Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Jämställdhet? Feminism?

Absolut, om han faktiskt gjorde jobbet och gillade det. Alltså huset var rent, middagen på bordet och ungarna snutna när man kom hem. Som ett besök i himmelriket. Däremot hade jag förstås fortfarande velat att han var intressant att prata och umgås med och så, så att inte fördelarna med olika rengöringsmedel var det enda han hade att prata om. Å andra sidan skulle jag ju ramla av stolen om sambon ville diskutera det eftersom han inte pratar alls, så det skulle ju vid eftertanke varit en förbättring ändå.

1 Like

Tänk vad många misstag vi alla (generalisering igen, så ingen behöver ta illa upp här) gör… det är ju en naturens j-a mismatch att vi är som mest fertila och ffa. relationsivriga innan vi fattat ett endaste smack om vilka val vi borde göra och allt som dessa val kommer att innebära…

ELLER så är det naturens/mänsklighetens bästa och kanske enda chans till fortlevnad :see_no_evil: :joy:

Haha, tack, det var tröstande.

Du har nog rätt, det är nog bara biologin som leker med oss oavsett hur rationell man inbillar sig att man är. Först den förblindande förälskelsen som gör att man tycker att det är en bra idé att göra bebisar med någon och sen, när det inte blivit några fler sådana på några år, så kommer den liksom på att “nähe, här blir det visst inga fler barn gjorda” och låter lägligt fjällen falla från ögonen.

Min poäng var att det oftast är kvinnan som i efterhand är missnöjd med att föräldraansvaret o hushållsarbetet inte delas på ett jämställt sätt.
Därför ligger det kanske mer i deras intresse att verkligen ta reda på hur en potentiell partner ser på saken, men givetvis har ju båda parter lika stort ansvar att ta reda på hur den andra resonerar kring detta innan de bildar familj ihop.

Nu har jag inte riktigt tid att fördjupa mig i ett resonemang kring en teori jag har kring detta, men jag tror absolut att mycket av rötterna till detta finns att finna i könsrollerna. Jag tror även att kvinnor på gruppnivå har lättare att utveckla kontrollbehov runt hushållet o barnen.

Om vi bara ser till vårt eget land så finns det ju otroligt många föreningar och organisationer som enbart jobbar med feministisk lobbyverksamhet. Dessa föreningar och organisationer får även otroligt mycket finansiering av staten.
På politisk nivå drivs det ju fortfarande otroligt många frågor och utredningar kring jämställdhet i feministisk anda, det är mycket sällan man läser om att detta arbete eller utredningar strävar efter lika möjligheter eller lika villkor för alla. Det är nästan alltid fokus på att på olika sätt att reformera system som upplevs orättvisa ur ett kvinnoperspektiv.
Allt detta arbete ska ske fullständigt könsneutralt, alla individer ska ha samma möjligheter, samma rättigheter och samma skyldigheter.
Jag blir otroligt nyfiken på vad exact du hänvisar till när du skriver

Inte för att ifrågasätta, jag är här för att försöka förstå.
Jag kan inte se alls hur man i dagens Sverige kan hävda att det inte råder jämställdhet i möjlighet o rättigheter mellan kvinnor o män på gruppnivå.
Den enda könsdiskrimineringen som fortfarande finns kvar i lagen är ju till kvinnors fördel.
På vilka sätt anser du att män är överordnade kvinnor på gruppnivå i Sverige i dag?

Återkom när du har tid att förklara hur din teori ser ut :+1:

@VemGavHenneMakten

Vilken könsdiskriminering som finns kvar i lagen menar du?

Jag menar specifika lagar eller samhällsfunktioner som verkligen går att peka på där man tydligt kan påstå att män o kvinnor på gruppnivå inte har samma möjligheter, samma skyldigheter eller samma rättigheter.

Vilka lagar menar du uttryckligt diskriminerar män till förmån för kvinnor? Är det inom det familjerättsliga området, eller vad tänker du på för lagar?

