Idag VS Igår

Klok, tackar @SleePy

Jag slits också mellan hopp och förtvivlan. Jag har personligen inte kommit lika långt på min resa än. Vi separerade för ca 2 månader sen, så såret är färskt här. 11-årig relation med två barn och hus i bild. Men jag har fått riktigt bra stöd och hittat olika verktyg för att hålla mig ovanför ytan, och nu så kan jag i alla fall ta några djupare andetag istället för att bara kippa efter andan och få kallsupar.

Jag är supersäker ena dagen att det är henne jag vill ha tillbaka. Alltså, RIKTIGT säker. Dock kan jag inte förmå mig att göra handling i det. Sedan nästa dag så känner jag bara att jag är “klar”, och det finns bättre saker att lägga fokus på. I mitt fall har det dock inte varit tal om någon annan i bilden (vad jag vet, ska fortfarande tilläggas). Så det finns ingenting infekterat på det viset, vilket samtidigt gör sitsen för mig lite jobbigare på ett sätt, när vi bara gav upp en annars bra relation. Eller ja, hon gav upp till slut. Jag ville ju såklart rädda det, men insåg att det inte fanns något kvar att rädda. Relationen var ju uppenbarligen inte så bra som jag trodde.

Vi är nog många som behöver mer tid. Riktigt tråkigt när man gör allt man kan i övrigt, men tiden är svår att skynda på…

Jag håller med nuggen, var aldrig något andrahandsval. Bli istället en förbättrad version än ditt förra jag, så kommer du automatiskt bli förstahandsval, om det så är med en ny eller nygammal kärlek. Jag är absolut ingen expert, men det här är mitt egna råd jag själv försöker anamma.

5 gillningar

Mm. Tiden sviker aldrig @585!

Tänkte just skriva till dig om detta med Prio, bra att du tänker så @585, tror att du tjänar på det.
Visst är det svårt med tappade Partners, men hon har gått vidare, stupar hon efter vägen så ska inte du vara där och plåstra om henne

Vi är inte riktigt där än iaf, maken vill att det ska funka men vill bo ensam ett tag för att hitta sej själv och vad han vill …

Hörru @SleePy och @585, hur går det för er i dessa tråkiga coronatider ?

Har ni stabiliserat er ? Eller är det fortfarande intern berg o dalbana ?

Jo men alltså, det funkar. Man går ner sig ett par tre dagar sen går det över.

Jag tänker att man får stå ut med berg o dalbanan ett tag. En sak är säker, man får inte ta ut “segern” i förskott.

Coronatider… ja… jag märker inte av den så mycket i det jag gör. Men man ser ju i närhet hur det ställer till det.

Man ska akta sig för Segervrålet, alla säger att det tar lååååååång tid.

Men Mr.Trump sa ju att Sverige lider såååååååå mycke av corona, han måste ha kollat i en trasig kristallkula.

Ja det ska man verkligen. I vissa aspekter har jag segrat med marginal! I min egen resa t.ex! Sen i andra aspekter har man en bit kvar. Men det kommer!

Trump… säger inget, så har jag inget sagt…

Hade igår en sjukt dålig dag.

Heeelt otroligt! Va väldigt längesen det kom över mig så.

Man landar i nån cirkel av frustration. Va hos en kompis igår och satt och snackade lite. Han tyckte jag helt sonika skulle skaffa nån ny tjej. Jag tycker ju inte det? Bevisligen så är man iaf inte helt färdig med den man hade. Då vore det väl förbannat orättvist mot en ny tjej? Då blir ju hon ett andrahandsval?

Galet hur det kan vända så fort på så kort tid.

Låter som du har sunda tankar, tycker jag! Förr eller senare träffar du någon som du inte kan låta bli, du behöver inte aktivt ge dig ut och leta.

Jag hade också en riktigt dålig dag i går. Det blev några smärtsamma tårar där en stund. Det var faktiskt flera veckor sedan jag grät, så var inte beredd på det riktigt. Känslan påmindes om innan man är på väg att spy… fattar till slut att det bara är att göra det och inte hålla emot. Skönt att vi inte är ensamma i alla fall. :slight_smile:

Men kvällen avslutades med att jag och en nygammal kompis tog en löptur. Jag är ingen joggare, men tänkte att det skulle vara skönt att få komma ut och skingra tankarna lite, och det var det.

Jag förstår också hur du tänker kring att skaffa ny tjej. Jag är inte redo för det alls. Sen vet jag inte var man hittar dem heller. När jag minst anar det kanske… sån klyscha men vad vet jag, sånt brukar kunna stämma in ibland. Det hade som du säger inte varit rättvist om jag skulle gå träffa någon ny med mitt tankesätt heller, ännu. Den sanningen i sig smärtar också, för jag vet inte hur jag kommer vidare nu mer än att ge det tid. Bekant?

Jag har en kompis via jobbet som jag fått bra kontakt med gällande relationsfrågor då han själv gått igenom samma procedur och lite till. Riktigt skönt att ha honom att prata med ibland. Det är till största del tack vare honom och detta forum jag kan ventilera.

1 gillning

Man undrar ju endå.

Om man nu bestämmer sig för att hoppa av kärnfamiljen, gå direkt in i en ny relation som efter en period skiter sig. För att sen bli helt annorlunda i sätt att prata och bete sig mot sitt barns pappa? För att sen öppet berätta för barnet att man dejtar en ny efter ca veckan som singel.

Jag får ju skarpt för mig att det bara är för att på nåt sätt få pappan att må dåligt? Eller?

Den här skiten brottas jag med nu. Och tänker inte låta henne komma åt mig!

Jag ser det som ett skitdåligt sätt för att däva sitt eget tvärruttna samvete.

Jag kan inte förstå hur man kan blanda in barnet… det går över mitt förstånd helt.

Hon är hemsk @SleePy,

Hatar att tro det @nuggen men det är nog så.

Min käre @SleePy, svårt som fan men du måste inse att hon spolat dig, så mycket skit som du gått igenom och du hoppas fortfarande, tror du hoppas på kärnfamiljen och sedan indirekt skiter du i att du blev blåst, ljugen i ansiktet, bedragen och trampad på.

Du måste få bort Rosenskimret från hela hjärngloben, du är värt nått bättre än hon !

1 gillning

Det är väl det man försöker inse. Men det är svåååååårt!

Men jag jobbar på det!

:sparkling_heart::sparkling_heart::sparkling_heart: jobba jobba

Hej sleepy! Jag är i samma läge som du fast bara 3 månader sen min fru lämnade mig. Hon säger att kärleken just nu inte finns där för henne. Men hon kan inte svara ja/nej om hon vill tillbaka eller om hon verkligen vill skiljas i september (då det är dags att skriva på pappren igen för att fullborda) hon vill verkligen ha tid att komma till insikt om det. Egentligen borde jag oxå bara släppa och gå vidare, för just nu älskar hon ändå inte mig. Men helvete vad svårt skiten är . Jag har gått ner 12kg och mår verkligen skit, otrolig ledsamhet i kroppen och det känns som det aldrig ska bli bra. Då är du ändå 2 år framför … hur tog du dig igenom första tiden? Eller där jag är nu? Vi verkar ändå dela värderingar ang våra förhållanden

1 gillning

När man har barnen varannan vecka känns livet ok, men inte mer än så. Helvete livet skulle inte bli såhär … suck!