Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Jämställdhet? Feminism?

Min separation och vårdnadstvisten som följde har gjort att jag kommit I kontakt med människor och myndigheter som jag aldrig annars varit i kontakt med, o en helt ny värld öppnade upp sig.
Jag fann mig långt utanför min ”comfort zone” o kände mig otroligt vilsen, ensam o svag, detta var en väldigt obekant och självklart också väldigt obehaglig känsla för mig.

Min spontana reaktion på allt detta blev att jag började söka information för att öka mina kunskaper. Detta sökande har med tiden både fördjupats och breddats.
Allt eftersom jag fått nya kunskaper ,om för mig tidigare obekanta ämnen, så har ständigt nya frågor uppstått o även skapat en nyfikenhet.

Skilsmässan gjorde till en början att jag sökte kunskap om hur skilsmässan fungerade rent juridiskt i praktiken, det blev ju även bodelningsförättare tillsatt…
När sen vårdnadstvisten blev ett faktum så kommer man ju in på socialen, familjerätten o hela den biten. Här kommer ju även försäkringskassan med barnbidrag o underhåll med i bilden…

Eftersom det oftast är en man o en kvinna som är inblandade när det kommer till skilsmässor o vårdnadstvister så kommer man ganska garanterat rätt snart i kontakt med jämställdhetsdebatten när man söker runt för att öka sina kunskaper o förståelse i ämnet.
Hand i hand med jämställdheten kommer feminismen, eftersom det för väldigt många verkar vara samma sak.

Nu har jag nästan helt släppt ”forskningen” ang skilsmässa o vårdnadstvister, det känner jag att jag har koll på nu.

Nu sitter jag istället här fullständigt förbluffad o söker en bredare o djupare kunskap ang debatten kring jämställdhet i allmänhet o feminismen som verkar följa med hand i hand.

Hade jag läst detta som jag nu läser på 50-talet så hade saken hamnat i ett helt annat läge.
Men hur i hela världen kan jag sitta o läsa detta i slutet av 2019??

Finns det nått intresse här att diskutera ämnena jämställdhet o feminism?
Självklart på ett respektfullt sätt trots att risken är rätt överhängande att vi stundtals kommer ha skilda åsikter.

Det kan vara intressant kanske, men jag är förvissad om att man bör definiera vad orden betyder. Jag tror själv att det är lättare att definiera Jämställdhet vilket leder till att fler “kan hålla med” och även hänga med i diskussionen. Jag tror att det däremot finns många individuella definitioner på Feminism, och därmed lite svårare att hänga med i diskussionen osv…Kanske kan man börja i änden av att diskutera vad det var menat att definieras som eller vad det borde definieras som och först sedan diskutera det du egentligen kanske vill duskutere: dvs hur det syns ute i samhället och olika myndigheter?
Det var bara min spontana tanke såhär med magen mätt efter lunch.:innocent:

Absolut, stort intresse!

Om det är intressant eller inte beror ju helt på vad frågeställningen är. Vad är frågeställningen?

1 Like

Mycket av vad jag anser är det absolut största problemet jämställdhetsdebatten är just att definitionen är så otroligt fel i enligt mångas synvinkel/tankesätt.

Det som vi absolut SKA ha, oavsett hur vi grupperar oss, är samma möjligheter, samma rättigheter, samma skyldigheter. Detta gäller inte enbart könstillhörigheten på gruppnivå, utan även t.ex etnicitet, sexuell läggning, eller vilken gruppering man än kan komma på. Detta är så självklart för de överväldigande majoriteten att det är löjligt.
Detta är ju även de allra flesta sen en relativt lång tid tillbaks överens om redan är uppnått i den västerländska världen.

Trots detta verkar det fortfarande finnas väldigt stora krafter i rörelse som menar på att kvinnor som grupp är förtryckta av män. De menar på att män tjänar mer pengar än kvinnor. De menar på att vissa yrkesgrupper domineras av män, vissa utbildningar domineras av män, osv, osv.
De kräver handling ifrån våra makthavare att åtgärda detta.
Makthavarna skjuter ju givetvis till resurser till denna ädla kamp, så här kan vi ju givetvis inte ha det, det ska vara lika för alla jajjamän, men vi måste ju givetvis stötta dessa utsatta svaga kvinnor lite extra i alla lägen.

