Jag kan inte sluta tänka

Vi var också hos ett par olika terapeut utan att egentligen få ut någonting. Två helt värdelösa och en som tog exets sida. Har senare fått höra att en bra terapeut ser direkt om det ens är någon ide att försöka lappa i hop äktenskapet. Är det inte det så styr hon eller han det till att bli en dräglig skilsmässa. Vet inte om jag tror på det, men kanske är det så. Jag är fortfarande inte helt nöjd med att vi aldrig fick ett enda verktyg till att försöka hitta tillbaka till varandra.

Har efter det aldrig gått till en terapeut och kommer inte att göra det heller. Känner som du att det mest är trams.

1 gillning

Känner igen, håll dej borta från honom.
Han vill bara rättfärdiga sitt dåliga samvete och vill inför sej själv tro att han gör dej gått, när det i själva verket är hans eget ego som spökar.
Annan orsak kan vara att han söker din bekräftelse, när du är tyst. Det blir lite narcissistiskt.
Ju tystare du kan vara desto bättre. Det han då upplever måste han själv ta sej igenom.
I annat fall kommer du i slutändan bara känns dej utnyttjad.
Styrkekraft till dej.

1 gillning

Precis vad han gör, och i slutändan kommer du bara må sämre.

Han är väldigt svartsjuk o kontrollerande då han är väl innerst inne livrädd att jag ska träffa någon som jag blir lycklig med. Han har aldrig glädjs åt min lycka

Hur går det? Kontaktar du honom ibland när du inte orkar stå emot?

Hej! Har varit motvilligt skild i ett och ett halvt år nu, för kärleken från hans sida syntes inte längre i hans ögon. Jag fick ta beslutet för jag är värd nåt mer av livet. Smärtan då och nu får man lära sig att acceptera. För det försvinner inte bara. Men om ömsesidiga kärleken inte finns måste man försöka göra livet så bra som möjligt för sig själv å sina barn. Det är man skyldig sig själv och dem. Det gör ont, man lever m minnen å tänker på den man levt med men livet måste fortsätta. Ta hand om dig själv istället för att förstör för dig själv. Drick inte för att döva, drick för njutning. Fly inte smärtan, det går inte! Gråt, var arg å unna dig andra saker du tycker om. Man kan vara ensam. Man bör vara ensam efter en sån sorg, du blir starkare m tiden om du slutar hänga upp dig på vad han gör, skit i han!:heart:

7 gillningar

Idag skrev han sms igen o frågade vad jag gör??? Han är inte alls lika iskall o tyst nu när jag börjar bli gladare och nu till helgen så ska han ha vår son och han vet att jag är fri herregud vad han är instabil

Svara inte. Eller undvikande. Ge inte av dej själv till honom. Tro mej, jag har varit där själv.
Tom om du skulle vilja ha tillbaks honom så är det bästa strategin.
Men han kommer inte göra dej lycklig tror jag.

1 gillning

Känner igen det. Det är även så lätt att man blir glad när de hör av sig och är snälla mot en. Men snart kommer besvikelsen igen. I slutändan är det bara en lek från hans sida. Du matar bara hans ego. Var stark, för din egna skull. Stå emot frestelsen som knackar på dörren för den har inget nytt att komma med.

2 gillningar

Har skickat ett sms, men då har det gällt nåt praktiskt. Det är svårt.

1 gillning

Så gjorde min också.
Vi körde det där racet flera gånger.
(Före det 20 lugna år tillsammans)
Förata gången kom han tillbaks när jag började dejta.
Också andra gången.
Tredje gången sen jag bara bestämde nu faaaan räcker det.
(Tilll saken hör att jag först lämnat honom, hittade en annan)
Snällä kära du, det kan inte anat än bära eller brista.
Bli trevlig saklig men spela att du gått vidare.
Ljug inte du har en annan.
Men visa att du är nu över honom.
Så var det för mig, när han hittat en annan fick jag skitbrått tillbaks.
Så gjorde han också.
Så nu, vi gifte om oss efter 6 mån som skilda.
Nu är vi tillbaks efter 5 års kris där vi var.
Lugnt skönr o litet tråkigt…
Så snälla du.
Fast det är det svåraste du nånsin gjort.
Låt honom tro att han mister dig.
Funkkar det inte, så då får du bara acceptera.
Men bäst vore att du innerst inne bestämmer dig att nu fan räcker det. Det betyder inte att du inte helst vill att drt vore ni.
Men då händer det npt mef dynamiken mellan er. Du blir stark, och får då en annan respekt.
När det var som värst åt jag cipralex. Och det blev min och vår räddning.
De tog bort värsta ångesten och när jag började må bättre så blev jag lugnare och det blev en uppåt spiral.
Snälla du, tro mig det finns en mening med detta!!!