Jag har nog själv fått uppfattningen, utan att på minsta vis känna till lagtexterna särskilt väl, varken i allmänhet eller specifikt, att just på lagnivå så är Sverige mer jämställt än vad det någonsin har hunnit bli i praktiken. Men som sagt jag kan inte lagboken ens på basicnivå, så berätta gärna :+1:

Min egen känsla, tanke, tro är att det är utanför den rena lagtexten, dvs. där olika individuella bedömningar/beslut tillåts spela en avgörande roll, som de största problemen fortfarande finns. För där tänker jag att lagar och förordningar som de är skrivna ofta, men inte alltid, lämnar utrymme för individer att fatta beslut som i mångt och mycket har en varierande grund i beslutsfattarens, oavsett om det är en handläggare inom statlig myndighet eller tex. en arbetsgivare, egen upplevelse/förförståelse. Kanske tom. mer än ett specifikt och detaljerat juridiskt direktiv till hur olika lagtexter ska/måste tolkas. Huvudsaken att den som fattar beslutet ser till att den egna ryggen är fri och att man har formulerat sitt val/beslut smart och oklanderligt, då kan nog mycket som rimligen borde vara “olagligt” ändå slinka igenom. I synnerhet på arbetsmarknaden. Men jag kan mkt väl ha fel.

När det gäller ovanstående så tänker jag mig att familjerätten kan vara ett typexempel där tjänstemanna/handläggar-tolkningar/beslut kan upplevas (och kanske också är) orättvisa och subjektiva.

Jag hinner inte heller utveckla detta just nu, helgjobb väntar, men jag tänker t ex på hur vi ser på kompetens och trovärdighet.

Även i färska undersökningar visar det sig att högskolestudenter bedömer en skribent som mindre trovärdig om det är en kvinna. Samma text får ett högre omdöme när den förses med ett manligt författarnamn.

Lagar är förhållandevis lätta att förändra. Att förändra strukturer är oerhört mycket svårare. De har dessutom med sig den oönskade bieffekten att de i viss mån blir självuppfyllande. Om man tillhör den grupp som anses som underordnad (som sämre, svagare, mer kriminell, vadsomhelst…) så ökar risken att man lever upp till de där negativa förväntningarna.

Och de som inte hör dit kan då säga “vad var det vi sa?”.

Nu jobb!

3 Likes

Jag ska inte heller påstå att jag lusläst alla paragrafer i lagboken, men i debatten är det ju ett par ständigt återkommande punkter som jag snappat upp.

Föga förvånade så handlar det till stor del om juridiken runt barn och föräldraskap.

Om en ogift kvinna föder ett barn så är hennes makt i det närmaste total över föräldraskapet, fadern till barnet är fullkomligt utelämnad till kvinnans goda vilja att “tillåta” honom att vara far till barnet.
Det enda sättet att “hävda sin rätt” att få vara far till sitt eget barn mot moderns vilja är att stämma i tingsrätten.
Här spelar ju våra biologiska skillnader på gruppnivå en betydande roll, men det är ju inga problem att anpassa juridiken som hanterar detta så att båda föräldrarna ses som jämlikar i föräldraskapet.

En annan situation som jag däremot finner betydligt mer komplex är när det kommer till en oplanerad/oönskad graviditet.
Här spelar ju våra biologiska skillnader på gruppnivå en avgörande roll, kvinnan har totalt makt och ensam bestämmanderätt över situationen eftersom graviditeten sker inne i hennes kropp.
Kvinnans makt att besluta om graviditeten ska avbrytas eller fullföljas är total, hon har all rätt i världen att tvinga mannen att bli förälder mot sin vilja, eller att neka honom att bli det.
Det känns bara så grundläggande fel, samtidigt som jag även skulle tycka det var fel om mannen skulle tillåtas tvinga kvinnan fullfölja eller avbryta graviditeten mot sin vilja.
I brist på bättre lösningar på detta komplexa problem så kan jag inte annat än att påpeka personligt ansvar, se till att skydda dig själv mot oönskad graviditet helt enkelt.