Det som slår mig när man tittar på den aktuella jämställdhetsdebatten är att nu handlar det ju inte alls längre om att man kräver samma möjligheter/rättigheter/skyldigheter på gruppnivå.
Det som den nuvarande jämställdhetsdebatten handlar om är jämställdhet i utfall, vilket är någonting helt annat.

Funkar det för att få igång diskussionen tro?

Vad menar du med ”jämställdhet i utfall”? Exempel på det?

Det är väl snarare ett faktum. Men ge det tid…tjejerna håller på och köra om killarna big time utbildningsmässigt så mycket borde justera sig över tid till det bättre.

3 Likes

Jag håller med dig i det mesta av ditt resonemang, utom en specifik del. Det är huruvida vi har uppnått den jämställdhet du definierar. Där håller jag inte med. Men det är samtidigt en svår nöt att knäcka.
Det handlar om vilka förväntningar, eller om man så vill, förutfattade meningar man har om en viss grupp. Jag som kvinna möter ständigt förväntningar på att jag ska vara den med huvudansvar för matlagning och städning mm samt att jag inte ska kunna något om teknik eller vara stark.
Jag kan berätta otaliga exempel på bemötanden som verkligen inte varit ok ur den synvinkeln men samtidigt finns det en svår nöt att ta sig runt. Det är ju faktiskt så att på gruppnivå så är vi olika. Könen är olika, olika kulturer är olika osv. Det bygger upp den erfarenhet vi har av världen och vi använder den när vi möter någon ny människa. Vi utgår oftast då från standardmall “1a” som kan vara helt fel. Det roliga är att även jag som på de flesta punkter avviker från mallen gör samma sak. Jag minns med viss skam ett möte med en kvinnlig bilförsäljare. Jag UTGICK från att hon inte kunde något tekniskt om bilar (det kan ju fö få av de manliga bilsäljarna heller) och det tog en liten stund innan jag kom på mig själv.

Dessa förväntningar och bemötanden formar oss i stor grad att följa normen, det vanligaste, mainstream. Det är något vi behöver arbeta med, dock utan att gå till överdrift.

1 Like

Visst är det faktum att vissa yrkesgrupper och utbildningar domineras av män, men vad har det med jämställdhet att göra?? Det var det som var min poäng.

Ang det berömda lönegapet så håller jag inte alls med att det är ett faktum, iaf långt ifrån den utsträckning som dagens extremfeminister vill göra gällande.

Sen har du väldigt rätt i att kvinnor som grupp de senaste åren varit i klar majoritet vad det gäller att avsluta högre utbildningar.
Men jag blir lite bekymrad av din formulering att

Menar du att det blir bättre sen när kvinnor är i klar majoritet i yrken som kräver högre utbildning? Eller menar du att det blir bättre sen när kvinnor pga detta kommer tjäna mer än män?
Eller menar du att det med tiden kommer bli så att kvinnor o män kommer tjäna lika mycket pengar när kvinnor som grupp har betydligt högre utbildning än män?

Jag får många gånger känslan att så fort något slår över till kvinnors fördel så hyllas det som något positivt, som någon form av kvitto på ett väl utfört jobb “äntligen har vi fixat det det här” ungefär.
Istället för att i detta fallet faktiskt uppmärksamma att detta är ett problem för män som grupp.
Borde vi inte sträva efter “jämlikhet i utfall” även när det gäller högre utbildning? Det är här jag känner att den stora skillnaden i debatten ligger, när utfallet är till kvinnors fördel så ses det inte som ett problem.

Det du talar om är könsroller, de har absolut viss påverkan på jämställdheten sett till utfall.

Men jag hävdar att könsrollerna har mycket liten, om ens nån, påverkan på skillnaden i möjligheter, skyldigheter eller rättigheter.

Jag vill också bekräfta din poäng att kvinnor o män på gruppnivå faktiskt är olika i många hänseenden. Men detta ser jag absolut inte som något negativt på något sätt, på gruppnivå anser jag att våra olikheter kompletterar varandra på ett naturligt sätt.

