Läser om så mycket ensamhet här. Jag är samma. Jag vet att det är svårt att ta tag i ensamheten och försöka vända det. Man känner att det ändå inte ger nått, och det kanske det heller inte gör heller. Men man ser ett annat ansikte. Man kanske inte har nått annat ansikte än kollegorna och grannarna så att vad som kan bara bli trevligt.
Jag pushar fortsatt för att man kan ses. Under vilka förutsättningar som helst. Jag har min bakgrund som att jag fann för mycket lycka i alkohol, jobb och allt annat än familjen. Idag är allt ordnat med barn osv. Men är det kanske något man kan träffas och snacka om? Antingen bara vädret, foajén på Scandichotell Angle eller bara var som?
