Jag trodde aldrig att detta skulle ske…

Mitt liv är i spillror. Det skulle vara vi. Jag älskade henne. Jag älskar henne fortfarande. Varför gör hon såhär?

Vi har varit ihop i snart 10 år. Vi har haft problem, men vi har lyckats lösa dem. Intimitet, förståelse, sex, kommunikation - rubbet! Men för 6 månader sedan hände något som satte händelser i rullning och nu sitter jag här. Ensam. När hon är med honom. En gift man.

Det började med att de chattade hela natten om jobbrelaterade saker. Sen frågade han henne om en promenad nästa morgon. Hon sa ja. Men till mig sa hon att hon skulle ut och promenera själv. Det var första lögnen.

De fortsatte promenera i flera helger. När jag väl krävde ett svar på om hon går med någon annan så tog det 40 minuter av gråt från min sida innan hon erkände det. Sen - ändrades något. De utvecklade känslor för varandra och jag märkte det. Hon började säga saker om vårt förhållande som jag inte kände igen. Har hon känt såhär hela tiden? Varför först nu?

Kvällen innan midsommar råkar jag se ett meddelande från honom till henne. Ett kärleksbrev. Jag vet att jag inte borde läsa andras meddelanden, men jag blev nyfiken av alla hjärtan och pussar. Han var ledsen av att ”han inte längre fick ha henne så som han en gång hade haft henne”. Varningsflaggor!

Jag konfronterade henne om detta. Vad i helvete är det som händer? Nej - ingenting. Han är tydligen sådär kärleksfull ofta när de skriver. Inget pågår. Hon lovar. Hon går ner på hennes knän och lovar att det inte är något som pågår. Fyfan vad onödigt att göra slut över ingenting, säger hon. Bortkastade 10 år i så fall. Sant, jag har inga direkta bevis. Han har kanske bara blivit lite kär i henne. Men helt ärligt - jag tänker inte tolerera sånna meddelanden! Säg ifrån på skarpen sa jag!

Tre veckor senare ska hon helt plötsligt på AW på en torsdag. De brukar ha AWs på en fredag men denna gången är det annorlunda, de är bara 4st kvar på kontoret för att alla andra har tagit semester. Jag köpte inte det så småningom. Så jag snokade igen - och hittade hennes nuvarande plats via mobilens gps. Hennes ”AW” var mitt ute i skogen.

Så, jag tog mig ut dit. Jag var så rädd att bli påkommen att jag kröp på marken, klättrade över buskar för att undvika huvudvägar, ifall jag hade fel och hennes kolleger börjar röra sig hemåt.

Jag hittade tillslut henne, med honom, på en filt där de myser, kysser varandra och ser varandra djupt i ögonen. Fan. Vad ska jag göra nu?

Jag gjorde det jag tyckte var rätt - och gick fram till dem och konfronterade dem. Där och då. Skällde ut henne - frågade honom hur hans fru mår, vad tycker hon om detta. Och sen började jag ta mig hemåt. Hon försökte få mig att stanna, försökte trösta mig men det var för sent.

Hon kom hem innan mig. Jag stannade längs vägen och ringde två nära vänner. Han ena yrkade på att bara göra slut. Det är över. Han andra gav mig hopp. Man kan hitta tillbaka efter otrohet. Jag visste inte det än. Men jag skulle ge henne en chans till.

Så när jag kom hem fick jag en urkass förklaring. Lögner rent ut sagt, men det kan jag inte bevisa. Han skrev meddelanden till henne, han var orolig att jag skulle slå henne. Fyfan vad skrattretande. Tanken hade inte ens slagit mig. Och det är nu jag börjar inse vad som sker - han har vänt henne mot mig. Hon börjar säga saker om vårt förhållande som inte är sanna. Hans nästa projekt var att få mig att framstå som en våldsam person. Jag, jag kan inte tro det… Har aldrig rört henne fel. Har inte ens skällt ut henne - och nu är jag våldsam enligt honom. Fuck that.

