Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Jämställdhet? Feminism?

Båda parter ska givetvis ha samma rättigheter, möjligheter o skyldigheter.
Båda föräldrarna ska ha samma möjligheter o rättigheter att föra över en del av sin föräldraförsäkring till den andra om de finner det att vara det bästa för just deras unika familjesituation.
Samtidigt som båda ska ha samma möjlighet o rättighet att vägra släppa ifrån sig av sin del om de inte önskar att göra det.

Normen bör givetvis vara att föräldrarna delar detta på ett jämställt sätt.
För egen del har jag absolut ingenting emot det. Nu efter separation med en kvinna som försöker ta huvudansvaret över barnen mot min vilja så skulle jag givetvis välkomna en lagstiftning som tvingar oss att dela föräldraansvaret på ett jämställt sätt.

Jag satt så sent som idag i lunchrummet o fick höra en historia ifrån en av de relativt nyanställda på det företag där jag arbetar. Det var en man på 33år som nyligen blivit förälder för första gången, han kom ihop sig med sina förra arbetsgivare ang sina föräldraledighet, det var anledningen till att han sa upp sig o i slutändan hamnade i samma lunchrum som mig… Han jobbade inom en branch där det råder brist på kompetent personal, nu 6mån senare har hans gamla arbetsgivare fortfarande inte hittat en vettig ersättare…
Jag har ingen som helst strävan efter ett adressera min frustration gentemot enskilda privatpersoner och deras privata val, eftersom jag inte alls har nån sån frustration. Min frustration är riktad mot de som inte anser sig behöva ta konsekvenserna av sina val.
När det gäller frustration mot arbetsgivare med förlegade synsätt på könsroller så finns det val att göra, precis som min nya arbetskamrat så effektivt demonstrerat.

Den där felformuleringen har jag redan adresserat tidigare i tråden. Givetvis faller detta ansvar lika på båda parter att säkerställa sig om att den man skaffar barn med har ett likvärdig syn på detta.
Här har jag bevisligen brustit själv å det grövsta, o jag lever just nu med konsekvenserna av detta. Fast på rakt motsatt sätt än vad som normalt är problemet.

Jag tycker att argumenten mot strukturers varande låter som klassisk argumentation från priviligierade grupper. Påståenden kring att ojämlika värderingar är individuella val och att maktstrukturer (manliga/vita/heteronormativa) inte finns. Erfarenheter från dem som faktiskt blir utsatta för maktstrukturer värderas lägre än den privilegierades åsikter.

6 Likes

Naturligtvis. Det tyckte jag framgick av min första kommentar, där jag skrev att jag blev lite ifrågasatt för att jag skulle vara hemma så kort tid (=min halva av föräldradagarna).

Det vet jag ju inte. Jag tror inte han reagerade så mycket. Han var väl lika van som de flesta andra. Jag reagerade heller inte särskilt mycket på kommentarerna jag fick. Jag viftade mest bort dem. Men jag minns det väl.

Jag tror du har helt fel. Ingen är en ö. Alla blir vi präglade under hela livet av alla vi möter och allt vi upplever. Och det var ju även kollegor som sade till mig att jag skulle ångra mig som “gav bort” så många dagar. De var inte heller helt fritänkande individer med en självständig, genomtänkt uppfattning. De var färgade av traditioner, normer och förväntningar.

Ja, jag tycker mig märka att det ses som mer normalt nu att pappan tar hälften av dagarna. Det är dock ingen naturlag som har inträffat av sig själv på 15 år, utan i så fall har det blivit så för att många har gått emot de tidigare normerna, och därmed förändrat dem så sakteliga.

2 Likes

Jag formulerade mig väldigt fel där märker jag. Och har inte velat svara förrän jag känt att jag har tid till att kolla upp vad jag skriver.

Just med våld mellan man/kvinna man/man kvinna/kvinna kanske inte stämmer enligt statistiken. Kan ta upp två händelser jag vet.

