Det uttrycket har jag inte hört innan. Vill du utveckla dig lite?
Hon vill inte gärna ha min hjälp för hon vill inte utnyttja mig. Samtidigt vill jag att barnen ska kunna trivas när de är hos henne. Jag vill ju inte att de ska komma hem och säga att de inte vill dit igen. Hon har inte riktigt någon annan att vända sig till. Det krävs övertalning om jag ska hjälpa henne. Och jag är medveten om att jag inte har något att förvänta mig av henne i gengäld.
Att binda ris å ryggen, dvs: man hjälper nån men får inget tillbaka.
Ålderstecken förmodligen att inse att inte alla förstår/känner igen vad vi anser som vanliga vedertagna associationer/talesätt 
3 gillningar
Är fullt medveten om att inte få något tillbaka. Jag gör det inte för min skull. Det är för att underlätta hennes återhämtning och för att barnen ska trivas. Det känns som det rätta att göra, även om det är ganska olustigt inombords samtidigt.
Den senaste tiden har jag fått höra många äldre uttryck. Morsan slängde sig med bråcka/brocka, hur det nu stavas. Tydligen är det samma som att hosta 
Tjaaaa… det låter mer dialektalt än ett mer random talesätt likt “binda ris åt egen rygg”…
Det har du rätt i. Det är det antagligen.
1 gillning
Snyggt av dig. Du gör rätt men sen får du backa och ta hand om dig själv.
Tack! Känns som att alla är emot det jag gör. Men jag vill inte vara ett rövhål och bara låta allt flyga vind för våg. Samtidigt jobbar jag mycket med mig själv. Jag känner att jag utvecklas och jobbar bort de sidor jag inte är nöjd med. Vissa saker har jag redan hunnit anpassa mig till medans andra jobbas det på. Känns skönt att veta att man inte är perfekt, att ma. Kan utveckla sig till något annat som känns bättre, både för mig och andra. Sedan kommer det dippar om dagarna då man får ta det lite lugnare, men det går framåt.
1 gillning
Nu har det gått ett tag och jag känner att jag måste få ventilera mina tankar och känslor lite.
Det är nu snart två månader sedan hon flyttade ut. Barnen har tagit det relativt bra, utåt sett. Det har varit tårar och frågor och ibland ilska över att mamma lämnat, men jag gör mitt bästa för att de ska se det som något spännande och att de kommer träffa oss båda lika mycket och vi älskar dem oavsett. Känner att de tar till sig det och anpassar sig. Det är otroligt skönt.
Jag känner att jag anpassar mig också, men jag gillar inte det. När barnen är hos henne blir saknaden av min familj så explosiv och enorm. Det är mest påtagligt när jag kommer hem från jobbet. Jag vankar av och an, kan inte vara still för då överöses jag med känslor. Måste vara igång för att inte falla till marken och gråta. Eller ringa någon, då lugnar det sig också. Jag vet att man ska hantera sin ångest och inte vara rädd för den, men jag tycker det är jobbigt när den kommer så starkt.
I lördags hade vi barnkalas ihop, som vi kommit överens om att vi skulle, men jag har roddat i allt denna gången (och det blev väldigt lyckat får jag faktiskt stolt säga) och jag tror hon kände det. Innan har alltid hon tagit den rollen. Men på fredagar har vi myskväll med pizza och godis till en barnfilm. Förra helgen undrade hon om jag ville vara med på deras myskväll och det ville jag och var. Inget konstigt, det var trevligt och underbart. Lite stelt givetvis men ingen som vantrivdes. Nu frågade jag henne om hon ville vara med på myskväll i fredags (hon skulle ändå hämta barnen över helgen) och hon ville vara med. Vi satt och åt, hade trevligt sen satt vi i köket och skrattade och pratade. Vi satt väldigt nära intill varandra, på var sin stol.
