Hur gör ni med ilskan ni som bedragits,lekt med dina känslor etc. ?
Oftast kommer min ilska med tårar, så jag låter dem rinna.
Sen har jag vänner som får ta emot många funderingar.
Och många kilometrar, tusentalet nådd, har jag bakom mig vid dethär laget.
Tycker själv det är så svårt att inte kunna rikta ilskan mot personen som gjort en illa. Vi har barn ihop och måste vara “vänner”.
Jag förstår, för jag känner likadant.
Men dendär ilskan övergår till något annat.
Inte känner jag samma sorts ilska hela tiden.
Ibland är det ren och skär ilska, men ibland är det mera som att ilskan övergår till en annans sorts tanke. Som är mer som i okej, det är hans förlust.
Bra analys! Ska tänka så att ilskan är olika typ.
Ibland äter den upp mig inifrån,ångest ilska, och ibland är den en stark klar ilska.
Kan du börja träna ngt som gör dig riktigt trött fysiskt? Göra övningar hemma el ut och springa tills svetten stänker? Det finns något befriande med att även få ut aggressionen rent fysiskt och där finns inget bättre än träning! Rekommenderar starkt 
@Acke76
Kan inte mer än instämma med @Buenita.
Fysisk aktivitet hjälper oerhört.
Att trötta ut sig totalt fysiskt tenderar iaf för mig att dels få mig att må riktigt bra men även att kunna släppa frustration/ilska.
Jag kände nog aldrig riktigt ilska på det sättet utan mer frustration.
Möjligt att ilska blandades in i frustrationen.
När det var som värst körde jag två pass om dagen ett gympass på morgon/förmiddag och ett gympass alt långpromenad på några timmar på eftermiddag/kväll.
Nu ligger jag dock ”bara” på 6 st pass i veckan. Men det hjälper mycket. Håller tankar i schack, få ut sig irritation, frustration, ångest, ilska. You name it.
Inte fel om gymmet har en sandsäck heller för den delen. 30min till 1 timme och sedan övningar på det får kroppen fysiskt och mentalt att komma till ro.
Har läst en hel del trådar du har startat, och många av dem handlar om en och samma sak.
Dvs ditt ex. Det känns som att hon tar all din energi då allt ditt fokus ligger på henne. Hon verkar påverka dig hela tiden, där du behöver finns ett sätt att just begränsa det.
Vet att du fått tips av många gällande nollkontakt, vilket är enkelt att säga men svårare att följa.
Min fundering är om du har pratat med någon gällande dessa saker? Dvs professionell hjälp för att finna verktyg och sätt att bryta ditt tankemönster?
1 gillning
Mitt problem är att jag aldrig (iaf inte de allra första åren) känt ilska, jag har klandrat mig själv istället, tyckt jag borde förstått, gjort annorlunda, anat och vetat… alltså tagit skulden på mig själv.
Det tog mig ett flertal år i egen terapi innan jag kunde lösgöra mig från vad som faktiskt var min egen skuld och vad som var andras…
Idag tar jag inte på mig andras skuld för deras tillkortakommanden (iaf inte i samma grad, för man blir aldrig en komplett annan person än man är) och det är en enorm befrielse 
Men det innebär inte att man kan slå sig till ro och tro att det kommer naturligt till en allt därefter… man är som man är och man gör sitt bästa för att hitta självinsikt och kalibrera sig… men man måste alltid vara lite på sin vakt, för ursprungspersonligheten ligger alltid bakom och “lurar”…
Stärka sig själv, tänka gott om sig själv, göra så gott man kan… mer än så kan ingen begära, inte ens av sig själv 
2 gillningar
Jag får hjälp med medicin och jag ska få psykologhjälp. Vill såklart inte grubbla och känna ilska som jag gör. Efter regn kommer solsken!
Vad strongt gjort av dig att du tagit hjälp med det mest essentiella, kommer tid kommer råd… allt kommer att ordna sig 
Så är det ju, saker och ting vänder efter ett tag.
Låter som ett väldigt bra steg att du har sökt psykolog. Var otroligt bra när man var på botten.
Grubblerier över saker och ting kommer man nog alltid ha, men se det som en process. Omvandlar man grubblerierna till reflektioner så tenderar det att hjälpa en på vägen framåt. Något som även bidrar till insikt och självinsikt, något man kommer har stort värde av.
1 gillning