Inser nu att jag kommer att missa mycket i barnens liv

Det låter bra! Låg det ngn otrohet bakom er skilsmässa?

Saknar mina barn så ofantligt idag! Vill bara krama om dem å ha dem här hos mig. Längtar så till måndag när de kommer hit till mig. Hoppas dock på att snart kunna förvilla huvudet med en härlig kväll med tjejkompisar.

Vet vad du menar @Myranmamma ibland känns det som att ge mig barnen o hunden så skulle jag nog inte ens sakna exet. Så bra att du ska träffa kompisar. Försök ha riktigt kul! Kramar cilla

1 gillning

Kram till dig med Cilla!

Är det bara jag som har den här känslan av oro inför att barnen ska komma hem? Jag längtar så otroligt mycket tills i morgon men på något vis är jag nästan lite rädd. Jag kan inte riktigt säga vad det är jag är rädd för men kanske något i stil med att de inte tycker det är lika kul hos mig som hos pappa. Jag vet att det bara är en dum känsla och att jag ger dem så mycket mer än vad han verkar kunna ge dem just nu i form av bekräftelse av deras känslor mm, men ändå. Blir helt nervös och fundersam kring vad jag ska hitta på med dem de kvällar vi inte har några aktiviteter. Innan har man längtat efter de kvällarna men nu tycker jag att de är jobbiga att ha framför sig.

1 gillning

@myranmamma precis!!! Jag får ångest känslor när vi ska byta. Känner mig nästan rädd för mig själv. Skäms sen för att jag känner det så. Tänker att exet nog har rätt i att det är fel på mig. Jag älskar verkligen mina barn mest i hela världen. Varför känner jag då ångest?

1 gillning

Hatar att inte få vara en del av mina barns liv varje dag! Att man ska behöva se på FB vad de har haft för sig under dagen… Jag kommer aldrig kunna förlåta mitt x för att han tar dem ifrån mig! Hatar mitt nya liv!

Usch @Myranmamma…är det detta som väntar tänker jag bara. Lider med dig och på förhand för detta kommer för mig också inom det närmsta veckorna. Vill inte!
Kram

Se till att plocka bort de kontakter du kan från fb för att slippa detta. Men jag förstår dig fullt ut.

Jag kan inte plocka bort dessa kontakter för det är vänner till mig som lagt ut om vad de gjort med barnen i klassen idag… Dessa vänner vägrar välja sida och har nu börjat umgås en del med x:et igen och då även med henne… och jag har sådan ångest för hur jag ska hantera denna situation för jag hade velat bryta men mina barn skulle känna sig så vansinnigt svikna för de vill att jag och dom ska fortsätta åka på semester med denna familjen mm. Å det sista jag vill göra är att svika mina barn i denna soppa. Slår snart knut på mig själv. Kräks…

Jag tycker att du kan förklara för barnen att du måste ta en paus från vissa bekanta tills det gått ett tag och allting runt dig, exet o vännerna känns bättre.

Vill du verkligen åka på semester med dessa vänner? Hur blir en sådan semester?

Nej det kan man fundera på. Vi har levt så himla tight ihop med denna familj bara så det skulle kännas som att ta ifrån mina barn ännu mer i en redan jobbig situation…

Hej Myranmamma!
Du kan ju bara känna vad som är bäst för dig och dina barn. Kanske vad som är bäst för dig måste komma först just nu? Kanske kan du låta bli att gå ut på FB helt och hållet i några månader. Vill någon ha kontakt med just dig finns ju sms eller så kan de ringa. Jag har FB för att jag måste i mitt jobb, men jag lägger aldrig ut något, svarar aldrig och är aldrig ute på någon annans sida.
Kram

1 gillning

Har haft barnen några extra dagar så det blev 1 1/2 vecka, härligt! Men nu känns det extra jobbigt när de ska åka… Precis som att jag vant mig vid att ha dem här alltid. Det har inte runnit många tårar på mina kinder de senaste veckorna men ikväll kom de… Satt å tittade på film med dottern å snusade i hennes hår å tänkte på hur hon luktade å att hon inte luktar likadant när hon kommer tillbaka från pappa. Det tycker jag är jobbigt. Vet inte om det bara är jag som är så knäpp att jag kan hänga upp mig på sådant? :wink:

Du är lite ensam @Myranmamma…tänker samma.

Igår klarade min älskade lilla dotter sin simskola som hon har kämpat med i tre terminer å hon var så glad och stolt och jag hatar honom för att jag inte fick vara där och dela denna dagen med henne. Istället så fick HON vara där och glädjas med henne… Nu forsar tårarna, något som de inte gör i så stor utsträckning längre annars.

1 gillning

<3

Jag har ännu inte hamnat i denna situation. Men man borde komma överens om att den typen händelser i barnens liv kan bevistas av båda föräldrarna UTAN de ny inblandade. Jag har redan nu flaggat för att jag kommer på skolavslutningen trots fel vecka. Hoppas exet förstår bättre än att ta dit henne. För barnets skull.

Alltså Gud så exakt den här fasen jag är i nu…! När första chocken lagt sig. Separationen från exet tycks va definitiv. Och mitt kringflackande liv hos familj o vänner plötsligt börjar bli “på riktigt” - så försöker vi lösa barnets schema… (Via sms - inte den bästa metoden kanske?!) och när han säger; “vi får nog stå ut ett tag till”…
Så brister det för mig! Har f*n varit tålmodig i 4 mån nu… Jag svarar:
“Jag vill inte behöva stå ut med nåt. Det här är ditt beslut. Jag tycker beslutet är rent idiotiskt. Och jag tycker det är rent vidrigt att du kräver att jag bara ska få ha vårt barn på halvtid! Missa halva hennes uppväxt!! För att du gjorde fel val - att påbörja ett familjeliv med mig som du uppenbarligen inte alls var beredd på!”

Vårt barn är lite över ett år bara! Igår saknade jag henne så det gjorde ont! :heart:️ Fick iaf se o höra henne en lång stund via videosamtal. Tycker det hjälper! Hur gör ni andra?

Har hört att man vänjer sig!.. Som med allt…