Fina du, jag tror verkligen att du kommer att klara dig galant. Ingenting kan vara värre än den situation som du nyss varit i, och att få en egen lägenhet är trots allt bättre än anspänningen att bo tillsammans med en plötslig främling i ett känslomässigt vakuum.
Det kommer säkert att kännas tomt, främmande och konstigt i början. Men det är ditt eget. Och det är en frizon från gamla minnen och ett ställe där du kan bygga dina egna minnen.
Ledsen om det där mest lät jobbigt hurtigt. Jag försöker inte förringa dina känslor. Men jag tror att det kan vara skönt att få lite distans så att du kan börja bearbeta på riktigt.
Tack @Atrax för kramen och @onedaymore tack för omtanken. Du har så rätt. En frizon att skapa nya minnen. Vi började igår. När saker måste göras blir jag inställd på att göra klart. Det är skönt. Jag gjorde flyttdagen till en grej. Bjöd in folk att komma förbi, hjälpa till på något sätt. Så några bar lådor, några arrangerade i köksskåp, monterade sängar, lagade tacos. Det var en kärleksfull stämning, skratt, musik och kaffedoft. Barnen ville sova där redan igår men vi hade inga lakan och jag orkade inte ge mig ut på shoppingtur. En hög människor i mitt kök. Det är det jag älskar!
Min man skickade sms och undrade om jag skulle sova där. Det svåra med sms är hur mycket som kan tolkas in i tonlösa skrivna ord. Jag läste in sorg och ensamhet. Jag svarade att jag sover hemma och menade huset. Det är ju fortfarande hemma. Hur lång tid tar det innan det nya blir hemma? Jag vet inte om mitt svar lugnade, gav panik eller inte spelade något roll i sammanhanget.
Idag är flyttdag nr 2. Möbler flyttas. Gardiner ska upp. Inköpslista ska bockas av. TV installeras.
Vilken bra start på det nya livet ändå, med allt folk som hjälpte till! Positiva vibbar!
Snart kommer det bli hemma på riktigt. Rätt vad det är upptäcker man att man längtar hem - och då tänker man på det nya hemmet! Det är en förvånande men väldigt behaglig känsla!
Vad härligt det lät!
Med en sån start kan det inte gå fel;)
Om du har möjlighet kan man alltid göra något lyxigt med det, typ lägg några kronor extra på lite mysigare lakan än vad man annars brukar göra (exempelvis bambulakan) eller köp en riktigt god middag första kvällen eller så. Var lite extra snäll mot dig själv nu och tänk att du ska fira dig själv för att du klarar det här så bra!
Varma kramar till dig. Förstår att det måste vara en konstig situation med många känslor, men det kommer att bli lättare och bättre.
Sitter nu i mitt nya kök med tända ljus, en kopp te som jag fått lov att värma en gång och lyssnar på nya ljud. Utanför mitt fönster har trädens löv fallit och gräsmattan är färgad gul av löven. Jag vaknade för tidigt men det gör inget. Jag bävar för ett besök på Ikea igen. Det är som att gå på en ofokuserad långpromenad. Alla intryck och ljud och alla beslut är utmattande. Men mina systrar har erbjudit sig att handla ÅT mig. Det är som den vackraste julklapp. Idag fortsätter jakten på möbler på blocket. Och tänk om TV: n skulle kunna fungera. Och jag vill baka och sprida dofter jag känner igen. Men just nu ska jag bara sitta här.
Men du, att gå på IKEA som nyseparerad är faktiskt inte så dumt!
När du ser alla stressade barnfamiljer som svettas, jagar ungar och bråkar om inredning och pris och impulsköp så kommer du aldrig vara mer tacksam för att vara singel och kan åka hem till en lugn lägenhet där ENBART du fått bestämma vad du ska ha
Första natten ensam i lägenheten är avklarad. Gratulerar mig själv till goda framgångar. Jag aktiverade mig efter jobbet. Reklamerade en vara. Tog @onedaymore på orden och köpte mig en köksmatta som jag själv ville ha. Där fanns inga stressade barnfamiljer men en säljare med kundvagn höll på att köra på mig vilket var rätt stressande.
Lät någon annan byta till mina vinterdäck. Lät någon annan ordna mitt internet. Sedan sen middag framför TV:n. Och försökte fynda på Blocket. Tiden gick och jag har sovit och vaknat och är ok. Tänkte gå till jobbet idag men ser att jag är sen. Jag får utforska omgivningarna en annan dag.
God morgon!
Det är bra!
Din lägenhet är numera din maktsfär och din borg, så gör den till din med allt DU vill ha=)
Och låt andra sköta icke viktiga bisysslor, som att byta däck och sånt. Fokusera på det som är viktigt för dig och får dig att må bra.
Märkte själv att efter separationen fick jag tvångstankar att ändra en del hemma. Vi bodde inte officiellt ihop, men han spenderade långa tider i min lägenhet till och från. För att markera avslutet på något sätt var jag tvungen att göra om lite. Småsaker mest, som att måla om i hallen och köpa helt nya set med handdukar och lakan och filtar och prydnadsgrejer och sånt. Och även en hel del nya kläder.
Känslan var helt enkelt att få sätta en ny, egen prägel på en del saker och känna att vissa grejer bara var mina som inte han använt eller sett. och som inte var förknippade med minnen.
Jag tror att det hjälpte känslan av att en ny era börjar. Och att det också kändes lite bortskämt och lyxigt att få lägga lite pengar på mig igen, eftersom jag vanligtvis inte är så “shoppig” av mig.