Jag vet inte hur vi kom in på det men vi sa att istället för att hon ska köra barnen hem till sig och sedan iväg med dem, och hämta mig, på kalaset dagen efter, så skulle hon sova hos mig. Mer praktiskt, då vi skulle ha kalas i en lokal närmare mig.
Jag hade under dagen visat att jag åtrådde henne och tjivade med henne på lite busigt sätt om sex. Vi blev fnittriga som barn och det var som om man vore tonåring igen haha. Men hon sa hela tiden att nej vi ska inte, det är inte bra! Men hon sa det på ett sätt som att hon inte menade det, om ni förstår. Som ett “nej” som egentligen betyder “ja”
Hon sa att hon kan sova på soffan. Jag tjivade och sa att jag hittar ut till soffan i natt och hon skratta och sa ‘nej vi ska inte’. Men när vi stod där och tittade på den sa jag att ‘den är inte särskilt skön att ligga i’ och hon höll med. Så vi delade säng (dubbelsäng). Jag erbjöd henne massage som hon tackade ja till och hon tolkade detta som en sexinvit (väldigt vanligt under vårt förhållande).Jag blev lite seriös nu och sa till henne att om hon verkligen inte vill tänker jag inte tvinga henne till någonting. Hon kan få massage utan något extra, jag vill bara hon ska ha det skönt.
Jag masserar och gör mig redo att lägga mig på min sida när jag är färdig, men då drar Hon igång sexet istället. Så, där håller vi på och nuppar… i 5 minuter. Haha det var ett tag sedan! Men efter 5 minuter var jag på gröten igen och vi hade sex i nästan två timmar. Kan vara bästa sexet som jag haft i alla fall. Nåja vi somnar nöjda. Jag vaknar vid 8. Barnen har hittat till tvn som vanligt så man får ligga och dra sig. Hon vaknar ett par minuter efter och säger det vi båda tänker. Ska vi köra igen? Så det gör vi!
Sen bär det av till barnkalas och vi roddar med tårta och fika och aktiviteter. Däremellan går vi och slänger trånande blickar på varandra hela tiden och fnissar.
Efter kalaset är det tänkt att hon ska åka med barnen hem till sig, men brorsan och hans flickvän undrar om vi ska käka pizza hos mig. Jag frågar om hon också vill så vi äter alla 4 hos mig. Sen lyckas jag övertala henne att stanna en natt till. Så det blev sex då också, även där i ca en timme.
Dagen efter behövde hon verkligen hem och komma ikapp med studierna så jag hade barnen under dagen. På kvällen kör jag dem till henne och lyckas även då sälja in att jag ska sova hos henne. Så, ja, sex! Dagen efter, måndag, har jag jobb så det är upp tidigt för att hinna med tåget. Hon vaknar samtidigt. Vi pratar lite, sen blir hon allvarlig och säger ‘förlåt, det är inte meningen att jag låter oss göra såhär. Det kändes som vi var tillbaka lite grann där till det gamla. Jag vill inte ge dig några förhoppningar’.
‘Nej’, säger jag. ‘Det gör du inte. Jag förstår att bara för att vi har sex kommer det inte bli något’. Sen tittade vi länge på varandra. Hon försökte läsa mig. Hon säger att jag brukar prata jättemycket om mina känslor, men nu är jag så tyst. Jag säger att jag har många tankar och frågor i huvudet som flyger runt men jag vågar och vill inte ta fram dem. Jag tror inte det lämpar sig. Vi tittar länge på varandra i ögonen och jag säger ‘Du är så jävla fin’ och hon skrattar och skakar lite på huvudet som att “du är hopplös”. Men hon tog det bra.
Sen tar jag tåget hem, jobbar och sliter, kommer hem till ett tomt hem och har ångest ett par timmar.
För min del hade ett särboförhållande varit intressant att testa. Man får liksom gå och vänta på varandra och bygga upp en passion och åtrå som man sedan har en liten tid på sig att uttrycka. Det är spännande och jag får en känsla av nyförälskelse. Givetvis aktar jag mig för att ta känslorna seröst, jag vill inte bli sårad. Jag håller känslorna på avstånd, men njuter ändå av dem.