Sen har vi detta med brottsrubriceringen “grov kvinnofridskränkning”, vad berättigar att den inte skulle kunna skrivas könsneutral?

Det finns även en paragraf I Socialtjänstlagen (5 kap. 11 §) som lyder “Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.”
Att denna formulering inte för länge sen gjorts könsneutral är bara rent löjligt.

Familjerätten är precis som du skriver ett kapitel för sig, här behövs det jämställdhet om nått.
Detta är alltså en specialinriktad enhet inom socialtjänsten som har till enda uppgift att få familjer att komma överens… o den är totalt kvinnodominerad på alla nivåer, chefer som kollektiv. Jag höftar till med siffran 95% kvinnor, jag utmanar nån att rätta mig.
De “utredningar” som utförs här är ju rakt igenom subjektiva. Det är ju också ofta svårt att göra dessa utredningar på något annat sätt, de har ofta inte mer än de inblandades resp historier att gå på, därför blir det ju så otroligt viktigt att enheten verkligen ger de inblandade ett jämställt bemötande. Det hjälper ju även senare de inblandade att respektera deras rekommendationer o beslut.
Min egen erfarenhet av familjerätten är dock hittills mycket god, men jag var fan inte uppkäftig innan beslutet hade kommit,

Eftersom det är lördag kväll så vill jag liva upp stämningen med en video som alltid ger mig ett gott skratt.
Den summerar på ett mycket bra och mycket komiskt sätt min uppfattning av dagens “feminister”, givetvis med glimten i ögat…
Radikala feministkvällar

2 Likes

Roligt klipp faktiskt! Fast man hör mycket om dessa förmodade blåhåriga feminister men inte fan är de väl speciellt många ute i verkligheten? Inte den som jag är i kontakt med iaf, och då är jag ändå akademiker inom humaniora.

Men det är ju en väldigt relevant poäng att socialtjänsten är så extremt kvinnodominerad. Det vore helt klart rimligt att man borde ha en jämnare könsfördelning där överlag, men speciellt den delen av verksamheten som riktas mot att utreda familjer, vårdnad och dylikt. Undrar vad som görs för att få till en jämnare fördelning där egentligen? Skulle jag gissa är det enda som görs att man visar “uppskattning” för de män som kommer in genom att rätt omgående befordra dem till chefstjänster där de inte längre har något att göra med att utreda familjer…

Sorry to rain on your parade :umbrella: men så värst roligt var inte det klippet och inte summerar det dagens feminister ur ett generellt perspektiv heller, inte annat än mycket undantagsvis.

Väldigt många feminister idag är unga (och inte det minsta varken grå eller blåhåriga) och de varken ser ut eller låter/tänker/beter sig som karikatyrer.

Jag må vara rigid i den här frågan, men jag ogillar starkt den misogyna karikeringen av begreppen feminism och feminist. Ursprung och anledningar till relativt unga mäns misogyni kan jag iof både förstå och sympatisera med i många fall, men måtta med allt.

Som varande kvinna och mamma till två unga döttrar så högaktar och lovprisar jag den kamp (för ja, det resultat som vi ser idag har inte kommit utan kamp och kämpande) som föregående generationers kvinnor/feminister har gjort för alla oss kvinnor i gemen är beundransvärd. Ett framåtskridande som tyvärr idag ofta tas för given, som om den alltid hade funnits där. Eller som om den vore ett naturligt utfall av det manliga könets ökade insikter och stora generositet. Så är inte fallet och de många årtiondens (för att inte säga seklers) kamp som det tagit att nå dit där vi är idag, den bör inte tillåtas att varken falla i glömska eller raljeras över.

8 Likes

Precis så Noomi!!!

2 Likes

Nu missade du att både citera sista delen av vad skrev.

Ibland är det svårt att förmedla ironi o skämtsamhet i text, denna gång misslyckades jag bevisligen.

1 Like

Jag missade det inte, för jag tror mig förstå varför du tycker det är så roligt och jag kan till viss del sympatisera med de anledningar som jag förmodar ligger till grund.