Första. Jag var på rockkonsert i Huskvarna folkets park för ca 20 år sedan. Då på killarnas toalett var det två tjejer inne samtidigt. En tjej, som var mycket mindre i storlek än mig började tafsa på mig, samidigt som hennes kille stod lite bakom, och så sa hon till sin kille att han skulle slå mig för jag var närgången mot henne. Jag stack denna gången, lyckades hitta en utväg, tjejen hade jag fysiskt övertag, men inte samtidigt med killen. Hade jag anmält slag hade det varit okänd man utanför hemmet.

Jag vet en annan person, som faktiskt är kvinna, som berättat för mig att hon blev slagen av sin kille hon var tillsammans med i 20 års åldern. Och efter att hon blivit slagen med näsblod och blåmärken till följd sa andra att hon inte skulle acceptera detta. Så hon gick in och slog honom fördärvad så han fick åka till akuten.

Så syftar på att det troligtvis FINNS fall där killen slår tjejen i ett sista försök att bli fri, då han blivit slagen tidigare. Varför skulle jag inte tro det när det finns en tjej som gjort så? Enligt vad jag skrev tidigare så lät det som alla gjorde så, men det menar jag inte utan det är en liten procent eller promille det handlar om.

Samtidigt tackar jag feminismen, då det är EN kvinna här som hjälper mig med allt som jag tycker är jobbigt. Är vi på samma pub och någon skulle börja gå på mig så har jag bara att vinka till lite på henne. Likaså hjälpte hon mig med andra praktiska saker idag. Och hon räknar sig som feminist om något!

@Stillstanding tänkte på det du skriver och tycker det är hemskt, och tänker på dig. Fast, har en annan uppfattning att det inte gäller vilket kön man har då jag startat en grupp “anhöriga till bipolära” och märkt att samhället sätter störst tilltro till den som sköter sig att hjälpa den andra föräldern att få kontakt med barnen. Mest för det blir billigast så i ett kapitalistiskt samhälle.

@skildkille81, tack. Trevligt att höra att man blir tänkt på :slight_smile:

När det gäller att en av föräldrarna lider av psykisk ohälsa så vet man att barn påverkas och till och med kan fara illa. Under sådana förhållanden satsar de professionella naturligt på att få den förälder som inte lider av psykisk ohälsa att ta det största föräldraansvaret oavsett kön, eftersom den andra föräldern högst troligt inte har kapacitet till det pga sin sjukdom. Oftast blir det väl så att den “friska” föräldern får bära att kontakten med den andra föräldern fungerar. Varken jag eller mina barns pappa lider av en psykisk sjukdom och i det skick jag varit så skulle det i så fall ligga närmast till hands att de professionella skulle utsett pappan till ”bästa” föräldern. Vilket de inte gjorde, försökte ju inte ens få honom att ta ett större ansvar,

Jag är inte säker på att jag varit den ”bästa” föräldern för främst mitt yngsta barn. Pappan har bättre förmågor och egenskaper inom flera områden som skulle gynnat hen. Han har också mer ork, är själv älskad av en annan vuxen, har tillgång till avlastning från sin sambo och lever ett liv han i stort verkar väldigt nöjd med. Han skulle definitivt varit en stor tillgång som förälder i de professionellas ögon. Om han varit kvinna vill säga, för jag är fullt övertygad om att jag drabbats av ojämställdhet i bemötandet eftersom ingen ens har försökt påverka honom att gå in i sin föräldraroll praktiskt igen. För om de lagt krut på det skulle det varit för barnets bästa, vilket professionella ska arbeta för. Kvinnors underläge i samhället drabbar även män, vilket fler och fler män utöver vem @VemGavHenneMakten nu börjar upptäcka i takt med att de önskar mer makt inom det traditionellt kvinnliga området, barnen och hushållet. Men de män som fortfarande inte är så noga med den biten, glider lättare under ansvaret och kan fortsätta befästa sin ställning i de offentliga sammanhangen istället.

