Men då behöver man ju inte kolla. Då vet man ju en då.
En kontrollerande man kan vara svår att vara ärlig mot.
Hur menar du???
I det här fallet så håller jag helt med Johan, av den enkla anledningen att jag själv aldrig, inte en endaste gång, kollade i hans mobil på tio år.
Hade jag varit mindre tillitsfull och med facit i handen även mindre aningslös (vi hade så stort, trodde jag iaf, talat väldigt tydligt och öppet om hur vi skulle behandla varandra om någon av oss ville bryta och jag litade helt på att han skulle berätta för mig utan att jag behövde misstro och snoka runt men tjiii fick jag) så hade jag uppdagat vad som var på gång minst två år tidigare för då hade jag förstått vad han höll på med på nätet.
Det hade besparat mig mycket lidande och flera förlorade år, trots att förlusten i antalet år räknat inte är tillnärmelsevis så stor som min förlorade tillit är.
1 gillning
Nej det förstår jag… 
Trodde aldrig jag skulle hamna i den här situation men här är jag
Mosan, mtp. dina beskrivningar i dina tidigare trådar så undrar jag varför du trodde att du inte skulle hamna i den här situationen som du är i nu?
Rädd för? Nu har det varit dåligt här i ett par, tre månader så jag börjar bli van. Har i stort sett insett att hon är förlorad. Ikväll övar jag på att vara ensam förälder. Hon är inte hemma.
Ok, så du är inte rädd för något då utan du har tagit kommandot över din situation… sorry, my mistake…
Jag är såklart rädd för vad som komma skall med allt som en separation innebär. Det är tråkigt och sorgligt. Jag är ledsen över att vara ratad.
Det är både jobbigt och svårt att finna sin nya roll och tufft att ta sig igenom separationen. Det är en stor förändring som du inte har valt och den typen av förändringar är tuffare än andra att ta sig igenom.
Men du sätter ord på mycket och det hjälper dig tror jag.
1 gillning
Har tyvärr varit med om detta x2 första gången 10 år sedan. Då var det vår äldsta dotter som reagerade på sin pappas betende mot en tjej i hennes ålder. Men efter mycket prat och jag trodde till slut FAST jag sett alla telefon listor. Nästa gång för 2 år sedan så var det detsamma mycket sms, telefon samtal till då en 23 år yngre tjej.Denna gång så valde mitt ex att gå linan ut och flytta ihop med henne.Lika gammal som vårt äldsta barn. 
. Annledningen att jag kunde veta detta med tel listor var att mitt ex hade ett abonemang som alla samtal, sms kom på räkningen. Och det var alltid jag som betala skötte alla räkningar.
Trodde aldrig att jag skulle leva i ett destruktivt förhållande så länge utan erkänna det för mig själv och när jag väl gör det så gör jag inget åt de.
Nu har hon en lägenhet på gång. So it begins…
Dubbelpost
Att känna tillit och att vara godtrogen är inte dåliga egenskaper. Det är de som vill förstöra dem som är usla kräk. Livet borde få vara så gott att vi kan vara tillitsfulla och godtrogna utan att bli lurade och utnyttjade. Hävdar bestämt att jag strävar efter att få vara tillitsfull igen. Trots att det kommer bli svårt.
4 gillningar
Oavsett otrohet eller inte så är känslan av svek stark i det här. Allt vi har gått igenom och klarat av tillsammans. Allt vi byggt upp. Tillsammans. Nu ska hon titta på en lägenhet så helt plötsligt blev allt väldigt påtagligt. Barnen har börjat märka att något är fel också. Känns inte alls bra, så orolig för dem. De kan dock inte bo i ett hem där det är iskallt heller. Nu måste jag börja förbereda mig på min nya roll. Ensamstående pappa.
Tar gärna emot råd från pappor som har några mil i ryggen nu.
1 gillning
Ingen bra kväll. Dottern hade haft det jobbigt i skolan idag. Hade behövt prata om det med frun. Men dörren till gästrummet är ju stängd som vanligt. Det här är helt värdelöst.
3 gillningar
Den känslan är svår. Men man växer och hanterar sånt med, finns ju inga alternativ - men känslan av ensamhet i föräldrarollen består.
2 gillningar
Imorgon ska hon titta på lägenheten. Hon vill inte flytta, hon vill inte lämna barnen och sitt hem. Nu tycker nog en viss falang här att jag ska slänga ut henne, men det kan jag inte. Hon är min fru trots allt och jag vill ställa svartsjuka och annat åt sidan och hjälpa henne. Ett tag. Jag kan inte leva ihop med en inneboende resten av livet. Jag sa att vi bör avsluta det hela lugnt och sansat istället för som nu med iskyla och tysta leken.