Hej,
Är helt ny här och vill skriva av mig och gärna få lite tips.
Jag är en man på 38 år som bor i en stor stad.
Jag och min fru har levt ihop i tio år och har barn 6 och 8 år gamla.
För två år sedan så tog hennes känslor slut för mig och vi har bråkat jättemycket.
Vi sover inte i samma rum sedan minst ett år tillbaka men har försökt att hålla uppe humöret för våra barns skull och att jag någonstans har hoppats att vi ska hitta kärkleken igen.
Hon har inte velat gå på parterapi och det har känns som hon inte har jobbat hårt för att det ska bli bra.
Nu har jag gett upp och har gjort det klart för henne att en skilsmässa kommer bli av och att jag har träffat en annan tjej som jag är väldigt intresserad utav.
Denna tjej är mamma sedan tidigare till två pojkar i 8 och 9års-åldern, så de kommer bli mina bonusbarn typ (deras Pappa bor i ett annat land sedan många år)
Nu till det jobbiga, ingen av oss vill flytta ifrån huset där vi bor såklart, men bara jag kan bo kvar rent ekonomiskt. Nu hotar hon med att ta med barnen och flytta hem till sitt hemland och lämna mig totalt till den nya bonusfamiljen.
Rent juridiskt går det väl inte ens att flytta tillbaka till hennes hemland utan mitt godkännande trots att vi skiljer oss?
Det är alldeles för tidigit att flytta in med denna nya tjej, men jag vill inte heller flytta till något eget, då bor jag hellre kvar här.
Och gärna tips hur man berättar för sina små barn att mamma och pappa inte längre är kära och att dom kanske måste flytta till nya boenden
Nej det är egenmäktighet med barn och ett brott. Men föreligger risken att hon tar barnen ändå bör du kanske se till att deras pass är undangömda.
Fast hur tänker hon då att hon ska bo kvar i huset? Har hon inte råd med det kanske hon kan köpa sig något mindre/billigare i drift med summan hon får om du köper ut henne? Eller att hon åtminstone kan sätta den summan på banken och ta en hyresrätt så länge?
Det viktigaste för barnen är att ni håller sams när ni pratar med dom och inte kastar skit på varandra. En lugn skilsmässa och föräldrar som sedan kan komma överens mår dom bättre av i slutändan än att leva i bråk, tjafs och kyliga konversationer.
Definitivt för tidigt ja. Och sannolikt ökar det risken för tjafs mellan dig och din blivande ex. Svider nog ganska bra redan att du träffat ny så pass tidigt och utan att slutfört skilsmässan först.
Jag kanske låter hård, men det hade ju varit bättre för alla som står dig nära, inte minst era barn och er fortsatta relation som föräldrar till dessa barn, om du hade gjort klart med din fru att hennes insatser för ert äktenskap/familj inte är tillräckligt för dig och så hade ni tagit det vidare därifrån…innan du gav dig ut på jakt efter någon ny.
Tack för ditt svar Noomi, jag har försökt under ganska lång tid förklara för henne vad jag vill och vad vi måste göra för att få det att fungera, men helt utan sammarbete. Jag har känt mig deprimerad och överkörd under lång tid. Att jag nu blivit intresserad av en tjej helt plötsligt kom från ingenstanns egentligen, men det är efter att ha träffat denna nya så har jag börjat inse hur jävla dåligt jag blivit behandlad under egentligen många år inte bara dessa två år.
Ska jag nu fortsätta i samma anda som jag började så skulle iaf jag föreslå att du glömmer den den där nya tjejen och hennes barn och pausar det helt tills vidare, fram till dess du hunnit reda ut det åtagande du redan har i din nuvarande familj… och istället satsar ALL din kraft på att få till en snygg och funktionell skilsmässa med din fru först av allt.
