Är som sagt glad om jag kan vara till hjälp. 
Tack för att du frågar. 
Blir väl lite som att fly från sig själv ibland, att hjälpa andra, men jag mår bra.
Längtar efter den där speciella personen.
Vi är alla olika och jag vet att jag mår bättre när jag är i en relation. Det som utgör det lilla extra i vardagen.
Saknar inte mitt x, men det vi hade ihop.
Jag kommer inte att gå in en relation bara för att ha ngn utan det ska kännas rätt.
Flörtar lite på en dejtingsajt och visar att jag finns.
Hur är det med dig?
Kram
1 gillning
Jag tror att jag känner mig mindre ensam nu när jag vet hur det ska bli än när jag var i relationen. Jag är just nu inte rädd för ensamhet och tror inte heller att jag kommer att vara ensam. Visst funderar jag väl ibland om jag någonsin kommer våga mig in i en relation igen. Men jag har inget behov av en sådan relationsångest nu. Jag kan lätt romantisera situationer. Försköna. Men fy för den där känslan av ovisshet i början av en förälskelse. Jag tror inte jag gillar att vara förälskad. Så mycket tvivel och sånt. Men jag hoppas förstås att jag kan övertygas om att ha fel i den saken.
Barnen är med och väljer, i alla fall dottern som nu utvecklar ett inredningsintresse. Kul! 
De har båda provat ut sina sängar. Jag ville få hemleverans men det datum jag vill ha var fullbokat. Men om jag väntar till dagen innan så kan jag boka och få hemleverans dagen efter för en billigare kostnad. Verkligen helkonstigt och en chansning eftersom jag inte fick boka söngarna utan hoppas att de finns även nästa vecka. Annars får barnen sova i huset och jag på soffan i lgh.
Jag får nyckeln nästa fre. Jag är ledig och funderar på att baka bullar i lägenheten för att få hemtrevlig doft inför inflytt. Medan det jäser kan jag ju bära upp lådor? 3:e våningen utan hiss. Bra rumpträning säger positiva dottern 
2 gillningar
Kul att höra att ni är positiva och påverkar det ni kan.
Toppen!
Låter som att ni kommer att få det bra där.
Önskar er alla lycka.
Vad fint att du har lyckats så bra med att ta dig vidare och må bra. Det är inte så lite att åstadkomma, och är tacksam att du använder dina erfarenheter för att hjälpa andra.
Längtar tills jag är redo att dejta igen. Även fast jag samtidigt är livrädd. Men jag vet att jag inte kommer att kunna vara helt lycklig utan att ha kärlek i mitt liv. Riktig kärlek, denna gång, som klarar både upp- och nedgångar.
Finns det bra och seriösa dejtingsajter?
Men alla kramar till dig
Vad skönt att du inte känner behov av relationen eller rädsla för ensamhet=) du kommer i så fall att klara det här galant.
Håller med om ovissheten och förälskelse. Det hörde ungdomen till. Nu är trygghet viktigare.
Jag försöker iaf.
Tror och hoppas på att det finns ngn som passar ihop med mig.
Skulle tro att det finns seriösa och oseriösa på alla sajter.
jag är inne på match.com och flörtar lite.
Lycka till!
Kram
1 gillning
raderat
1 gillning
Jo så är det. Det finns alltid någon som har det värre. MEN självklart är det viktigt att sörja sin förlust även om den är ”mindre svår” än någon annans (hur mäter man ens sådant?)
Skönt att du har en kontakt på vuxenpsyk, jag tror stenhårt på att man ska ta emot all hjälp som finns i svåra stunder. Lycka till 
️
Vart köpte du sängskåpet? Jag har inte sett någon i någon möbelaffär bara på nätet. Jag skulle vilja testa att öppna, stänga, provligga sängen. Hur gjorde du?
Chilli ska ha i vissa utvalda butiker.
Jag köpte utan att titta irl.
Och du sover som en prinsessa?
Prinsessan i skåpet… jag ser en hel saga flimra förbi nu. Prinsessan i skåpet som håller på att ta sig ut.