Så jag gav henne ett ultimatum. Antingen säger du upp all kontakt med honom, eller så lämnar jag här och nu. Hon sa att hon skulle försöka säga upp kontakten, men det var svårt eftersom hon har utvecklat känslor. Okej - du får en övergångsperiod. En kort. Säg ert hejdå och sen kan vi börja på att fixa oss! Ok.

Det verkade gå bra, efter en initial period av stormigheter. Hon säger att hon kom till insikten att han aldrig kommer att lämna sin fru. Och att hon själv har varit dum som trott något annat. Det kändes inte bra, men jag ser en väg framåt fortfarande. Efter det upphörde det mesta av deras kontakt.

Trodde jag. För ett par veckor sedan åkte hon till USA på en jobbrelaterad resa. Resan skulle egentligen ske förra året, men ni vet, COVID. Och han skulle med. Men hon försäkrade mig om att de inte pratar något mer, och att policyn är att tjejer bor med tjejer och killar med killar. Efter resan så skulle hon stanna och turista lite, hon har ändå åkt så långt bort.

När turistandet började så märkte jag små olikheter i hennes meddelanden. Detta gjorde mig nojig, så jag gjorde det otänkbara och snokade. Det är andra gången jag snokar, men förra gången kom jag på henne. Jag hoppades så att jag skulle skämmas denna gången.

Men ack, en bokningsbekräftelse för en bussresa för två, vidarebefordrat från honom. Och ett hotellrum i två nätter, med en stor säng . Och en massa meddelanden tidigare där de skriver att de älskar varandra.

Det är kört - jag har ringt till henne och berättat allt jag vet. Och ändå så ljuger hon mig rätt upp i ansiktet. Herregud. Fortfarande. Det tog mig 30 minuter att få henne att erkänna det. Och även då försökte hon intala mig om att de bara är vänner och sover fullt påklädda bredvid varandra.

Sen sa jag att jag vill göra slut. Hon bad mig att vänta tills hon kommer hem, så att vi kan snacka om detta. Jag känner att jag ger upp. Hon har visat 0 intresse av att låta vårt förhållande överleva så jag tänker inte ens försöka längre…

Sen gick hon och bokade en tredje natt med honom…

Jag har pratat med 3 vänner om detta, alla säger att jag borde göra slut. Det är över. Men jag älskar henne fortfarande, jag lever fortfarande på något jävla hopp om att det ändå blir vi i slutändan, om hon skärper sig. Mina vänner kommer tycka att jag är helt dum i huvudet. Usch - jag kollar på möjligheten för parterapi just nu, men är det rätt väg att gå? Eller är det bara att säga hejdå till henne, till hennes fantastiska föräldrar, och sen bara säga upp all kontakt efter att vi flyttar isär? Jag har redan sörjt förhållandet efter att jag kom på henne förra gången. Jag märker att jag ser en massa roligt i situationen denna gång. Så på något sätt känns det som att jag tänker klarare denna gång…

Jag vet att jag antagligen kan hitta någon mycket bättre än henne. Men, det är henne vi pratar om! Jag är fortfarande djupt förälskad i henne - och jag vill inte lämna. Men det känns som att jag måste.

Har ni haft samma tankar under er separation?

4 gillningar

Vilken historia… välkommen hit ingen vill vara.
Du är i början av din historia. Känslorna går upp och ner en lång tid.
Hur det nu var som jag läste här att , hoppet är det sista som far men förnuftet är det första… så är det ju nog lite.
Man vet att man borde lämna men det är så svårt då man inte slutat älska fast partnern varit otrogen och ljugit.
Funderar lite på att borde du kontakta mannens fru?
Vet hon något?
Jag själv är så otroligt less på otrogna människor som inte förstår hur illa de gör.
Förälskelsen går över, det vet alla… men sedan kanske det är för sent.
Härda ut och gör inte nåt dumt som du ångrar senare. Sköt om dig.
För jävligt är det.

4 gillningar

Hej @mamma_mu , tack för ditt inlägg. Det är skönt att känna sig hörd.

Jag skrev till mannens fru i somras. Jag skrev hur jag upptäckte dem i skogen och jag var väldigt tydlig med att hon inte behöver svara mig.

