Jaha då var man här

Kram!

1 gillning

Jaha har Precis suttit med henne och dragit upp riktlinjerna för hur det får bli. Hon får eventuellt en lägenhet snart, men vi låter barnen få en hyfsad jul med två föräldrar än en jul med flyttlådor och hyrsläp.
Orkar inte mer nu. Måste släppa taget och se henne som förlorad. Nu måste jag på nåt sätt hålla huvudet högt och avsluta det här med värdighet från min sida. Inte så säker på att hon lämnar med lika stor värdighet. Tror inte på hennes ”jag vet inte, kan inte hjälpa det”-svar. Hon säger nej gång på gång när jag frågar om det finns någon annan. Tror ändå inte på det. Men det spelar ingen roll nu, allt är förstört. Tyvärr har jag sett saker som tyder på inblandning av tredje part. Tiden får visa om jag hade rätt. För att överhuvudtaget fungera som pappa kan jag inte ta i det nu. Ångesten är ändå total.

1 gillning

Ikke bare jeg som allerede gruer meg til jul, skjønner jeg. Måtte vi alle få en langt bedre jul enn vi frykter :worried:

1 gillning

Ännu en vaken natt med grubblerier. Tusen frågor och tankar far runt.
Vad kunde jag gjort annorlunda? Är jag så tråkig och oattraktiv? Varför vill hon inte försöka rädda äktenskapet? Känner jag henne överhuvudtaget längre? Finns det någon annan? Allt mals runt i en virvel av ångest.

Måste landa i att det är slut. Vi har kommit till vägs ände. Det är en sådan svår insikt att hantera att jag bryts sönder. Min son ligger här bredvid mig och halvsnarkar medan jag ligger vaken och skriver. Vilken gudagåva hon gav mig ändå, min två barn. Måste orka vara pappa, när mamma snart flyttar.

Mina barns mamma. Där är hennes nya, avkortade ”titel”. Inte min fru eller partner.
Inga fler kramar eller härliga blickar. Ingen puss när man ska iväg. Inga nätter tillsammans. Allt är det där är bara minnen nu.
Hon ligger några meter bort i ett annat rum, men var är hon i tankarna? Långt borta. Jag ser ju tecknen på att jag är helt ute ur bilden. I min iver att hitta svar har jag tyvärr hittat dem.
Hon är inte lycklig någonstans, säger hon. Hon känner sig trängd här hemma. Här hemma. Hos mig. Det är en svår insikt. Att jag inte dög. Man blir inte lycklig av att vara med mig.
Kan någon annan, långt där framme på horisonten, bli det? Lycklig med mig?
I den här mörka höstnatten är det en klen tröst. Ångesten är för stor.

5 gillningar

Åh, som jag känner igen mig i allt du skriver! Min ena syster sa till mig att jag måste sluta att grubbla, för det knäcker mig men var finns den avstängningsknappen? Förstår att jag aldrig kommer att få svar på mina frågor. Det är tungt.
Kram🍁!

2 gillningar

Hamnat i en akut kris. Måste ringa VC. Fick en tid hos kurator i halva november, men det känns långt dit nu när jag mår så dåligt.

@FreeFalling, nu har du kommit till fasen där du gör skäl för ditt nick.

Jag sätter nästa lön på att hon har en annan.
Alla tecken är där.

INSE!

Råd till dig, krama dina barn, finns där för dem.

När du inte har dem hos dig bearbetande (olika för alla) ältande, självömkan, idealiserade och förhärligande tankar blandat med mer krassa och elaka.

BÖRJA om du inte redan gör MOTIONERA.

Ta ett glas vin ibland, inte tre.

Bryt så mycket kontakt du bara kan.
Avfölj, stalka inte, bara släpp taget helt och hållet.

Du blir mindfucked av henne nu, även om hon inte ens försöker!

Stryka till dig!

2 gillningar

Du är nu inne i den värsta tiden. Tiden då man inte fattar någonting och det där hoppet fortfarande lever! Kosta vad det kosta vill!
Det viktigaste för dig nu tror jag är de basala sakerna! Få i dig mat, rör dig och se till att få sova!
Jag ringde till hälsocentralen och bad om att få sömntabletter som jag åt de första 5 veckorna eller så.
Som alla säger! Det blir bättre! Försök tänka lite framåt och framförallt på dig själv! Det gäller att du härdar ut nu ett tag men efter ett tag så klarnar det allt eftersom! Du är inte ensam! Du fixar det här!

1 gillning

Du har ingen företagshälsovård, eller sjukförsäkring via jobbet? Ibland kan det gå fortare, känner igen mig väl i de tankar du har nu från när jag själv stod inför faktum.

