Jag längtar till den fasen du beskriver. Är inte där än men har känt lite små tecken på att den kanske inte är alltför långt borta…
Längtar efter en stabil känsla som jag kan känna tilltro till dag efter dag.
4 gillningar
Vet inte om jag har agerat så vuxet alla dagar i den här krisen. Men man måste kanske få vara ursinnig, svartsjuk och snäsig också för att komma framåt?
Min fru har flyttat men än så länge är inga papper inskickade. Är detta en grundstötning eller ett totalhaveri? Snart vet vi nog. Jag vet iallafall att det känns bättre att vara själv än att gå och skava med någon som inte vill ha mig.
2 gillningar
Ha ha!! Jag skulle vilja påstå att det är en förutsättning för att komma vidare!! 
Jag hatade och var så arg så jag nästan blev rädd för mina egna tankar!
Jobbigt men kanske nödvändigt! Efter ett tag så orkar du inte hata längre heller! Du inser att det bara är slöseri med energi.
1 gillning
Ja inte fasen gjorde det mig någon nytta. Måste ha en så bra relation med henne som möjligt, för barnen.
1 gillning
Det låter som att du är på väg framåt 
. Känner igen mig i att det är bättre att vara själv än att vara med någon som inte vill ha mig.
2 gillningar
Ja fy fasen. Enkelt val.
1 gillning
Vad konstigt att saker och ting kan falla på plats snabbt? Ser att jag bara för en vecka sedan skrev ja vi får se hur det blir. Nu vill jag inte alls. Nu vill jag bli min egen. Jag vill bli mig igen.
6 gillningar
Det kommer du nog att bli med tiden. Låt det ta tid.
1 gillning
Ja tiden ja. Den tickar på och gör saker med en. Att jag skulle hamna i de tankebanorna jag är i nu trodde jag inte när jag startade tråden i september.
2 gillningar
Visst är det så, den situationen du befann dig i då var svår att hantera, nu har det gått en tid och du inser att du kommer att överleva det här också.
1 gillning
Det är himla fint, men konstigt, hur fort saker kan förändras ibland här i livet.
1 gillning
Dags för en uppdatering här tror jag.
Det har gått några månader nu sedan separationen.
Ska fundera lite.
Det där är konstigt att läsa nu, några månader senare. Att jag så snabbt bestämde mig. Men det var inte så snabbt egentligen. Krisen började bli akut i augusti så jag hade fått en del tid att bearbeta jag också när separationen sedan var ett faktum i februari. Samt alla år då jag egentligen inte trivdes så bra. Med några månader gångna så har jag orkat ta in att vi hade det ganska dåligt egentligen.
Nu då? Jo vi är fortfarande separerade. Jag vill absolut inte tillbaka.
5 gillningar
Nu har det gått mer än ett år sedan jag startade tråden så jag återvänder för en kort uppdatering.
Papprena är inskickade och betänketiden tickar på.
Vi har en ok dialog vad gäller barnen, det som gäller oss är lite svårare.Men överlag så går det bra. Jag försöker inte tänka så mycket på det gamla utan ser framåt. Det ser mycket ljusare ut på än på länge.
9 gillningar
Härligt att höra 
1 gillning
Duktig du är 
fortsätt framåt
1 gillning
Jeg blir så glad når jeg leser at du har det bedre
1 gillning
Så fint att läsa detta, gör mig glad.
1 gillning
Hej vänner! Hoppas att det är bra med er alla. Tack för era hälsningar.
1 gillning
FreeFalling
Hur går det för dej efter dessa månader?
En liten fundering är hur hon skulle reagera om du hittade/har någon annan?
Vet du nu med vilken hon har prasslat med.
Hoppas att du har kommit över eländet o kanske kan se framåt med tillförsikt.
2 gillningar