Där du försöker få till en klädsam övergång med hus, egendom osv som gynnar era barn mest av allt. Där ni som vuxna kan känna fortsatt tillit till varandra och att bådas er vilja är att era gemensamma barn ska få det så bra som bara möjligt, med er två som fortsatt fungerande och välvilligt inställda vuxna till varandra som skilda föräldrar och till den/er mission ni har och som inte kan tvivlas på av någon.
M E N… det förutsätter ju att du inte har börjat strula och har separerat din lojalitet redan innan… och om du nu har det, att du pausar/avslutar det och gör klart på hemmafronten först
Du jäklar, jag har precis läst om föräldrar som kidnappar sina barn och tar med dem till sina hemländer.
Kolla upp det där noga så du kan förebygga att hon tar barnen och sticker. För när hon väl är i sitt hemland med barnen så blir det väldigt svårt för dig att få tillbaka dem.
Tack Noomi, jag uppskattar dina ord. Som du säger är det viktigt att barnan ska få det bra. Det är också det viktigaste i slutändan men det är också det som har gjort att jag har stått ut så länge som det har gått. Jag skulle tagit tag i denna skilsmässa tidigare.
Hon säger att hon inte kommer skriva på några skilsmässopapper om hon inte får ensam vårdnad om barnen. Hon vill vara fri säger hon och kunna flytta utan att jag sätter käppar i hjulet. Detta blev jobbigare än vad jag föresällt mig
Tjaaa… om jag formulerar mig brutalt så är det precis detta som du skulle ha tagit i övervägande innan du inledde en ny relation. MEN det fattar du sannolikt vid det här laget och NU är det skademinimering som gäller, och inget annat.
Ta ett nytt grepp med din fru och försök komma till familjerådgivningen tillsammans… och för guds skull, avsluta det där strulandet du har inlett innan både du själv, din fru och era barn sitter på pottkanten allesammans
Jag tycker att du ska tänka både en och två och tio gånger på vad du gör just nu.
Många personer har varit i dåliga relationer och många personer har kämpat förgäves alldeles för länge.
Men att hoppa från en relation till en annan blir sällan bra. Det låter mer som ett flyktbeteende än kärlek?
Ta ett djupt andetag först och främst. Och sedan skulle mitt råd vara att pausa med den andre. Städa upp den relation du befinner dig i först. Hantera den så bra det bara någonsin går för allas skull. Och ta sedan tid till att reflektera över dig själv och var du befinner dig i livet. Landa i det nya. Ta med dig erfarenheter och visdomar. Läk dig själv och låt dina barn landa.
Förstå därefter är det läge att fundera på att inleda något nytt. Jag tror att du har begått ett misstag. För oavsett hur er relation sett ut tidigare eller hur ovillig hon har varit till parterapi etc är det just nu du som har blivit the vad guy, och om hon skulle ha intention att sätta dit dig har du just nu laddat all ammunition åt henne. Du har även äventyrat relationen till dina barn, och även om hon inte skulle flytta utomlands med dem finns det risk för att de självmant tar avstånd från dig när du förstår att du redan har en annan familj i tankarna och lämnar deras mamma för den sakens skull.
Jag säger inte att det är fel att skiljas. Det kanske är det enda rätta.
Men nu är det damage control som gäller, och av alla sätt att avsluta en relation på är det här sämsta möjliga, och det kommer att få konsekvenser.
Skadan är skedd, men vad så klok du bara kan framöver och rädda det som räddas kan.
Det är mitt råd
Men jösses, dags för er båda att läsa på lagen lite. Kvittar om hon skriver på skilsmässopapper, det räcker att en av er skriver på så går den igenom ändå efter sex månader. Ensam vårdnad är svårt, omöjligt om inte fara föreligger för barnen (och knappt då tyvärr) att få igenom i Sverige.
Sluta tjafsa, kolla upp lagen så ni kan sluta hota högt och lågt och börja kommunicera.
Folk kanske inte kommer att tycka om denna lösning men jag har själv haft en liknande situation!
