Jag mår inte bra

Ååå jag vill verkligen städa, behöver det verkligen. Men har så svårt att komma i gång. Känner bara leda och vill liksom inte heller vara inne när det är fint väder. Men sitter på terassen i mitt vinterfläsk , och känner mej oduglig

1 gillning

Inget ont som inte har iaf nåt gott med sig :woman_farmer: :muscle: :raised_hands: :joy:

1 gillning

Så kan det mycket väl vara. Jag har röjt förråd, slängt gamla kläder och skor. Allt sånt tråkigt som man aldrig gör annars. Sen är det skönt med rent hemma förstås :slightly_smiling_face:

1 gillning

Ut och gå! Minst 20min i raskt takt. Nej, du vill inte det heller så du får tvinga sig själv. LOVAR att det kommer kännas bättre sen!

1 gillning

Håller med om att den här helgen är jobbig. Vi ska värdera huset i morgon och jag och morsan städar för fullt. Nere i förrådet har vi ett stort rum med gamla saker. Jag klarade inte av att röja där. 20 års minnen i kartonger. Fy tusan vad jobbigt det är detta.

2 gillningar

Ibland måste det få vara så. Men om du känner så jämt kanske du är deprimerad? Har du sökt hjälp? Jag kanske slår in helt vidöppna dörrar, i såfall ber jag om ursäkt. Kram!

1 gillning

Sänder en tanke. Hoppas det gått ok idag!

Tack för svaret! Tror inte jag är deprimerad , fast jag vet inte… rätt låst i tankar och rädslor kring x dock. Ska få gå 5 gånger hos psykolog genom företagshälsovården hoppas det kan hjälpa lite!
Kram!

1 gillning

Håller med! Ut och gå i rask takt, LÄNGE om det krävs. Ring någon eller lyssna på en ljudbok eller musik som ger dig styrka eller bara gå om det känns bäst. Men det fungerar bra när jag mår skit och knappt orkar situationen. Det frigör endorfiner, ger en känsla av att ta kontroll över situationen, kanske får du lite sol på dig också som hjälper till att putta dig i rätt riktning. Jag brukar vara iväg så länge som det krävs, tills jag orkar återvända till situationen hemma igen. Och då går jag ofta direkt till barnen och kollar vad de håller på med. Funkar ganska bra den här strategin… för mig iaf.

1 gillning

Jag får för mig att han har det så bra och lever ett gott liv utan mig. Detta gör mig så ledsen. Varför var det mindre bra med mig vid hans sida när han vet att jag älskade honom så mycket och alltid försökte lyssna och göra honom glad.

Tror jag inbillar mig mycket med. Har ju hört att han gått ner mycket i vikt och inte mår så bra alltid egentligen men ändå så spökar det i min hjärna att han har det bra medans jag lider. Känns så orättvist.

Hej hur mår ni alla idag?

Bra. Separationen är bearbetad, sorgen inte riktigt klar än, men det får ta den tid det tar.

Jag är, ärligt talat, väldigt glad och lättad över att vi skildes.

Januari är skittrist, men det går ju garanterat över.

1 gillning

Härligt att läsa en gammal tråd. När jag skrev den här tråden så var jag väldigt nere och deppig. Skönt att ändå se att man utvecklats och kommit en bra bit på vägen, även om det inte alltid känns så.

Jag mår bättre än förut, men ja, sorgen finns kvar. Saknar inte honom, saknar illusionen av den jag trodde att han var. Saknar framtidsdrömmarna jag hade med honom. Saknar de känslor jag upplevde när jag var med honom. Försöker dock fokusera på det dåliga, då det överväger det som var bra.

Nu har jag nya mål och drömmar i livet. Nu känns livet även mer oförutsägbart och spännande på något sätt. Var står jag om 1-2 år? Hur ser mitt liv ut då?

Hur mår du själv?

3 gillningar

Det har gått 2 år sen vi separerade. Det låg ingen otrohet eller någon annan bakom vår skilsmässa. Han började dejta redan några månader efter, fick jag höra senare. Vi hade kontakt första året som skilda, träffades osv. Nu två år senare är han förlovad med en ny. Ser lycklig ut, på bild iallafall. Jag har mått bra sen vi slutade ha kontakt i 1 år nu. Men när jag såg de två på bild, bekräftat så gjorde det såååå ont. Jag skulle aldrig ta tillbaka honom om jag ens fick chansen. Men hur får jag bort dessa tankar? Tänker på det konstant. Att han har en ny och är lycklig. Vet att jag kommer ta mig förbi det här men gör bara så fruktansvärt ont. Känns som en ny smäll när jag äntligen mått bra igen…