Problemet är att jag blev blockerad utan att hon ens gick in på meddelandet. Jag misstänker att hon tror det var spam, eller att han gick in och tog bort det samt såg till att jag inte kan skriva igen.

Men idag tänker jag försöka igen. Jag må vara blockad på Messenger, men jag är inte det på instagram. Denna gång ska jag se till att hon får mitt meddelande.

En annan lösning är att gå till hennes jobb, men det känns som för mycket stalker-varning. Jag kanske har det som mitt sista alternativ.

3 gillningar

Vad är det som är så fantastiskt med din tjej?
Varför vill du ha henne?

Jag kan inte för allt i världen förstå hur man kan förlåta otrohet. Min make var otrogen på en nattklubb, så var m mer än en ”fyllegrej”.
Men min tillit är helt borta och jag kan fortfarande inte förstå hur vi ska kunna fortsätta.
Så jag blir väldigt nyfiken på hur du kan känna att du vill fortsätta med någon som så tydligt visar att hon inte vill samma som du?
Hon vill säkert ha dig. Men hon vill inte ge upp honom.
Så ditt val är väl att vara i ett förhållande och acceptera att hon har andra. Eller jobba hårt för att gå vidare.

3 gillningar

@Detskullevaravi

GÅ GÅ se dig inte om.

Skit i henne, alla dessa lögner å du tror fortfarande ATT DET BLIR VI TVÅ.

2 gillningar

En i sanning vidrig historia.
Du har blivit lömskt och svekfullt behandlad med noll respekt. Det är inget att hoppas på inför framtiden.
Se till att avsluta snarast möjligt.

2 gillningar

@Solisten Bra fråga. Jag tror det har att göra med att detta är vårt första förhållande. Vi blev ihop när vi var 17 och har hållit ihop i 10 år. Det känns som att vi har något speciellt. Men hon har uttryckt tidigare att hon ofta tänker på hur det hade varit om vi testat att ha förhållande med andra, hon menar att vi kanske lär oss uppskatta varandra mer då och hittar tillbaka i framtiden.

Jag förstår inte den här känslan av att testa med andra när man vet att man har något bra nu. Något speciellt. Varför riskera det?

Nu sitter vi här. Jag borde gå vidare, men såklart är jag rädd. Jag är kanske rädd att jag såg henne som den bästa kvinnan man kunde ha, och att jag inte kommer träffa någon som henne.

1 gillning

Nej, det finns bättre kvinnor. Kvinnor som är omtänksamma, trogna och aldrig skulle få för sig att ljuga för sin livskamrat. Det är en sån kvinna du ska träffa.

3 gillningar

Nej, du kommer såklart inte träffa någon som hon igen. Du kommer träffa någon som är annorlunda, men det kan också vara något positivt.

Det är svårt att lämna någon man fortfarande älskar. Jag har själv varit tvungen att göra det, och många andra med mig.

Men ibland har man inget val, och jag kan verkligen inte utefter din historia se hur du någonsin ska kunna lita på henne igen. För även om hon verkligen bestämmer sig för att satsa på er två och verkligen stänger kontakten med honom kommer det ju aldrig bli helt som förut i alla fall. Det som har hänt kommer troligen alltid att ligga emellan er, och det är oerhört svårt att glömma och förlåta. Hur gärna man än vill. Ofta kommer det alltid att finnas något som ligger och skaver längst in i alla fall.

Det är alltid skrämmande att bryta upp, speciellt om man varit tillsammans hela sitt vuxna liv. Men det borde vara än mer skrämmande att fortsätta leva ihop med någon du aldrig fullt ut kan lita på igen. I ett förhållande som riskerar att göra dig ännu mer illa. Det vore en tragedi!

