Ibland blir så bara

Har insett en del saker den senaste tiden och börjar förlika mig med mitt bagage. Har till och med funderat på att skriva till exmannen att jag förlåter honom och be om ursäkt för min roll i det destruktiva äktenskapet som det kom att utvecklas till.

För, vet ni, det är inget personligt egentligen. Ibland blir livet inte som man föreställt sig, vilket är okej. Kom ihåg att ens tidigare förställningar 10, 20 eller tom 30 år gamla idéer om ens framtida liv kan ha föråldrats, kan vara inaktuella för vi ändras och utvecklas ständigt. Det innebär inte att den andra partnern är ett monster(oftast). Det innebär bara att just den relationen har kommit till ett slut. Avsluta med respekt och värdighet i behåll och som vänner om barn är inblandade. Föregå med gott exempel.

Råkade på det här klippet nyligen och det hjälper mig att acceptera, inte tolerera, bara acceptera och släppa taget. Vissa saker bör inte hålla på för evigt. Vissa upplevelser/ situationer kan vara faser som förbereder oss inför nästa stora grej, som ska bidra med personlig utveckling, mognad och självrespekt.

Ibland blir det så bara och det behöver inte vara en syndabock och ett offer. Det är bara dags för nästa kapitel.

Behövde väl skriva av mig det här. Ta hand om er :heart:

1 gillning