Gör det du känner är rätt.
Sig själv bör man inte svika.
Men gör allt av rätt anledning och var införstådd med konsekvenserna!
Vi håller på dig!
️
3 gillningar
Jag är väldigt kluven. Jag skulle kunna köra hårda stilen och slänga ut henne. Men jag är inte sådan, jag är inte det. Känner att jag ska kunna hålla huvudet högt och ta mig ur det här med hedern i behåll. Hon mår inte alls bra nu, alltså på riktigt. Jag sätter mig själv på paus ett tag och låter detta landa/sluta i ett mer välavvägt beslut. Men år av celibat för hennes eller barnens skull blir det inte tal om. Men. Imorgon ska hon titta på lägenheten. Vem vet vad hon beslutar. Mina tankar far som pingisbollar fram och tillbaka.
1 gillning
Det låter som ett svårt läge för dig men du kan bara följa din känsla i detta. Jag tycker det är starkt av dig att ställa dig själv åt sidan just nu, bara du inte går under i allt detta. Hon behöver bestämma sig, för sin egen, din och barnens skull. Mår hon så dåligt kan det vara bra om hon söker hjälp för det. Det är en stor kris för er och ibland behövs det extern hjälp.
Kram
Hon har gått till kurator ganska länge. Idag har pendeln svängt igen. Blir tokig på det här. Idag skulle hon titta på en lägenhet. Jag vet inte hur det har gått. Hon är inte hemma. 
Aha, okej. Vet du om hon upplever att det gör någon skillnad för henne?
Hoppas att hon kommer hem så du får besked snart.
Vad menar du gör skillnad? Kuratorn? Vete fasen…
Ja, om samtalen med kuratorn gör skillnad.
Det vete fan. Nu kom hon hem. Sa inget. Stängde dörren om sig bara. Det här är fan ta mig inte klokt.
Hon är ju faktiskt både konsistent och konsekvent.
Men du då?
Ja läser man tråden så velar jag ju hit o dit. Ena dagen si ena dagen så. Som alla gör i sådana livsomvälvande situationer.
1 gillning
Kunde ju dock vara bra om hon kunde säga något om lgh. Om hon är klar med er relation och tänker flytta kan hon meddela det.
Raderat
Visst är det så att vi alla pendlar emotionellt i sådana här svåra situationer… men det jag tänkte på var väl om du överhuvudtaget initierar samtal och ställer de där frågorna som kan ge dig svar på dina funderingar?
För om hon nu inte självmant verkar vara kapabel att säga något trots att hon både varit på samtal med kurator och tittat på egen lägenhet så undrar jag om du bara låter henne slippa undan allt genom att stänga in sig i gästrummet, medan du själv ordlöst står kvar som ett levande frågetecken utanför…
Fast kanske är det bara jag som helt misstolkar dina beskrivningar…
Oj oj oj, jag har försökt prata med henne många gånger. ”Jag vet inte, jag kan inte hjälpa det, jag är också ledsen.”
Men svarar hon verkligen så även på konkreta frågor som handlar om hennes planer och aktiviteter?
Ska hon flytta, var ska hon flytta, när ska hon flytta, var är hon, vad gör hon, vem träffar hon etc.
Såhär är det. Alla mina inlägg här speglar, som jag skrivit innan, min egna bergbanetur. Grundläget är sedan mötet på parterapin att vi ska separera. Hon vacklar för att hon är rädd för att ta steget. Bort från sitt hem, trygg ekonomi, mm. Inte för att hon tvekar om mig, det tror jag inte.
Sedan hon började ”krångla” har ju jag också tappat mycket. Man hinner tänka en hel del där man ligger själv om kvällarna. Undan för undan vågar jag släppa igenom faktum att vi är på väg mot slutet. Jag vågar tänka på det som är dåligt i vårt förhållande. Att jag skrev sådär häromkvällen att jag skulle ställa mig själv åt sidan kommer ju inte att funka, det ser jag ju redan. Däremot så vill jag inte ta den lätta vägen genom elaka gliringar och hot mm som så många vittnar om här.
Men jag låter allt stå kvar.
Ser tråden lite som en dagbok för mig att läsa senare.
1 gillning
Åh fy fasen. Ikväll trillade polletten ner. Nu förstår jag hur ni mår här. Äh fy helvete. 
3 gillningar
Elände…
Ja det kan man säga. Vi var iväg över helgen och det märktes då hur långt ifrån varandra vi har kommit. Vi var på dop i den kyrka vi gifte oss i. Vi har inte varit där sedan dess. Inte ett ord sades om det. Vilket normalt par som helst hade ju haft en mysig stund med minnena från bröllopet.
Sedan är det nära att hon tackar ja till en lägenhet nu. Hon är förlorad känner jag. Mår verkligen skitdåligt. Nu händer det, nu är det på riktigt.
1 gillning
1 gillning