Men att faktiskt avsluta en destruktiv relation och se vilka andra möjligheter livet har att ge, det är faktiskt inte så farligt som det kan verka. För mig och många andra har det istället varit helt underbart

5 gillningar

Hon kommer förmodligen inte sluta med sitt beteende. Det är helt enkelt inte en omoralisk handling för henne. Det behöver inte betyda att er relation är över men den måste se annorlunda ut så du slipper känna dig som ett offer hela tiden. Jag tycker att om hon är villig att prata och verkar ha känslor för dig så borde ni prata mer om hur förhållandet kan se ut om ni fick fria händer att bygga om det. Kan det vara så att din fru helt enkelt har perioder av stor sexualdrift och att hon inte får utlopp för de här känslorna? Kan hon inkludera dig? Kan ni göra något gemensamt för att även berika ditt sexliv?
Alla relationer måste inte se ut som monogama, viktorianska kloner. Du och din fru är fullt kapabla att på egen hand definiera exakt hur ert förhållande ska se ut för att fungera. Det innebär så klart att det finns gränser, men de kanske ska se helt annorlunda ut från hur du och hon först föreställde sig dem?
Gör en lista på saker du vill få ut av förhållandet. Tänk utanför lådan.

2 gillningar

Du kommer garanterat träffa någon bättre!
Kanske inte imorgon men när du kommit ut sorgen av det som inte blev.

1 gillning

Word! OCH det är hon som i resten av sitt liv kommer få bära lögnerna och hur hon behandlat dig. Det är en rätt tung ryggsäck.

6 gillningar

Jag känner med dig tillsammans med oss andra här inne.

Jag trodde att jag o x hade nåt speciellt och det skulle vara vi hela livet. Men så blev det inte, fy för otrohet alltså.

Jag skulle inte orka försöka leva med en som har gjort som hon har gjort. Det blir misstankar hela tiden, vaka över henne vad hon gör. Det funkar inte i längden. Och hon har inte bättrat på sig och fortsätter. Otroligt…

Lika bra att du tar hand om dig själv - det blir tufft men nödvändigt för att du ska känna dig lycklig framöver, må bra och hitta en ny kärlek - det finns andra som är bättre därute.

Hon kommer att känna av det - samvetet spökar där för henne när hon tänker tillbaka vad hon har gjort. Be inte om förlåtelse - hon kan göra det igen i framtiden om du tar tillbaka henne. Vill du det?

Sköt om dig!

2 gillningar

Tycker @ikaros är lite ute och cyklar, du tolkar storyn som att hon är jäkligt sexuellt och @Detskullevaravi inte kan svara upp på detta, du vill att han ska tänka utanför boxen, hepp.

Några andra ser hennes handlande som ett stort otrohetsdrama där hon efter 1,5 månader är kåt på en gift man., ja ja - du sticker ut @ikaros med dina udda förslag.

2 gillningar

@nuggen Jag har inga problem med att sticka ut. Har du problem med att människor tänker olika? :face_with_raised_eyebrow: Det känns inte särskilt empatiskt. Istället för att bråka med mig (en total främling) i någon annans tråd kanske du ska bidra med någon konstruktivt för att hjälpa till att lösa problemet för skribenten? Du kan förvisso skriva att du tycker synd om honom. Eller du kan upprepa att han blivit felaktigt behandlad. Allt det där kan kanske hjälpa. För mig låter det dock som om vi alla går i samma hjulspår hela tiden och det behövs nya idéer. Är alla idéer lika bra för alla? Nej, självklart inte, men vem är du att avgöra det?

1 gillning

Nej, det är dags för dig att ta över kontrollen i er relation. Du och hon har troligen innerst inne kvar samma känslor för varandra men hon har starkare känslor för någon annan och hon ljuger dig rakt upp i ansiktet. Klart hon kommer fortsätta ljuga för dig så att hon har dig kvar som backup ifall hennes nya kärlek inte ställer upp längre.

Ta reda på hans fru telefonnummer, ring växeln på hennes jobb och be att bli kopplad. Berätta enkelt vad som händer i USA. Att din sambo och hennes man bokar hotellrum tillsammans och att din sambo hävdar att de sover påklädda bredvid varandra.-) Det är allt du behöver säga. Resten är deras problem.