Om du idag lever med en person som kommer från ett annat land, du verkligen älskar dina barn mer än allt annat på denna jord och vet att du kommer kunna ge dom den trygghet, kärlek, vägvisare i livet som är mycket bättre än din nuvarande respektive kan ge, så börjar du med att knycka passet/passen ifall de har sånna.
Där drar du bort en stort risk att de försvinner till ett annat land, hon kan säkert dra iväg med till sitt hemland utan dokumentationen som hon behöver då denna kontroll är otroligt lam, vet inte hur många fall jag sett där personer “kidnappar” barn till sitt hemland, sedan slutar det med en anmälan till Soc gällande “egenmäktigt förfarande” som ger 0 då de ej kan göra något i det landet.
Men utan pass blir det svårt att lämna Sverige, men framförallt EU!
Jag har barn och har skilt mig från en Narcissistisk människa från Asien, i det landet är det ej utlämning som gäller, utan skulle det har skett för mig att mitt ex roffade med mitt barn till sitt land skulle det sluta med att anlita en grupp från Stockholm som kostar 100.000-200.000kr för att de tar tillbaka barnet till Sverige under radarn.
Nu vet jag ej hur ert förhållande ser ut men i mitt fall så hade tryggheten för mitt barn ej längre kunnat garanterats och jag tog besluten som jag gjorde för att kunna bibehållla en trygghet, utbildning & en bra vägledning i livet för mitt barn.
Hade mitt barn hamnat i exets hemland hade det slutat med att exet hade lämnat av barnet hos sina föräldrar och gått vidare och menat att exet föräldrar skulle lösa allt och då hade mitt barn ej haft någon moder eller far i sitt liv. Endast ett egoistiskt tänk gällande barnet och personen ser endast till sitt eget bästa för att kunna hälsa på barnet när det passar exet.
Jag hoppas du är en bra person, men vill du minimera risk att aldrig få se ditt barn igen, ryck passet så det aldrig kan hittas igen!
Att ha koll på barnens pass är viktigt men det beror ju också lite på vilket ”hemland” vi pratar om, dvs om man t ex kan bila dit utan gränskontroller….
I övrigt har flera kommit med kloka synpunkter. Pausa flingen och avsluta med din fru så gott det går, för era barns skull.
Broder
Gör icke, jag upprepar icke, samma misstag som jag. Som många andra före mig. Som många kommer göra efter oss.
Dysfunktionell relation.
Tankar på separation. Harvar på.
Hitrar en annan. Inleder nytt innan den pågående är avslutad och man hunnit landa och hittat nya rutiner.
Nu är jag där jag borde ha varit för 5-6 år sedan, ingen kärleksrelation och med fokus på att få ordning på mitt liv.
Mitt råd till dig är
Glöm den nya
Innan du inleder något nytt måste du men framför allt barnen hinna landa. Det är inget självändamål att ha en relation, det kan tvärtom vara ett självmål
Skicka in skilsmässoansökan.
I och med att ni har barn under 16 år har ni 6 månaders betänketid höcke söm så vägrar hon skriva på papperna spelar det ingen roll för tidsschemat.
Göm passen
Om barnen har pass, göm dem.
Kort sagt detsamma som tidigare skribenter redan uppmanat dig. Dock vad avser punkt 1 talar jag som sagt av egen erfarenhet. Trassla dig ur det nya och trassla dig ur det nuvarande och ta hand om dig själv och barnen först. Det sista de behöver i dagsläget är en farsgubbe som springer efter nya. Vad de behöver känna är att de har trygghet hos dig och att du har fullt fokus på dem och inte svävar iväg på rosa moln medan står kvar på marken, tittar efter dig medan du svävar iväg med en ny och hennes barn och undrar vad fan som hände och vad de betyder för dig nu när du har en ny.
Men hur förhåller man sig till förälder som säger att hen och barnen ska på semester? Vad gör jag då som förälder? Ska jag förhindra alla gånger som barnen ska iväg på semester utomlands? Jag ställer frågan för att veta hur jag själv ska förhålla mig till en sådan situation.