3 gillningar

Tack :two_hearts::two_hearts::two_hearts::two_hearts::two_hearts::two_hearts:

Har varit med om liknande situation.
Ex som hörde av sig efter att jag bröt kontakten helt i 6 mån. Han förvirrade mig bara då vi båda kände att känslorna fanns, men det räcker inte.

Han satte igång något som drog ner mig igen, tillbaka till att tänka på honom dygnet runt och därmed tappade jag de 6 mån jag påbörjat i processen med att göra mig fri.

Så håll dig undan, det är inte värt det. Det är deras egoistiska behov som styr, när de passar dem.

De borde fråga oss vad vi tänker och känner.
Vad vi vill. Vad de kan göra för oss.

Om det sker är den en annan sak, i annat fall bygg upp ett avstånd så blir du tids nog starkare och starkare. Jag jobbar själv på detta men det är tungt !

1 gillning

Japp så är det och ännu mer självisk då han har autism

Gjorde så ont att läsa din historia. Och den kändes lite som min. Lämnad efter 16 år tillsammans och jag fick också ta bort vår älskade hund strax efter… Fattar knappt att jag överlevde, men nu har det gått 1 år och 5 månader.
Man trampar på på något underligt sätt…men jag är inte på långa vägar över oss. Det går upp och ner. Det tar tid.

Ja visst trampar man på, detta har dock satt djupa sår som kommer att ta lång tid att få en sårskorpa på. Jag fattar inte hur vi överlevt, men det har gjort. Kramar!

2 gillningar

Ja stora sår som ger ärr. Men det kommer bli bättre, det måste det… Kram :heart:

1 gillning

Hittat hit också… andra gången gillt han tycker vi glidit ifrån varandra, har barn med npf, varit gifta i 14 år tillsammans 23 år. Vill inte detta, har sådan ångest. Han har sagt att han ska flytta men inget händer. Förra gången tog vi en paus, tog ett år innan han kom på att han ångrade sig.
Då skrev jag brev, sms:ade och försökte allt möjligt. Börjar först efter att ha läst här att det är bättre hålla sig borta, inte smsa.
Det svåraste är kylan som blivit här hemma. Han tog nu en öl gick och satte sig vid datorn.
Tänker att jag tänker inte fråga hur han tänker med skiljsmässa, flytt mm men tystnaden tar kål på mig. Kanske ska jag själv ta tag i det få det överstökat. Men vill inte hjälpa honom med något han tagit initiativet till. Jag kan bara inte förstå hur man bara kan välja bort sin familj och allt som vi gått igenom. Trodde att sådant stärkte oss . Men så fel jag hade… hur ska jag orka…

Tänker samma sak om min man som efter 35 år bara går vidare innan vi ens har skilt oss

2 gillningar

Såg att jag skrev detta 8 mars. Efter det tog jag tag i det och så att jag orkar inte detta 1 gång till … jag skriver på skiljsmässopapper. Men då fick han kalla fötter och ångrade sig. Min ångest smärta i bröstet släppte tillslut och det rullade på tills för 5 dagar sedan då jag kom på honom att ljuga vad han gjort när jag jobbade eftermiddag. Skulle ha varit och cyklat men i själva verket drog han iväg till annan ort för att umgås med en tjej i cykelklubben. Det visar sig att dom har pratat mycket via sms och telefon plus cyklat ihop i ett par månader… han åkte ut och bor nu hos sin mamma. Och jag rasade ner i ett djupt hål igen… hur kunde han göra så här mot mig. Han sa att han var för feg inte ville såra mig men vad trodde han att det inte skulle komma fram. Att han skulle ha sin familj som vanligt och sen umgås ha sex med henne vid sidan av. Är så grymt sårad. Vad har jag gjort för att förtjäna detta och våra barn. Tredje gången gillt.