Jag vet inte vad jag vill med livet

Två år sen jag separerade. Tiden går fort.

I somras träffade jag en man, jättemycket känslor från båda håll och jag släppte på garden lite fast jag var rädd för att bli sårad… det slutade med att det rann ut i sanden eftersom han hade för mycket ouppklarat med sitt ex. Jag var ledsen ett tag men nu känner jag mig rätt så nollställd. Fast jag tänker på honom en hel del ändå och undrar hur det kunde ha blivit.
Nu har jag nån slags “relation” med en killkompis. Inga kärlekskänslor men bra sex och vi trivs med varann, men kommer inte att bli tillsammans.

Problemet är att jag inte längre vet vad jag vill med mitt liv. I alla år som jag var gift hade vi gemensamma planer. Nu vet jag ingenting. Vill jag flytta eller bo kvar? Vill och vågar jag få känslor för nån igen? 48 år och har tappat bort mig själv. Är rädd för att livet bara kommer att gå och plötsligt en dag är jag gammal och undrade varför jag inte gjorde nånting.
Men hur tar jag reda på vad jag vill? Känner mig verkligen förvirrad. Kanske man kan ta hjälp av en livscoach?

6 gillningar

Det kan du absolut göra!

Man kan testa lite på egen hand också. Kanske ta upp något intresse som man funderade på i tonåren. Fördelen med att vara singel är att ingen hindrar en från att utforska en massa nya aktiviteter.

Wow, stor igenkänning.
Fyller 50 i år och sitter och undrar hur jag ska ordna mitt liv nu. Vill jag ha ett förhållande? Det är bekvämt att vara ensam, att rå sig själv, fatta sina egna beslut, osv. Men det vore såklart trevligt med närhet och sex.
Har bara så låg energi ibland och vill ha mina kvällar för mig själv, utan att någon lägger sig i, börjar bestämma och försöka styra. Men det är tråkigt.

1 gillning

Väcker liv i tråden igen för det här säger precis vad jag kan känna av och till:

Jag vill inte tillbaks där jag var innan jag skilde mig och trivs rätt bra idag som jag har det nu men känner mig som om jag lever i nån slags limbo och ser livet passera förbi.
Dagarna passerar och när kvällen kommer konstaterar jag att jag inte gjort något idag heller, mina vänner har inte hört av sig idag heller och samtidigt funderar jag vilka mina vänner egentligen är? Har jag några nära vänner eller är alla min vänner mer som bekanta?
Hur ska jag bo sen när barnen blivit vuxna om något år - jag tittar på om jag ska köpa nåt men inser att det har jag nog inte råd med och sen var jag ska bo är ännu en öppen fråga. Jag har möjlighet att bo var som helst bara jag har en datauppkoppling eftersom jag arbetar hemifrån men ibland önskar jag att det fanns begränsningar så det inte var så svårt.

Partner ja. Jag tror inte jag är gjord för att vara ensam men just nu vill jag inte ha nån alltför nära mig heller. Jag vill inte flytta tillsammans med nån och vet inte ens om jag vill att nån ska komma hem till mig - ska jag träffa nån får det nog bli hemma hos den :rofl:
Men vad jag saknar närhet, nån att krama om och nån som kramar om mig. :people_hugging:

Ja, inte känns det lätt just nu.
Resten av livet känns som om det snurrar runt i en tumlare och jag får inte fatt i vad jag vill med mig och mitt liv.

6 gillningar