Jag förstår att han lämnar mig!

Jag har varit en vidrig människa att leva med, det förstår jag nu. Att han stod ut i nio år är ett under. Förutom barnen har jag inte gett honom något gott, bara varit sur, negativ, missnöjd och missunnsam. Aldrig glad, positiv eller vänlig. Jag har inte bekräftat honom, inte sett honom, jag har inte talat klarspråk och sagt tydligt vad jag vill utan velat att han ”skulle förstå” att jag tyckte att det var jobbigt att han var borta mycket. Men han förstod inte. Jag upplevde att jag sa att jag tyckte det var jobbigt hemma, men påstår att har aldrig hört mig säga det.

Hur går man vidare med sig själv efter en sån här insikt att jag betett mig så illa, varit en vidrig människa att leva med? Hur orkar man leva med sig själv med den insikten? Jag förtjänar inte någon, barnen skulle ha det så mycket bättre hos sin pappa. Någon annan som varit en betydande del i att skilsmässan blev av, och tagit sig vidare? Hur står man ut med sig själv? Jag skäms så.

Sluta att ta på dig så stor skuld
man är två i ett förhållande. Jag kände jättestor skuld och jag på hela skulden på skilsmässan på mig själv och min ex man var inte sen att låta mig ta skulden. Under tiden chattade han med andra och brydde sig inte ett skit i hur jag mådde. Jag kan nästan garantera att när du börjar rannsaka er relation kommer du se att även han hade sina brister. Var snäll mot dig själv.

Kära nån. Precis som Studenten skriver - sluta sparka på dig själv.

Det där är din partners bild. Inte någon objektiv sanning. Om du var så fruktansvärd att leva med borde han väl talat klarspråk själv? Inte gått som en martyr och härdat ut? Han låter minst sagt bitter.

Du har säkert begått misstag i relationen. Men det har garanterat han också. Jag tror dock inte att du ska börja leta efter dem för att ge igen och sparka tillbaka, utan fokusera hellre på allt bra som du säkerligen har gjort. Du behöver den biten också, för att kunna se helheten.

1 gillning

Du har tagit ett jättestort steg framåt! Du har nått sjäkvinsikt om några av dina egna tillkortakommanden. Många komner aldrig så lång.
Jag tror att du är den bästa maman för dina barn för du ÄR deras mamma! Nu kan du sikta på att göra bättre framåt! Du har nått botten och kan nu ta avstamp upp!
Berätta för ditt x att du har insett vad du har gjort men att du inte menade det så. Berätta att du ska börja jobba med dig själv så att du inte ska falla i samma fälla igen, varesig du lever med honom, ensam eller med någon annan. Sedan börjar du jobba med dig själv. Tänk på en situation som blev fel, t.ex. närdu trott att han skulle förstå vad du önskar. Tänk efter hur du skulle kunna ha sagt istället. Osv.

Du förtjänar dina barn. Du förtjänar att bli lycklig. Du har gjortfel men nu ska du göra bättre!