Behövde bara skriva av mig lite här

1 gillning

Förstår dig @Brokenhearted, men du, läs ditt inlägg innan ditt sista.
Tycker att det står ganska talande, sedan skrollar du tillbaka i din tråd.
Se din resa, se vart du nu är och hur du faktiskt mår.
Naturligtvis kastas du tillbaka en bit när något sådant här dyker upp.
Mitt X träffades den hon nu är tillsammans med ganska snabbt inpå. Mer eller mindre direkt efter att betänketiden gick ut.
Vilket får mig att misstänka att de förmodligen varit tillsammans längre, särskilt pga hur jag fick reda på det.

Jag minns att jag rasade ihop totalt, tog bilen, en sovsäck och körde iväg. Behövde komma bort och rensa tankar och huvud. Drog till Öland av alla ställen, körde sedan runt längs kusten i Blekinge och upp genom Skåne. Sov i bilen.
Haha när jag tänker tillbaka, vilken jäkla resa, men vid den tidpunkten absolut nödvändig.

Det du ska göra är faktiskt att fortsätta inslagen väg, fokusera på dig själv. Jag har följt din berättelse och du är oerhört stark, en otrolig resa som du har gjort och fortfarande gör.
Detta är bara ytterligare en av de där dipparna som vi har blivit så vana vid.
Även detta kommer du att ta dig igenom, för du är värd en person som ser dig, älskar dig för den du är, och jag garanterar att den personen finns där ute när du är redo för det.
Hur man ska bryta tankarna, ja ditt X är fortfarande samma person som innan… vi vet alla att relationer blir vardag efter ett tag. Förändring av sin egna person kan man enbart göra med reflektion, självinsikt och vilja, annars följer man sina gamla mönster.
Som sagt ditt X är fortfarande troligen samma person som innan.

Ta hand om dig vännen.

Bästa @Martor du är en av mina favoriter i detta forum. Har följt din tråd och sett din utveckling också. Du är helt klart en inspiration för oss här. Älskar att läsa dina inlägg. Tack för ditt svar.

Att åka iväg med bilen är också något jag gjort, flera gånger. Det har blivit som en slags terapi för mig sedan skilsmässan när jag mått dåligt. Jag bara kör och kör, vet inte vart men så länge jag är i farten så känner jag mig levande och samtidigt kommer iväg ifrån verkligheten på något konstigt sätt.

Min magkänsla säger att han är som han alltid har varit. Att han inte förändrats. Vet att det är enkelt att lura sig själv av det man ser utåt. Men jag har ju själv upplevt det och utåt sett tappade alla hakan när de hörde om vår skilsmässa då vi såg så lyckliga ut. Men bakom stängda dörrar såg verkligheten annorlunda ut.

Känner mig ensam för det mesta. Dejtat en del men inte hittat någon som vill något mer utöver den fysiska närheten. Kanske letar jag för mycket och ska istället låta det vara.

Tack för att du påminner mig om min resa som jag gjort. Det är så lätt att glömma bort det. Jag är väldigt stolt över mig själv. Jag har lärt mig mycket och kommer att fortsätta att lära mig under livets gång. Det finns visst något gott i allt elände…

2 gillningar

Hej fina du! Jag vill bara berätta för dig att du inte är ensam i dina tankar. Är två år sedan i oktober som det kom fram att mitt ex varit otrogen och källarvandringen började. Har tänkt på honom perioder och för några månader sedan väldigt intensivt när jag fick reda på att han har en ny. Jag vill inte heller ha tillbaka honom men tankarna kommer ändå :woman_shrugging:. Och nu när smärtan inte längre är närvarande på samma sätt så lurar ju hjärnan en som fän!

2 gillningar

@Mallan2 Ja, det är ju verkligen så. Jag tror dock att det blir enklare med tiden att hantera detta också. Dagarna går ju liksom man är så upptaget med sitt egna liv. Jag har tur som bor långt ifrån exet så jag slipper ju verkligen se honom på alla sätt och vis. Har även lovat mig själv att inte “kolla” på sociala medier, skadar bara mig själv då. Sen är det ju verkligen som du skriver att hjärnan lurar en.

Hoppas allt är bra med dig annars. Kram:)

Jaha, då var han här igen och knackar på min dörr, 1 år senare sedan 0 kontakt. Nyförlovad. Ändå knackar han på min dörr. Vill prata skriver han. Denna gången håller jag dörren låst. Inga svar från mig. Den jäveln.

4 gillningar

Sa han vad han ville?