Det beror på vad som anses vara friskt och normalt.
Vissa tycker det är ok att vara swingers.
Är det något onormalt, sjukligt, förvridit?
Kanske. Men vissa verkar vara ployamorösa och naturligtvis ska båda vara med på det,
Men.
Min partner mår dåligt.
Försummar mig.
Jag talar med min partner som jag älskar oändligt om det.
Får ingen respons.
Ekonomiskt, för familjen, för minnena vill jag inte skiljas men relationen suger.
Den tar mer energi än den ger.
Jag är osedd, känner mig som ett bihang.
En skuggfigur.
Så träffar jag någon som ger mig bekräftelse.
Som får mig att känna mig attraktiv igen.
Jag talar med min partner och får noll respons.
Naturligtvis ska jag då dra igång med skilsmässa, splittra familjen, leva ensam eller flytta ihop med den där som får mig att känna mig älskad och sedd.
Att hoppa över skaklarna, känna sig älskad, få tillbaks självkänslan och kanske hitta tillbaks till sin partner igen finns naturligtvis inte på kartan.
I min bekantskapskrets har tvenne kvinnliga bekanta som i relationen mått så dåligt att de skaffat sig tillfälliga älskare, haft tillfälliga historier vid minst två tillfällen med två olika partners men som sedan hittat tillbaks till ordinarie partner och vet att det är deras livs kärlek. En har det jättebra nu medan den andras förhållande fortfarande är osäkert.
Jo, det finns de som är mentalt friska, som har empati men som har en annan syn på vad som är rätt och fel - vem bestämmer det? Vad/vem avgör vad som är rätt och fel? Vad som är juridiskt vet vi men moraliskt? Vad eller vem avgör/bestämmer de moraliska normerna? Majoriteten? Så en enskild har att rätta sig efter vad de flesta anser vara rätt och riktigt? Kan vara idé vilka värderingar, vilken människosyn och hur ens partner ser på en relation, vissa har öppna förhållanden men det är viktigt att vara överens.
Sedan finns det de som mår så dåligt i sin relation att de gör det just för att de mår dåligt, antingen de själva, i relationen eller båda. Får de hjälp, kan det bli förbättringar kan de hitta tillbaks till sin partner och lämna dubbellivet.
Frågan är hur väl jag känner, hur mycket jag älskar min partner, vad och hur mycket jag är beredd att överse med.