Jag känner att jag inte kan lägga fram mina känslor för henne. Det är för tidigt. Vi har inte varit ifrån varandra så värst länge.
Idag undrade hon om hon kunde hämta ett bord som stått i garaget nåt år, så jag packade ihop det till henne tills hon kom och hämtade det. Hon slängde blickar på mig och log som att “Din stygge, jag vet vad du tänker på” eller liknande.
Det känns pirrigt! Samtidigt är vi skilda så det är även vemodigt. Hon menar att vi saknar närhet, och att det är det vi vill ha när vi ligger. Men det är Hennes närhet jag saknar (det vågade jag inte säga av rädsla för att skjuta ifrån henne).
Jag mår givetvis bra av det vi har gjort, men jag är fullt införstådd med att det inte behöver spela någon som helst roll i att hon ska hitta tillbaka. Men kanske, bara det minsta lilla kanske, ser hon att det kan ändå funka att vara särbo. Jag har ytterst lite hopp för det, men jäklar vad jag hade satsat! Det ska gudarna veta!
Jösses med text. Klarade du dig igenom allt detta ska du ha en eloge! Någon som har konkreta tankar kring detta?
2 gillningar
Särboförhållande tror jag kan vara bra under vissa förhållanden, då framför allt när stötestenen är fördelningen av tid och ansvar.
Risken är att den ena känslomässigt har lämnat pga andra orsaker medan den ena fortfarande vill. Hoppas att du inte förlorar dig själv på kuppen.
1 gillning
Så mycket känslor i din text, det är så fint. Ni verkar ju ha kvar en hel del vänskap, det kommer hjälpa mkt med bestyren runt barnen. Jag stämmer i övrigt in i var försiktig kören. Det är ju omöjligt att veta vad hon tänker för alla oss men, sex betyder INTE per automatik att man vill ge ett förhållande en chans och kan leda till både bra och dåliga känslor. Det kan öka förståelse för varandra men också ge falska förhoppningar om man inte är tydlig med intentioner. (Men det är INTE ett argument för en part varför man ska ligga 
)
Du kan ju känna efter om hon vill prata om det som hände, men att ha tydlig kommunikation runt det är nog viktigt oavsett om ni ska bibehålla vänskapen och den är med största säkerhet värd mera i längden än sex då ni har barn 
Så jag skulle säga, var försikrig och värna om den goda relationen ni har med varandra och runt barnen först och främst. Och var öppen för att det var ett “misstag” som ni båda behövde få ur systemet och det är helt okej det med !
Tack för omtanken allihop!
Jag är fullt medveten om att sex inte kommer få henne att vända på klacken. Det vill jag inte heller att det ska göra. Klart älskar jag henne och vill ju försöka på nytt, men då ska det vara på nya, fräscha och stabila grunder. Jag är inställd på att så inte kommer bli fallet utan jag tar och fortsätter med att bli den bästa jag kan bli och tar lärdom av vår relation så att framtida relation blir mer stabil och bättre på alla sätt. Om det är med henne eller en annan får tiden utvisa.
3 gillningar
Tack. I detta läget är jag givetvis galet förälskad i henne. Hon är ju kvinnan som jag aldrig trodde men kunde älska så mycket som jag gjort.
Men som det är med det mesta, tiden får utvisa.
2 gillningar
En kväll i veckan skrev hon att vår äldsta son saknade mig väldigt mycket och ville vi skulle ses. Trots att klockan var rätt mycket åkte jag till dem för jag ville träffa mina pojkar.
Vi åt middag ihop, sen satt jag med vår äldsta och gjorde läxan. Sen borstade jag tänderna på dem och de gick och la sig. Tanken var att jag skulle ta tåget hem efter det, men vi satte oss i köket och pratade. Vi pratade om vårt förhållande, vad som skavde och vad som kunnat gjorts annorlunda. Jag hade kunnat träda fram mer och avlasta henne mer i hushållet och med barnen. Hon hade kunnat vara mer tydlig med vad hon ville ha för hjälp utav mig.