Sitt med dina kompisar och gå igenom hennes största svek och lögner. Promenaderna, kärleksbrevet, AW i skogen och USA-semestern med dubbelsäng. Tillsammans kan ni planera hur du vill ha ditt liv utan henne i närheten men att du ska kunna fortsätta bo kvar tills vidare. Känner du dig snäll så kan du boka plats för henne hos någon av era gemensamma vänner tills vidare som du givetvis har berättat allt för.

Be din argaste kompis att vara hos dig när hon kommer hem. Meddela henne att det är över. Att du inte vill höra hennes lögner en gång till. Att hon inte behöver packa upp utan får sova någon annanstans ikväll. Säg att du kontaktar henne om några dagar för att reda ut resten av ert boende/ekonomi.

Det kommer bli tufft men allt kommer bli bättre för varje dag. Så fort du funderar på att kontakta henne och låta henne kom hem så gör du en mantra av hennes svek “Promenaderna, kärleksbrevet, AW i skogen och USA-semestern med dubbelsäng.”.

När ni klarat av att vara isär ett tag och allt känns bra så kan du kontakta henne igen och prata om allt. Men då ska det vara ärlighet från er bägge. Kan hon det så kanske ni kan bygga någon ny relation tillsammans men det ska aldrig bli som innan där hon började ljuga för dig. Då kan du fundera om du vill ha något icke monogamt förhållande om du vill (ikaros förslag, inte mitt). Sex är ju alltid trevligt. Det är ungefär som att kramas, som någon ung kändis sa på något program.
[edit] Fick inte riktigt till citatet. Benjamin Ingrosso - " Sex är ju som att ge någon en kram"

2 gillningar

Tack för alla era tankar, funderingar, råd och erfarenheter. Jag kan inte så mycket om detta med förhållanden, och hur det kan se ut.

Nej - jag tror inte hon är sexuellt driven alls, om jag ska vara ärlig. Det här var rent känslomässigt.

Vi pratade äntligen sansat om detta igår. Och jag känner att jag har börjat få riktiga svar från henne. Hon säger att hon insett att hennes förälskningsperiod var bara just det - en period som försvann. Vilket vi alla visste skulle ske, men inte hon? Det var därför hon kände sig bekväm med att dela rum, de är ju bara vänner nu och att det är ju trots allt billigare. Hon medger att hon har varit extremt dum som trott att någonting av detta var okej. Jag har inte lyckats få henne att inse hur mycket hon har ljugit för mig än - den biten skaver fortfarande.

Men hon förstår att jag måste distansera mig från henne. Att vi måste på något sätt ta en paus för att förstå om vi faktiskt vill fortsätta vara ihop. Jag behöver riktiga bevis på att hon ångrar sig - för hennes ord är värdelösa.

Jag tänker snacka ut mer med henne när hon kommer hem. Om lögnerna. För det är det värsta. Jag hade förstått förälskelse eller sex, det är ju bara naturligt? Men att ljuga - fy fan - det gör mest ont.

7 gillningar

Oja, det känns verkligen! Alla känslor och sex ska bara vara ni två vara med om.
Känslomässigt hos nån annan - det räcker för att det är en form av otrohet.

Bra att du reder ut hur hon tänker - var går gräns för otrohet och respekt i ett förhållande, här finns olika åsikter om det.

Lycka till.

1 gillning

Jo, man ser och hör hur man vill att det ska vara. Men alltså jag reagerar direkt för denna mening :astonished::stop_sign: Som om det skulle vara ok att åka på en semesterresa utan resten av företaget och dela rum med en kollega av andra könet även om inget alls hänt eller för den delen med en man haft en affär med. För mig låter det som en klar efterkonstruktion :man_shrugging:. Du inser väl att de har knullat hela den resan och troligtvis under den föregående affärsresan med?

Eller vad säger ni andra?

Lider med dig, men du ser inte klart nu och famlar efter halmstrån. Men bra att ni inför distans - helst permanent distans vore nog bäst för dig i längden.

9 gillningar

Alltså har man något mellan öronen så gör man inte så, bokar en resa med en fd älskare. Jag håller med dig, de har varit allt annat än “bara” vänner på den här resan.

2 gillningar