Det som hjälpte för mig var att gå, gå och åter gå. Jag har aldrig promenerat så mycket i hela mitt liv innan.
Jag tvingade mig att tänka över olika situationer/scenarier under dessa promenader. Jag grät, sörjde och tillät mig att gå in i sorgen. Efter ett tag så kom jag återigen in i rutin att träna, ett sätt att fokusera, få ur känslorna i kroppen.

Träffade en psykolog, mycket där handlade om att höra det jag själv redan tänkt eller visste. En viss utmaning i frågor, men många tankar hade jag själv redan gått igenom i mitt huvud.

Jag skrev oerhört mkt i min egen tråd och gör det forfarande, använder den som en dagbok, där jag bollar mina tankar och där jag nu tydligt kan se mitt mående gå i vågor. Forumet var en stor hjälp för mig, där jag också skrev mycket med ett antal av dess medlemmar och fick samt gav själv mycket stöttning. Ett antal som jag fortfarande skriver väldigt mycket med.
Så nyttja forumet och dess stora potential.

Kram och ta hand om dig vännen.
Du får gärna läsa min tråd, skriver ganska mycket hur jag själv tänkte, gick tillväga och resonerade.
Men var öppen, våga känn efter och låt sorgen skölja över dig.

1 gillning

Å du, släpp det där med att du inte dög.

Det har inte med detta att göra alls!
.
Det gäller bara att ta sig igenom, på bästa sätt.

Visst men idag är inte rätt
dag för att vara en hårding. Det lutar starkt åt en annan figur här, jag har hittat en del ledtrådar. Om inte annat så har hon iallafall förmedlat en förljugen bild om hur hon mår mm. Det är därför jag har klappat igenom så hårt.

1 gillning

Tack alla för ert stöd!

Vet inte om jag sagt det förr men människor förändrar inte sin personlighet så där i ett nafs!

Likgiltig, frånvarande, hemlighetsfull, vill ha “egentid”, och framförallt ett jävla ointresse för dig är stensäkra tecken! Om telefonen dessutom sitter klistrad på dom hela tiden och när man frågar vad fan dom gör med telefonen hela tiden så är det “spelar quiz med kollega” Pratar med en kompis som bla bla bla så är det till 99% chans att det finns en annan.

Hur många är vi inte som trott att vi skulle märka direkt om ens fru/make hade en affär?
Ändå så blir det som en fet smäll när det kommer fram! Alla tecken var där men på nåt jävla vis så missade vi dom ändå?
Har du frågat om du får kolla med henne i hennes telefon när hon “spelar quiz”?? Om man inte har nåt att dölja så ska väl inte det vara nåt problem?

1 gillning

Vet koden sä jag skulle kunna kolla den, men det orkar jag inte. Vem vet vad jag hittar. Bara förtrogna konversationer med vänninor om hur dåligt det är hade varit jobbigt att läsa. Däremot var jag inne på hennes användare på datorn här hemma. Hittade mappar med bilder från hennes mobil. Bland allt vanligt fanns selfies med putande läppar och snygga kläder. Har aldrig fått en sådan bild. Dessa är alltså tagna när hon mådde såå dåligt och var sååå olycklig.

Vet att det är svårt nu, men mitt råd är att lägga allt ditt fokus på dig själv och ditt mående.
Allt du gör är för dig och dina barn. Hennes inställning är just nu inget du kan påverka, om hon har någon vid sidan av eller inte är heller inget du nu kan påverka.
Men det du kan påverka är dig själv och hur du möter den bergochdalbana du just nu lever i. Hur du mentalt förbereder dig för den fasen du är i nu och nästa.

Inte enkelt jag vet, men de viktigaste i sammanhanget är du och dina barn.

2 gillningar

Öppna inte pandoras ask!
Risken är stor att du ser någon bild eller en konversation du aldrig kommer att glömma!

Har hon en annan så finns det sånt! Så är det bara! Gräv inte ned dig i det för du kommer bara må dåligt över det. Vad vinner du på att få fram bevis egentligen? Förändrar det nåt?
Tänk lite längre och framförallt på dig själv nu!

4 gillningar

Jag ska inte titta mer. Mår redan så dåligt av det jag hittat hittills. Om vi för ett ögonblick skippar otrohet så är det ändå en förljugen bild hon förmedlat till mig om hennes mående och lust.

1 gillning

nja…jag vet inte. Att svart på vitt få bevis på att det var en annan skithög inblandad och att jag inte varit en paranoid idiot när jag tvivlade på hennes förnärmade nekande var både fruktansvärt och förlösande på samma gång. Jag var inte galen typ.

2 gillningar

Grundtaktiken är ju att de försöker flyga under radar fram till efter skilsmässan och sen “träffas”. Det är en lyx jag inte hade nån lust att ge dem.

1 gillning

Vad hittade du? Hur hade hon svarat när du frågade om det var någon annan?