1 Like

Det här är ett otroligt stort problem. Mycket av forskning, finansiering och åtgärder som görs på området lutar sig mot denna statistik.

Jag är helt övertygad att mörkertalet när det gäller män som utsätts för våld av kvinnor i nära relationer är gigantiskt. Tänk på att fysiskt våld inte är det enda våld som förekommer i nära relationer, men även om man enbart skulle mäta fysiskt våld så är mäns benägenhet att anmäla detta till någon försvinnande låg.

På sätt o vis är det även till viss grad socialt accepterat, även av männen själva. Blir man påkommen med att göra något som gör sin kvinna vansinnig så får man finna sig i att ta ett par lavetter eller nån örfil.
Föreställ dig själv att du ser ett överförfriskat par ute på stan en lördagsnatt, de har ett rejält gräl utanför nån krog eftersom det nyss uppdagats att den ena av dom har legat med den andras bästa vän. Helt plötsligt rinner bägaren över för ena av dom, den kommentaren blev bara för mycket, det bara svartnar o slaget rakt i ansiktet på den andra är ett faktum. Den som tar emot slaget ramlar ner till marken.

Skulle du reagera på olika sätt om det var kvinnan eller mannen som låg där på marken? Det tror jag. Hur tror du att den genomsnittliga krogbesökaren i kön precis där bredvid skulle reagera?
Om det var kvinnan som åkte i marken så kan du ge dig faan på att hela krogkön skulle reagera väldigt negativt o flera män skulle garanterat hoppa på mannen som slagit.
Om det istället var mannen som åkte ner på marken så skulle reaktionen bli en helt annan, vissa skulle säkert uppvisa nån negativ reaktion, men de flesta skulle vara rätt likgiltiga. Nån man i kön skulle dock garanterat kläcka en kommentar i stil med “Höhö, polarn, upp o hoppa nu din jävla kärring, klart du får en smäll om du sätter på hennes bästa polare, va faan trodde du?”

Det lyfts ständigt fram precis överallt att vi måste bekämpa “Mäns våld mot kvinnor”, det är ett jätteproblem o det måste läggas otroliga resurser på att få detta att upphöra. Det finns otroligt många föreningar och organisationer som driver denna fråga aktivt, o den ligger även väldigt högt på den politiska agendan.
Med all rätt vill jag börja med att säga, givetvis ska vi alla göra allt vi kan för att på alla sätt o vis bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Det jag ställer mig frågande till är dock varför vi inte med samma bestämdhet gör ansträngningar för att bekämpa allt våld? Oavsett vem som utöver det eller vem som är utsatt för det. Är det inte ett lika stort problem om denna man slog en annan man? Eller om det var en kvinna som slog denna kvinna? Är det inte alls ett problem om en kvinna slår en man?

Något som stör mig något fruktansvärt med allt detta är att man genom att särskilja en viss typ av våld på detta sätter samtidigt ålägger hela den anklagade gruppen en form av kollektivt ansvar o därmed även skam.
“Va är det för fel på er män?” “Hur kan ni göra så här”

Inte för att jag alls ifrågasätter dina erfarenheter, de verkar passa mycket väl in när det gäller familjerätten.

Men är du säker på att det var könet som var den enda, eller den avgörande, faktorn som gjorde att det knappt gjordes några ansträngningar alls att få “den andra” föräldern att mot sin vilja ta på sig ett jämställt o jämlikt ansvar kring barnet? Är du säker på att ärendet hade behandlats annorlunda om era kön var omvända?

Jag som lekman kan absolut uppskatta svårigheten ock problematiken med att “tvinga” en motvillig förälder att ta sin del av ansvaret. Det borde innebära en överhängande risk att det inte blir bra alls o att detta går ut över barnet?

Men inte för att jag på något försöker försvara fega, lata, bekväma loosers som försöker smita undan sin del av ansvaret för ett barn som de satt till världen.

Ja.

