Som rubriken lyder, kan det hjälpa att träffa en annan kvinna? Känner mig rätt ensam, jag vill inte laga mat och kolla på film och serier ensam. Mitt ex hänger med killen hon var otrogen med, fast hon bedyrade att det absolut inte var något mellan dom. Bara jag som hade livlig fantasi. Många säger och ger rådet att jag ska vara ensam och inte gå in i någon ny relation…men vet faktiskt inte om jag mår särskilt mycket bättre av det här. Får för mig att det skulle kunna gå lättare om man hade någon.
Jag vet inte men tror inte det. JAg själv har fått rådet att bli hel själv först, i alla fall om man letar efter en relation som ska kunna hålla bättre, I någon annan tråd skrivs det om att det är bra att ge sig ut och jaga efter engångsligg men då vara ärlig med det, att det skulle hjälpa. Själv har jag valt att inte jaga efter ligg, det skulle vara så olikt mig och jag skulle inte tycka om mig själv då. Jag väljer att ta en annan väg men det är ju jag det…och det är inte säkert att det är snabbaste eller bästa vägen. Jag tror du får fundera på hurdan du är och vad som kan vara bäst för dig, att få korta kickar och bekräftelser för egot i detta läge du befinner dig i.
Jag har inte heller velat ta den vägen, och har aldrig varit intresserad av tillfälliga förbindelser tidigare i livet heller. Så vet inte hur man ska träffa någon… svårt det där… (är nog rätt kräsen…)
men för vissa är det säkert en väg att komma vidare, en språngbräda kanske, även om jag inte tror att man är redo för en ny relation så tidigt efter ett långt förhållande. Särskilt om man kanske inte valt att avsluta själv.
Finns nog inga rätt och fel. Är troligtvis högst individuellt.
Åldern spelar kanske in?
Absolut inte, man tar bara vidare sitt bagage in i nästa relation som ingne kommer välja att stå ut med. För vem orkar eller vill inleda ngt med så pass mkt läkedom som krävs.
Jag förstår det! Men du behöver LÄKA. Och det gör man inte så bra om man är på väg i en relation, då man verkligen behöver vara trygg i sin sårbarhet.
Sen kan man ju tänka sig att man är jätteöppen mot den här andra och är överens om att det är en sorts tröstsituation, det är möjligt att det kan funka, men det ska till mycket tur för att läget ska funka.
Det mest optimala hade varit om man kunde ha någon som skramlade runt hemma. Någon som fungerade som stand in och lagade kaffe till en på morgonen och satt med som sällskap i soffan på kvällarna. Finns det såna att hyra tro?
Träffa en ny och inleda en relation för tidigt är nog inte så bra. Jag skulle i alla fall inte råda någon att göra det. Jag gjorde tvärtemot mina egna principer och började dejta en kille bara ett par månader efter jag blev lämnad. I början såg jag det mest som träning för att se hur man gjorde nu så här 25 år senare. Sen visade det sej att killen var lite för bra för att bara träna på, så vi håller i hop än. Men det har inte varit lätt. Det är skittufft att vara trevlig flickvän samtidigt som man vill skära sönder däcken på sitt ex bil. Hade jag fått välja hade jag träffat den nya om några år när jag hunnit bli mej själv igen. Inte nu.
Men måste allt vara så stort? Träffar man nån så gör man. Man behöver inte ut och jaga men inte heller säga nej om chansen helt plötsligt uppstår, för att man behover ”läka”. Kanske bästa botemedlet vem vet? Ingen annan som tackar en för att man avstår. Gå på magkänslan avstå om det känns fel. Det kanske håller 1 månad men än sen, kanske var en toppenmånad.
@Skyldig, Klart man känner bäst vad som är ”rätt” för sig själv.,
Bara man inte springer in i väggen gång på gång utan att tänka sig för. Både för sin egen och sina medmänniskors skull. Inte så kul för sina ev barns skull heller, även om de är vuxna, tror jag iaf.
Vissa människor är ju relationsknarkare, inte så hälsosamt i längden kanske…
Skulle inte vilja att träffa på en sån grund och ytlig person själv… som tycker att ”lite rajtan tajtan” skadar väl inte…(ok om det är ok för båda). Men det är väl inte alltid uttalat från början?
Men förhoppningsvis ”leker lika barn bäst” så att alla blir nöjda och glada!
Tände till lite här… men ta det inte fel… alla gör sina val och det har man ju rätt att göra, naturligtvis🙂
@Annabell, jag håller helt med dig. Även om jag iof kan tycka att den som med öppna ögon vill springa med huvudet före in i väggen och dessutom gång på gång, den får väl göra det då… M E N behandla inte andra människor som murbruk som det är okej att mosa med den egna skallen, gång på gång.
För hur många här skulle aktivt välja att bli det där tidsfördrivet eller temporära plåstret för någons inre plågor, om de faktiskt fick veta hur det egentligen ligger till?!
Jag kan så många gånger häpna över den aningslöshet som framkommer hos människor som själva har lämnats, sviktis, sårats, krossats och med den enorma smärta som det innebär… när de själva ändå inte förefaller ha förmåga att leva sig in i motsvarande situationen hos den som de själva ämnar använda för att kunna må lite bättre en stund
Oftast tror jag att man vet om man träffat någon likasinnad eller inte. Behöver absolut inte involvera barn och övriga familjemedlemmar. Tänk om det blir helt rätt då? Det vet man ju inte om man inte vågar, hålla dörren öppen (förutsatt att man är mogen) och släppa in livet. Ibland kommer det att göra ont och andra ggr blir det helt underbart, att inte våga leva är nog det värsta och hur man gör det är upp till var och en. Just i detta fall var frågan om en ny kvinna var lösningen någon annan gång kanske det räcker med att våga resa, byta jobb eller nåt helt annat. Men aldrig nåt fel i att tycka olika bara alla är nöjda med sina val så.
Jag började gå ut efter att jag gråtit en vecka efter att ha blivit lämnad. Exet fick flytta efter tre dagar, då han hade bestämt sig. Jag trodde vi skulle leva tillsammans livet ut trots att vi hade våra ups and downs, men tänkte att så här är det när man varit tillsammans i 12 år, och visst var det saker som inte fungerade.
Det var mitt sätt att bearbeta, och jag ångrar ingenting. Träffade massa fina killar, var ärlig med att jag var ute efter en kk. Fick också många nya tjejkompisar som jag hängt med. Jag trivs att vara själv när det är självvalt, men har alltid levt i en relation och nu hade även barnen flyttat. Tomt och trist.
Efter sex månader så träffade jag på en man och vi blev ganska fort kära, inte vad jag hade tänkt, men så blev det. Jag tror jag har hittat mig själv för länge sen, hoppas jag . Jag förstår er som vill vänta ett år, eller längre. Man är väldigt olika. Jag mår väldigt bra, äger mitt boende själv och omges av en lugn respektfull och underbar man, men har givetsvis kvar en sorg efter den person som jag älskade en gång.
)
Helst med Rutavdrag:+1:
. Jag förstår er som vill vänta ett år, eller längre. Man är väldigt olika. Jag mår väldigt bra, äger mitt boende själv och omges av en lugn respektfull och underbar man, men har givetsvis kvar en sorg efter den person som jag älskade en gång.