En fråga, du har barn såvitt jag förstått… har du döttrar?

Man kan ju undra varför man inte kvoterar in män där, när man kvoterar in kvinnor på mansdominerade arbetsplatser?

Förmodligen blir de män som hittar dit snabbt chefer av ngt slag (för det är den befordringsgång som i princip alltid gäller i kvinnodominerade branscher), men det vore sannerligen på tiden att jämställdheten tog ett steg in i socialtjänsten och familjerätten. Även där så är det väl enda chansen att få till verklig jämställdhet i praktiken, att bägge kön och deras respektive förförståelse är hyggligt lika representerade :+1:

Haha, ja det vore ju nice om de kunde säga till en man som sökt chefstjänst att “vi behöver fler män på golvet, du gör ett så viktigt jobb där!”

1 Like

Att finna humor i att driva med dagens radikala feminister är väl inte i närheten av att nedvärdera föregående generationers kamp o arbete?

Jag har inget annat än respekt för det jobb som föregående generationers feminister gjort. då fanns det ju enligt mig problem att rätt till.
Hade kvinnor på något sätt diskriminerats av lagar eller regler idag så hade jag aldrig ifrågasatt fortsatt kamp emot detta.
Men det är ju här våra åsikter går isär, jag hävdar ju att könen idag mer eller mindre redan är jämställda. Det existerar ingen könsdiskriminering i våra lagar idag, förutom då de saker jag nämnde lite tidigare.

Jag har 2 döttrar

1 Like

Precis… vad märkligt att så inte sker :see_no_evil:

Men nu ska vi hålla i minnet att det inte så sällan även är kvinnor (kanske inte vanligtvis på de allra högsta positionerna, men på “halvhandskenivå” iaf) som gärna haussar de fåtaliga männens snabbar karriärkliv även i starkt kvinnodominerade branscher :see_no_evil:

Dock har ju män i Sverige exakt samma rättighet som kvinnor att kunna undvika en oönskad graviditet, nämligen genom skydd/sterilisering eller avhållsamhet. Det är först när graviditeten är ett faktum som kvinnans vilja är avgörande. Inte för att trycka ner män, utan helt enkelt för att inget annat är rimligt.

Ser vi till vissa andra delar av världen har männen den fullständiga kontrollen. De bestämmer om kvinnan ska bli gravid eller inte och hon har ingen laglig rätt att hindra det. Som det var i Sverige för några generationer sedan. Skammen var däremot alltid hennes om det uppstod en oönskad graviditet, även om hon var maktlös.

Och utvecklingen i USA nu gällande aborter är helt sinnessjuk. Det är visserligen lika illa i somliga katolska länder i t ex Sydamerika. Där får kvinnor flera års fängelse vid missfall, eftersom det jämställs med abort (=mord). Men man hade ju något högre förväntningar på USA. Nu tycks de ha blivit inspirerade av Handmaid’s Tale och kör fundamentalism istället. Det verkar ligga i tiden.

Sedan är det verkligen inte bara gullegull från socialtjänsten mot mammor som vill hålla pappan utanför. De brukar ligga på rätt hårt, dels av ekonomiska skäl (som alla myndigheter) och dels för att den allmänna inställningen är att ett barn har rätt till sin pappa.

Själv har jag en manlig bekant i min omgivning som håller mamman utanför. Han har hindrat henne från att träffa barnen i flera år sedan deras separation. Och soc fokuserar på det frivilliga samarbetet. De har inte gått in med något tvång, utan erbjuder mest medlande samtal. Som han säger nej till. För mig som lekman är obegripligt hur det kan få vara så. Men det är alltså lika svårt för en mamma som har blivit bortmanövrerad från sina barn att få rätt.

Barnens egna ord väger tungt. Och om den ena föräldern har använt konflikttiden åt att lära barnen att de inte får träffa den andra, så vill sällan soc tvinga fram ett umgänge.

1 Like