Ja, det här känns som min och barnens lägenhet. Jag tycker mycket om den. Barnen sover i huset i natt igen men kommer i morgon. Jag saknar dem. Det känns bättre när de är här. Jag vill inte vara för på dem. Om jag saknar ihjäl dem så kommer de få dåligt samvete och det vill jag inte. Men jag kan heller inte helt plötsligt inte ha kontakt med dem jag älskar allra mest. Så jag smygsaknar dem. Jag har sms:at dem och ring en av dem. Men alltså det skulle jag ha gjort normalt sett också. Jag trivs allra bäst med massor av familjemedlemmar och vänner samlade. Jag behöver bara vänja mig. Men det gör faktiskt ont.
Det är starkt av dig att hålla ihop och försöka undvika att ge barnen dåligt samvete.
Men det måste vara betydligt värre att vara ifrån barnen än att gå igenom själva separationen med exet.
Helt rätt! Jag tror på symbolvärdet i att göra om lite grann, att ändra på saker och ting, att skaffa något nytt… eller vad som nu krävs för att markera att man lämnar det gamla bakom sig och börjar bygga något nytt.
Att ta tillbaka kontrollen över livet, helt enkelt.
Det är väl fint att du ringer och skickar meddelanden till dem, säkert blir de glada! Bara man inte ger dem skuldkänslor tänker jag! Jag brukar ringa och kolla läget ibland och både fråga om deras dag och berätta om min, så att de fattar att det är okej!
En bekant till mig berättade att hans barn sagt ”det är så orättvist, för ni föräldrar behöver ju bara längta efter oss varannan vecka, men vi barn vi längtar efter den andra föräldern varje vecka”. Klokt barn.
Barnen verkar ta det hela med ro. Jag vet inte om det bästa är att de väljer lite från dag till dag vart de ska sova eller om man ska köra veckovis? För mig är båda varianterna jobbiga. Att inte veta och kunna planera middag och känslomässigt förbereda mig när det är från dag till dag men den förskräckligt tomma veckan om vi skulle köra veckovis… Jag låter allt vara en stund.
Igår kom barnen och vi hade en trevlig middag.
Ena stannar medan den andra ska till huset idag.
Min man, jag kan inte fortsätta kalla honom så… jag gillar inte ordet ex. Jag skriver P som i pappan till barnen. P har sedan länge tystnat alltmer, redan i relationen. Nu sedan ett par dagar är det helt tyst.
Jag vet inte vad jag ska tycka om det? Vi ska ju skiljas och jag har flyttat. Han tyckte det var jobbigt att se lådorna hemma och nu är jag inte där. Jag vet inte hur han mår annat än att det känns tomt. Nu har jag saknat hans ord och närvaro väldigt länge så det mildrar känslan men ändå, total tystnad i två dagar är konstigt efter ett så långt liv tillsammans. Och båda har målet att bli vänner. Borde jag låta honom vara? Eller höra av mig? Hur går man från äktenskap till total tystnad till vänskap?
I en relationspodd pratar en terapeut mycket om att man måste gå isär för att kunna vara ihop. Hon menar ju inte så här. I en relation blir man ofta en smoothie där alla frukter (vardera parts åsikter) mixas ihop till en blandning så man inte vet vad man själv tycker. Genom att gå isär från smoothie till fruktsallad kan man särskilja vilken frukt som är vems åsikt och arbeta utefter det.
Så från att jag varit i en smoothie ska jag nu hitta min egna frukter som kan samspela med hans frukter i en sallad? Kanske är det då vänskapen kan börja? Eller är det så att han tycker att jag tar det här alldeles för bra och känner det som att jag är en ”lämnare”? Vad borde jag då göra? När jag har frågat har han inte vetat hur vi ska prata. Ich det är ju pratet jag försökt locka ur honom så länge. Det kan jag inte fortsätta med.
Ok, då fortsätter jag på ett så avslappnat och odrygt sätt som möjligt. För jag vill ha en nära relation till barnen trots att vi inte alltid bor ihop. Vad sirgligt det lät om saknaden. Jag tror inte mina barn känner så då de är stora och fria att kunna åka mellan oss. Dessutom finns mobilen. Men jag vet ju inte säkert. Jag saknar ju trots detta.
För mig allt nytt. Att bo i lägenhet är nytt. Att bo högst upp utan hiss, ny erfarenhet. Tänker mig snygga ben till sommaren. Mycket inredning, nytt. I helgen ska jag testa tvättstugan för första gången. Allt är nytt, nytt, nytt. I natt sov jag med min barndoms gosehund, den är gammal. Det måste vara någon balans i det nya tycker jag. Jag bjuder hem folk så det trygga smittar av sig i väggarna. Jag måste även fylla väggarna med mer så dem tomma försvinner. Och jag borde verkligen fundera på min sovsituation.
Barnen verkar ta det bra. Jag försöker tolka dem. Jag ska prata med dem också när det gått en stund. Nu har de ju inte allt i sina rum till exempel. De är även fria att åka mellan oss. Men det är lov nu. Det kan förändras nästa vecka.
Vi flyttade isär för en månad sen så jag har inget facit. Men vi har försökt att vara lyhörd för barnens tankar. Vi har varannan vecka, men ses ändå på fel vecka. Mina barn är så små än 8,4 så tycker varannan vecka blev för långt. Bryter av med en övernattning under veckan, men just vart dom sover spelar inte så stor roll som att vi kan ses i vardagen under varje vecka. Det blir inte den där extremt tomma veckan. Barnen ska till honom på fredag, men på söndag ses vi allihopa för Halloweenkalas, sen hämtar jag en dag på fsk/skolan till veckan o äter middag med barnen. Sen är det dags att byta igen.
️:sleeping: