt belägen då skulle iaf inte jag oroa mig.
Har precis själv tagit beslutet att bo kvar själv i huset trotts klart lägre marginaler och lite oroligt omvärldsläge.
Förutom att det är bäst för barnen togs beslutet utifrån relativt låg belåningsgrad (ca 66%) och delar av lånet bundet i ett par år till. Om jag ångrar mig kan jag sälja sen, visst kanske “förlorar” på det men kommer ändå kunna täcka lån och få lite över till något annat.
Jag var i precis samma sits som du, @troddealdrig, när min man plötsligt drog. Separationen fick mig att bryta samman helt och det kändes viktigt att hålla fast vid något som kändes hemma och tryggt. Hade inte alls kraft till att ge mig ut och leta annat. Förstår verkligen att det är svårt att tänka klart!
Som tur är lät banken mig behålla vår bostadsrätt och sommarhuset. Det kändes riskfyllt då men idag är jag glad att jag gjorde det. De första åren tog jag lite extrajobb för att betala av på lånet jag fick ta för att lösa ut mannen. Jag hyrde också ut sommarhuset ett par veckor och hyrde även ut ett rum i bostaden av och till. Idag betalar jag totalt mindre i månaden i avgifter, ränta och en liten amortering än vad det skulle kosta att hyra en trea där jag bor. Det är fullt möjligt att bostadspriserna går ner framöver, men det ska mycket till för att jag inte skulle kunna täcka mina lån åtminstone. Om jag nu skulle behöva sälja, det har jag inga som helst planer på. Jag är så glad att det löste sig som det gjorde. Har fått kontinuitet och trygghet i livet. Fortsättningsvis har hemmet blivit den fasta punkter också för de utflyttade barnen. Tänker också att bostaden och sommarhuset kan bli en pensionsförsäkring längre fram om jag måste sälja när inkomsterna tryter.
Flytta inte för att vara snäll. Gör precis det som känns rätt för dig. När allt annat är kaos behöver man verkligen något fast att hålla i.
@Lova Tack för att du delar med dig! Känns skönt att höra från någon som har varit i samma sits och jag ser det mycket på samma sätt som du, vilket gör det klarare när jag läser det du har skrivit.
Även om bostadspriserna går ner ska det mycket till att det inte ska täcka lånet, läget på vårt radhus är bra och stugan har jag inga lån på (de är inbakade i huslånet) så den kan jag alltid sälja, eller hyra ut några veckor för att få en extra inkomst. Jag ser inte heller att jag skulle vilja sälja om det inte verkligen skulle bli kris, men då har jag i alla fall kvar huset om jag tvingas sälja stugan. Och båda två är ju en investering och en pensionsförsäkring.
Jag känner också att jag vill behålla detta för att behålla det som känns tryggt för att ta mig igenom detta på bästa sätt.
@Ensam_man Tack för att du delar med dig av ditt läge. Det klarnar mer och mer för mig och jag känner inte att jag har så mycket att förlora på att försöka. Tror mer att jag skulle ångra mig om jag flyttade och inte gav det chansen.
Jag tycker du tänker rätt, ta det lugnt i besluten. Du kan alltid tänka om sen. Jag fick ekonomisk panik när vi separerade och sålde då en tomt jag haft i området där min familj har sommarstuga. Sen märkte jag att jag klarade ekonomin ganska bra ändå men nu är ju tomten såld och det kan inte göras ogjort. Sen är jag inte helt säker på att det var fel att sälja, för drömmen om att bygga hus är en dröm jag inte vill göra själv, men jag önskar att jag haft ro att sitta lugnt i båten tills stormen blåst över och sen fattat ett genomtänkt beslut.