Barnet i detta fall var nästan myndigt. Vi var inte på Familjerätten utan hos vårdgivare och familjeterapeut. Här handlade det inte om att “tvinga”. Det jag ville var att de professionella skulle öppna hans ögon genom samtal om vilka konsekvenser hans val innebar. Ingen gjorde dock detta. De verkade mycket nöjda med att han kom på många av mötena, för det gjorde ju inte alla fäder typ… Så jag skulle väl också vara nöjd antar jag.

Nja, vill väl inte se att mitt barns pappa är så väldigt lat och bekväm egentligen, de egenskaperna besitter jag nog bättre :sweat_smile:, men han försatte sig i en svår sits genom att välja en kvinna som tydligt inte vill ha så mycket med hans historia med mig och våra barn att göra. Feg är han definitivt.

Tyvärr, som jag tror, så är det inte så lätt för den som blivit våldtagen (fysiskt, sex psykiskt) att inte dra alla över en kam.
Själv HADE jag jävligt svårt att lita på tjejer över huvud taget igen efter min skilsmässa. Och jag har “övat” mig igenom att träffa tjejer och se att de inte är elaka.

Det finns också EN sak som jag har svårt med fortfarande. Hon, på toaletten som jag skrev om tidigare, som tafsade innanför kläderna på mig var runt 1.55-1.60 lång med piercing i näsan. Så nu för tiden har jag fortfarande lite agg kvar mot de med piercing i näsan, som att de är oärliga och fula.
Har aldrig haft ångest över det som hände och inte drömt mardrömmar. Något som jag heller inte förträngt utan tyckte det bara var äckligt det jag var med om.

Den befintliga statistiken visar att av alla lagförda misshandelsfall är ca 85% av förövarna män, medan 15% är kvinnor. I nära relationer utgör de fall där en kvinna är förövare och en man är offer 5% av alla misshandelsfall. Så att hävda att det är lika vanligt att en man blir misshandlad av en kvinna i nära relation är verkligen att underkänna statistiken. Visst finns det säkert ett mörkertal när det gäller män som blir utsatta av kvinnor, men det finns nog också ett mörkertal för kvinnor som blir utsatta för män. Statistiken är säkert inte 100% korrekt, men att den skulle slå så in i bänken fel verkar inte särskilt troligt.

Dessutom är det så, att en man som hotar en kvinna utgör ett mycket större hot för kvinnan än omvänt. Helt enkelt eftersom mannen är fysiskt överlägsen och kan tvinga och hota med större tyngd .

Jag tycker allt våld i alla relationer är fel. Och jag lider med de män som har råkat ut för våld i nära relation. Men att påstå att det problemet är lika stort är helt enkelt inte sant.

Jag har svårt att förstå att man som man har sådana stora problem med att det jobbas med kvinnofrågor. Vad är det ni är rädda för?

4 Likes

Eftersom du riktade ditt svar till mig så måste jag fråga vart i mina tidigare inlägg du hittar detta påstående?

Det enda jag hävdar, o det hävdar jag fortfarande med bestämdhet, är att det finns ett otroligt stort mörkertal när det gäller män som blivit utsatta för våld i nära relationer.

Det jag personligen har mest åsikter om är att det mesta i jämställdhetsdebatten nu vrids till kvinnofrågor eftersom frågorna enbart uppmärksammas ifrån det perspektivet.

Att det dessutom helt öppet fortfarande förekommer ren könsdiskriminering i lagen, samt att regeringen tillåts helt öppet bedriva könsdiskriminering anser jag anmärkningsvärt. Det är helt enkelt inte könsdiskrimineringen i sig som verkar vara problemet, bara i de fall kvinnor som grupp drabbas…

Att vi som samhälle har nått så fint som en myndighet helt dedikerad till att motverka o kriminalisera diskriminerande särbehandling finner jag fördömligt.
Men samtidigt inser man hur djupt denna snedvridna “genusvetenskap” lyckats påverka lagarna o reglerna i vårt land när man läser lite o i samtliga avsnitt stöter på undantaget “tillåtet att göra undantag från diskrimineringsförbudet om det är en del av ett systematiskt arbete för att främja jämställdhet och likabehandling oavsett kön eller etnisk tillhörighet.”

Det visar på ett mycket tydligt sätt att det inte är några vilka villkor, lika möjligheter, lika rättigheter eller lika skyldigheter som eftersträvas. Detta finner jag otroligt provocerande.

1 Like

Eftersom du tyckte det var ett stort problem att den befintliga statistiken ligger till grund för forskning, finansiering och åtgärder drog jag slutsatsen att du inte tror på statistiken. Men jag ser att du inte har skrivit att det är lika många män som kvinnor som råkar ut för våld i nära relationer, så det tar jag tillbaka.

Däremot tycker jag att statistiken är tydlig och visar att det till övervägande delen är män som riktar våld mot kvinnor i nära relationer. Det finns ett mörkertal, men det mörkertalet finns åt båda håll tror jag.

Det är helt enkelt för att i de flesta frågor är det fortfarande så att för att det ska bli jämställt är det kvinnorna som behöver lyftas upp och männen som behöver lämna plats. Inte i alla, men i de flesta…

Men om du läser vidare så ser du att det inte alls är självklart att det alltid är kvinnor som ska bli specialbehandlade.

Exempel:
För försäkringstjänster gäller att enskilda personers försäkringspremier eller försäkringsersättningar inte får skilja sig åt mellan kvinnor och män utifrån beräkningar baserade på kön. Trots detta får, under vissa förutsättningar, en persons könstillhörighet påverka bedömningen av andra faktorer som beräkningar av försäkringspremier baseras på. Det kan handla om individuella hälsofaktorer som kan påverka människor olika beroende av kön, till exempel att betydelsen av en sjukdomshistorik i en familj skiljer sig åt betydligt mellan könen.

Det kan vara tillåtet för till exempel ett fackförbund att erbjuda olika förmåner till medlemmar beroende på kön. Om en sådan organisation vill göra undantag från förbudet ska det vara en del av ett planmässigt arbete för att främja jämställdhet.

Inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten kan det vara tillåtet att behandla personer av olika kön olika om det har ett berättigat syfte och görs på ett sätt som är lämpligt och nödvändigt. Det kan till exempel röra sig om situationer där individer har olika behov beroende av kön, till exempel skyddade boenden för kvinnor eller män som utsätts för våld i nära relationer.

I inget av dessa tre exempel sägs det att det är kvinnor som ska gynnas av undantagen. Utan det sägs att det ibland kan vara ok att göra undantag från diskrimineringsförbudet för att främja jämställdhet. Precis det du efterfrågar…eller?

3 Likes

Jag köper direkt att det även finns ett visst mörkertal även när det gäller kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer, men jag sticker samtidigt ut hakan o påstår att det är inte ens i närheten av männens mörkertal, inte på långa vägar.
Jag känner mig relativt säker på att ingen på allvar känner att de vill eller kan utmana detta uttalande.

Det är ju så tankegångarna verkar gå…
Detta menar jag är på grund av att alla frågor studeras utifrån ett kvinnoperspektiv, av föreningar och organisationer som består av kvinnor och enbart driver kvinnofrågor.

Nu tvingas jag tillrättavisa dig återigen. Dina tankegångar är så färgade av din inställning att du inte ens uppfattar vad jag faktiskt skriver, du reagerar på vad du anser att jag menar.

Ingenstans skrev jag att just kvinnor skulle varken få fördelar eller särbehandlas.

Det jag skrev var

Just sälja formuleringen

Det blir så otroligt motsägelsefullt att det blir nästan förbluffande att ens någon kan tänka tanken.
Man ska alltså aktivt, med uppsåt, nyttja diskriminering på gruppnivå för att uppnå jämställdhet. Att inte fler har problem att greppa denna logik är verkligen anmärkningsvärt.

Jag vill absolut ha jämställdhet mellan samtliga grupper i vårt samhälle, på alla plan.
Men detta kan enligt mig enbart uppnås genom att ALLA erbjuds samma möjligheter, har samma rättigheter, samt åläggs samma skyldigheter. Alla andra sätt att se på det innebär diskriminering.
Ingen ska ha några specialregler eller förmåner som enbart gynnar en viss grupp.

1 Like

Mycket bra formulering om vad jämställdhet borde vara.

Jo jag.

Det tror faktiskt inte jag. Men om du tycker så- starta mansorganisationer som driver mansfrågor då. Sluta vara arg för att kvinnoorganisationer driver kvinnofrågor.

Det du skrev var:

Att du upprör dig över särbehandlingen av kvinnor i ett stycke och i stycket under fortsätter vara upprörd över genusvetenskaplig särbehandling, men förväntar dig att jag ska förstå att det i det stycket inte var särbehandling av kvinnor du menar är…rätt otydligt argumenterat…

2 Likes

Det jag uttryckte frustration över var väl det faktum att det endast är män som drabbas av de delar av lagen som fortfarande är könsdiskriminerande? Men jag kan absolut förstå hur det kan vinklas…

Då delar vi iaf uppfattningen att genusvetenskaplig särbehandling nästintill alltid innebär att på något sätt ge kvinnor som grupp fördelar då? Eller hur menar du? duckar :wink:

Det jag, med en dåres envishet, ständigt hävdar är att alla ska ha samma rättigheter, samma möjligheter och samma rättigheter.
Ingen ska ha varken mer eller mindre av någonting, på något sätt. Samma för alla.

Allt detta “genus-flum” ämnar enbart att särbehandla grupper, att ge grupper olika förutsättningar, olika regler och olika lagar. Dessa olikheter då skräddarsytt anpassade för varje grupp efter dess svagheter/styrkor
I en desperat strävan att genom social ingenjörskonst uppnå ett jämställt utfall.
Eller kort o gott som du själv formulerade det…

Detta kommer jag alltid ta kraftigt avstånd ifrån.
Eftersom det inte är annat än ren o skär diskriminering, rakt av. Punkt.

Jag menar att det var så jag uppfattade dej… :slight_smile:

Det här har vi redan diskuterat. Jag håller med. Men jag tycker inte vi är där än. Och på vägen dit och för att bryta gamla invanda mönster kan vi behöva hjälp av lagar och regler.

2 Likes

Tack för den Tyler, jävligt kasst ljud gör det just den videon rätt outhärdlig att ta sig igenom dock.
Men jag är bekant med informationen den ämnar att förmedla. Därmed inte sagt att jag till fullo köper allt rakt av, men det är absolut intressant.

Mitt “youtubande” senaste tiden har till stor del varit koncentrerat på ämnet jämställdhet som begrepp.
Det har plöjts många timmar, för att nämna några så har Pelle Billing, Pär Ström, David Eberhard samt Jordan B Peterson gjort mig mer o mer nyfiken… Jag har faktiskt även köpt en hel del böcker av dessa författare, måste säga att jag börjar finna det hela otroligt intressant.

Såg även en film som heter “The Red Pill” som fungerar mycket bra som ögonöppnare, tyvärr verkar den inte finnas tillgänglig i Europa på de lagliga streamingsiterna. Men jag rekommenderar alla som finner ämnet jämställdhet intressant att försöka se den.
Finns en hel del “rawfiles” på tuben, även ett “TEDtalk” med producenten som fungerar bra som summering.

https://www.youtube.com/watch?v=3WMuzhQXJoY

Världen för de som gillar hummer- och pillersnacket är tämligen förenklad, enkönad och ensam. Vissa tilltalas mer av den än av den tvåkönade med jämställda ideal.

Men jag rekommenderar dig att välja med omsorg vem du lyssnar på.

5 Likes