1 gillning
Ha ha ha…
Sover helt ok och snarare som en prins isf.
Har du hittar ngn butik i närheten av där du bor?
Trevlig helg!
Kram
Prinsen i skåpet…så klart! Det funkar.
Jag ska leta mer aktivt så fort flytten är klar. Mina barn är måna om att jag har en plats också trots att jag med inlevelse säger att hela lägenheten och framför allt köket är min plats. Men visst, de har rätt, jag måste sova.
Chilli alltså, tack för tipset!
Smaken är som baken… 
Ingen orsak!
Bara Glad om jag kan hjälpa till.
Jag undrar vad det är som får känslorna att vända? Från att ha känt mig ok, en trevlig träff med kompisar och sedan somna framför en film med dottern. Någonstans där i dvalan mellan sömn och vakenhet kommer saknaden. Saknaden efter den där mannen som jag saknat så länge. Mannen som bara är en trappa ner men samtidigt flera år ifrån mig. Vi finns inte längre. Och jag blev plötsligt rädd för framtiden, rädd för ensamma kvällar, rädd för hans totala försvinnande. Det är så det är. När livet förändras tumlar känslorna runt. Jag måste hitta grunden igen. Rota mig fast och följa med vinden, hit och dit. Hitta tillbaka. Behövde bara få ur mig det så jag inte går ner till honom.
Godnatt!
4 gillningar
Det kan vara vad som helst som triggar känslorna.
I början är det ofta de små tingen, var iaf för mig.
Allt från att höra en låt, se en annan lycklig familj till att bara vilja ha en kram eller känna sig sedd.
Rädslan att bli lämnad, att inte veta framtiden med allt vad det innebär är tuff att ta in.
Det blir bättre!
3 gillningar
Han försvinner varenda kväll. Kommer hem sent. Jag är hemma med barnen, fixar middag och det där vardagliga. Han flyr från känslor och packlådor. Jag förstår honom men är samtidigt rädd för att han fortsätter fly när jag inte är här längre. Då måste han vara här för barnen och för att bygga sitt liv. Jag vet att jag inte ska oroa mig för sådant som är hans ansvar men jag gör det ändå. Så jag skickade ett sms om den oron. Vi pratar ju sällan. Måste inte vissa känslor ut innan avskedet?
Han tycker det verkar som att allt det här är lätt för mig. Han har rätt i att det är lättare den här gången än förra gången. Då var jag förkrossad. Men nu är det som att allt ledde till det här till slut som jag varit så rädd för. Kanske har jag förberett mig i många år och därför går det lättare?
Jag vaknade tidigt igen och har drällt ut en massa känslor och tankar i sms. Jag vill inte att han ska tro att det bara är lätt. Vilken hemsk känsla att tro att man är lätt att lämna. Jag läser om dessa känslor här och all sorg det skapar. Han tog upp det här, allt som ledde till det som nu sker. Men han var även rädd för följderna. Men den rädslan gör ju inte att det är fel val, eller?
Att vara rädd för att bli lämnad kanske skapar en slags överlevnadsmekanism med mental förberedelse? En krisplan som nu kickat igång så allt ser lätt ut? Eller så är det här rätt beslut och därför går det lättare? Eller så är jag i chock och förnekelse och allt kommer när jag landat på nya stället? Jag är så otålig, jag vill veta.
I morgon får jag nycklarna.
2 gillningar
Jag kan inte lägga mig. Det är grejer överallt här, lådor, påsar. I morgon förändras vårt liv. I helgen lämnar jag mitt hem. Tårarna började rinna. Det var ett tag sedan. Min son kom. Jag vill inte vara ledsen inför dem. Han är så otrolig. Han blir inte rädd för en gråtande mamma. Han stannar, kramar om mig, tröstar och lyssnar på min rädsla för förändring. Han säger att han förstår och att det kommer bli bättre. Vilken fin kille han är. Så kärleksfull.
Jag kan inte lägga mig ännu. Det går inte. Det är inte en ny dag ännu.
1 gillning
Sender deg en klem 
1 gillning