Vet inte om jag tycker frågan är solklar nu heller. Men i ämnet lika möjligheter/lika utfall och lönegapet a la Jordan Peterson så är min hållning ungefär såhär:

Anser man att kvinnor och män är lika mycket värda och ska ha lika villkor så finns det grovt uppdelat två sätt att se på hur det ska gå till i samhället.

A. Kvinnor och män ska vara exakt likställda gällande allt, vilket betyder att man vill ha 50/50 fördelning på alla områden och därmed bör sträva efter det, även om metoderna man vill ta till för att åstadkomma det kan skilja sig.

B. Kvinnor och män är på strukturell gruppnivå olika, men lika mycket värda. Anser man detta så är det okej att det inte är 50/50 på alla områden, men då måste man istället anse att dessa strukturella grupper ska ha lika villkor, det vill säga, kvinnor som gör traditionellt kvinnliga grejer måste få lika mycket betalt och lika goda livsvillkor för det som män som gör traditionellt manliga grejer.

Om man anser att kvinnor och män är olika och att det är naturligt och rätt att denna olikhet ska ta sig uttryck i att kvinnor ska ha lägre betalt, sämre livsvillkor och mindre samhällsinflytande, så anser jag att en sådan person inte samtidigt kan sitta och påstå sig anse att kvinnor och män är lika mycket värda.

Det är ju också en av de djupa och svåra frågorna för vårt samhälles framtid att sådant som att bry sig om och ta hand om andra människor, socialt ansvarstagande och barnuppfostran värderas så extremt lågt i jämförelse med att bidra till ökad konsumtion och produktutveckling. I svaret till kvinnor att de ska börja bete sig mer som män om de vill ha en vettig lön och en värdig tillvaro ligger potential för en samhällskollaps om man frågar mig. Är det fler bottenlöst ensamma konsumenter vi behöver?

Dessutom är det förstås rent skitsnack som Peterson m.fl påstår att om kvinnor bara betedde sig som män skulle de få samma resultat. Ta en titt på den här Harvardstudien t.ex. https://www.cfa.harvard.edu/cfawis/bowles.pdf

Om kvinnor och män löneförhandlar på samma aggressiva sätt blir resultatet att männen får högre lön och kvinnorna får sparken.

Och vad menas egentligen med att man inte kan kräva likhet i utfall, det måste problematiseras menar jag. Män och kvinnor har juridisk rätt att söka samma jobb, men eftersom de inte kan kräva likhet i utfall har företaget rätt att bedöma att kvinnan är mindre kompetent för att hon är kvinna?

4 Likes

Det finns en i samhället inneboende struktur som gör att många män får högre lön utan att prestera det minsta - bara för att de är män. Om kvinnorna kan minska det gapet och i vissa fall även gå om männen är väl det bra. Är det verkligen ett nollsummespel?

Den stora framtida faran är dock de killar och framtida män som blir lämnade kvar, som inte lyckas med utbildning och jobb och som därigenom inte ses som ett alternativ som partner till kvinnorna.

EDIT: Och handen på hjärtat. Männen har haft fördelar de första 2000 åren. Stör mig inte så mycket om kvinnorna kliver upp i ledningen framöver. Vi kan väl dra och hjälpa varandra. Sen kan ju vi män alltid hoppas att kvinnorna är mer storsinta och generösa än vi män varit :grimacing:

6 Likes

Jag ser det inte heller som självklart att man ska motverka könsroller. Men när man tvingar in någon i en könsroll de inte vill ha, då är det ett problem.

Du har rätt att jag blandade ihop könsroller och jämställdhet. Det är säkert för att det är detstörsta hindret jag upplever.

Något man kan fundera på är varför det är mer positivted en kvinna som har manliga intressen än en man som har kvinnliga.

1 Like

Bull’s eye! @Johan40 :clap: :v:

.
PS: Vilken idiot ditt ex var :see_no_evil: :joy:

@Nimue, så bra beskrivet :clap:

Vågar jag mig på en liten passus så är det att en av de viktigaste frågorna (bara som jag ser det såklart) för verklig, så långt det går att komma, jämställdhet mellan könen är… tadaaaa, BARNEN !

En lika delad föräldraförsäkring (skjut nu inte budbäraren även om budskapet ogillas :sweat_smile: ) är nästa steg mot ökad jämställdhet, både på arbetsmarknaden och i privatlivet. Men när det gäller just den frågan så tror jag emellertid själv att kvinnor kan vara de största motståndarna :see_no_evil:

Men det går som bekant inte att både äta kakan och ha den kvar…

4 Likes

Det här med förväntningar och bemötande utifrån grupptillhörighet är intressant. Det gäller att inte låta sina förutfattade meningar ta över utan att istället möta personer i olika sammanhang med ett öppet sinnelag.

Mannen jag dejtat nyligen har en tendens till att ”förklara” självklarheter för mig (ffa tekniska saker) som om jag vore ett barn och det retar ärligt gallfeber på mig. Kommentarerna känns klart nedvärderande ibland.

Det är ju inte illa ment, hans referens är hans exfru som fortfarande ringer honom när hon ska montera ihop en IKEA-möbler, hon är totalt opraktisk.

Yrkesmässigt har jag alltid blivit professionellt och respektfullt bemött. Jobbar i ett mansdominerat tekniskt yrke och har aldrig haft problem med det.

I privata sammanhang flyter fenomenet du-som-kvinna-fattar-väl-ändå-inget upp ibland. Tex när jag skulle byta panna hemma och tog in offerter och hade platsbesök hemma. Där skilde bemötandet rätt rejält kan jag säga.

1 Like

Jag är helt enig med dig om att föräldrapenningen bör delas 50/50.

Det folk överlag inte verkar begripa är att föräldraledighet och föräldrapenning inte är samma sak. Föräldraledigheten anser jag absolut att föräldrar ska få lägga upp helt efter eget tycke, kan också tänka mig att man kan utsträcka tiden man får vara föräldraledig från jobbet utan att ta ut FP ytterligare.

Men föräldrapenningen är mina skattepengar och med dem vill inte jag subventionera att folk gör livsval som går direkt ut över mina möjligheter i samhället. Vill man ha en traditionell uppdelning där mannen jobbar och kvinnan är hemma med barnen så får man helt enkelt finansiera det på traditionellt sätt med mannens lön, inte med mina skattepengar.

Sen håller jag med dig om att jag IRL hört fler kvinnor elda upp sig över frågan att de ska ha rätt till all föräldrapenningen än män. IRL är jag även feg och vågar inte säga min åsikt i mammagrupperna där alla tycks vara eniga om detta :grin:

5 Likes

@Restenavlivet

Hur menar du att kvinnor med manliga intressen skulle vara populärare än män med kvinnliga intressen? Jag känner många män med traditionellt kvinnliga intressen, handarbete, blommor, ridning, bakning mm och har aldrig upplevt något negativt med det.

Jag anser också att föräldrapenningen ska delas lika rakt av, fattar egentligen inte varför vi inte är där år 2019 (!). Väljer man att vara hemma på annat sätt kan man finansiera det utan skattemedel.

3 Likes

Böjd att hålla med där :smile: Nog för att jag är stockkonservativ gällande kärnfamilj (har nog inte undgått någon här) etc. - men det betyder inte att jag behövt vara ojämnställd.

Jag tog 7 månader hemma med vardera barn. Lagade all mat under vårt 17 åriga förhållande, handlade och tog hand om bilar, trädgård och hus medan vi delade på tvätt och städ. VIssa saker råkade iofs sammanfalla med ett stort intresse från min sida. Men hon gjorde annat som planering och tog barnen mycket.

Jag säger inte detta för att klappa mig på axeln som man, utan för att det är självklart. Jag har aldrig tänkt att “nu ska jag vara jämställd”. Har velat vara delaktig och sett ett delat ansvar för vår familj.

Nu uppfostrar jag en viljestark dotter (som sin mor) till att bli stark och trygg i sin egen självkänsla. Aldrig att hon ska ta skit för att hon är tjej och i framtiden kvinna.

Men det är nog så viktigt att tänka till lite när det gäller sonen - att han inte faller in i samhällets gamla normer och mönster.

7 Likes