Hon påpekade att jag blivit så tyst. Att jag innan kunde prata hur mycket som helst om mina känslor och sådant. Jag menar på att jag känner inte att det jag bär på är till någon nytta för henne att höra. Jag vill ju säga saker som att hon är det finaste jag vet, hur mycket jag älskar henne och hur mycket mitt hjärta lider av att vara utan henne. Men också att jag är ledsen och besviken på att det blev såhär när det hade kunnat lösa sig (i alla fall ge det en större chans). Jag tror helt enkelt inte att hon vill höra mina kärlekskänslor för henne så här 2 månader efter separationen. Jag vet inte alls om hon har känslor för mig och vågar egentligen inte fråga henne av rädsla för svaret. Det spelar egentligen ingen roll känner jag. Jag fokuserar på mig oavset hur hon känner, och vill inte att vetskapen ska rubba det.
När jag skulle så skynda iväg till sista tåget för dagen dröjer hon ut samtalet så att jag missar det. Hon säger att jag givetvis får sova hos henne, men inget snusk. Så vi somnar och jag går upp tidigt för att komma med morgontåget. Jag skriver att jag uppskattar samtalet vi hade och hon tycker det samma. Att vi kan prata utan att vi brister ut i okontrollerat gråt var skönt.
Men efter detta samtalet har det blivit lite stelare mellan oss än vad det var i helgen. Helgen var väldigt flörtig och full av åtrå. Men jag visste att det inte skulle vara särslilt länge. Är bara glad att veta att vi fortfarande kan känna så för varandra. Det betyder inte att hon älskar mig, men hon blir fortfarande tänd av mig, vilket ger lite självförtroende.
Igår skulle hon ut. Jag tror hon skulle ut på klubb och slira till det. Visst känns det i hjärtat över möjligheten att hon hittat någon och har sex med, men faktiskt inte så illa som jag trodde. Det lär kännas ännu värre ifall hon inleder ett förhållande. Då är det på riktigt. Sex med en främling är ändå mest styrt av grundinstinkter och behöver inte betyda något.
Mycket tankar och otrolig saknad snurrar runt i huvudet.
3 gillningar
hur går allt? kram 
Ursäkta det sena svaret och tack för att du bryr dig!
Idag går det bra. Jag fokuserar mycket på mig själv och att bli en bättre människa. Jag har lärt mig otroligt mycket och känner mig rikare genom denna upplevelse som är skilsmässan. Den har faktiskt varit väldigt nyttig för mig.
Hur går det för dig själv?
1 gillning
Be inte om ursäkt! Det var väldigt fint att höra att det går framåt!
Jag är nog mest bara nyfiken för att jag kände hopp i min egen historia här jag läste eran.
Håller verkligen tummarna för dig. Du känns som en otroligt sund och genuin person 
Jag har slutat förlita mig till hoppet. Jag ser det så här:
Mitt tankesätt och hur jag agerat i förhållandet har bara tagit mig så här långt, och det slutade i skilsmässa. Jag kan ta den enkla vägen och leta efter en ny partner, men jag kommer inte komma längre i det förhållandet ändå, så vad är poängen, och är det verkligen rättvist mot henne?
Om jag vill komma längre måste jag ändra tankesätt och hur jag agerar. Jag måste ta till mig och lära mig av mina misstag, gamla som nya. Och för att göra det måste jag se livet på ett nytt sätt. Detta är, för mig, det enda riktiga sättet att utvecklas och att fortsätta utvecklas. Det är faktiskt också den enda verkliga chans jag har att få tillbaka mitt ex, även om det nu inte är målet. För mitt gamla jag har hon provat, och det fungerade inte. Låter det vettigt?
6 gillningar