Ibland blir det så bara

Har insett en del saker den senaste tiden och börjar förlika mig med mitt bagage. Har till och med funderat på att skriva till exmannen att jag förlåter honom och be om ursäkt för min roll i det destruktiva äktenskapet som det kom att utvecklas till.

För, vet ni, det är inget personligt egentligen. Ibland blir livet inte som man föreställt sig, vilket är okej. Kom ihåg att ens tidigare förställningar 10, 20 eller tom 30 år gamla idéer om ens framtida liv kan ha föråldrats, kan vara inaktuella för vi ändras och utvecklas ständigt. Det innebär inte att den andra partnern är ett monster(oftast). Det innebär bara att just den relationen har kommit till ett slut. Avsluta med respekt och värdighet i behåll och som vänner om barn är inblandade. Föregå med gott exempel.

Råkade på det här klippet nyligen och det hjälper mig att acceptera, inte tolerera, bara acceptera och släppa taget. Vissa saker bör inte hålla på för evigt. Vissa upplevelser/ situationer kan vara faser som förbereder oss inför nästa stora grej, som ska bidra med personlig utveckling, mognad och självrespekt.

Ibland blir det så bara och det behöver inte vara en syndabock och ett offer. Det är bara dags för nästa kapitel.

Behövde väl skriva av mig det här. Ta hand om er :heart:

2 gillningar

@Viola du skriver ett märkligt inlägg för att komma från dig. Har du insett nu att du har minst två krossade äktenskap på ditt samvete?
Lögner, svek och otrohet, är det så man behandlar sina medmänniskor med respekt? Vad är du för en vuxen förebild för dina egna och andras barn?
Det kanske är så att många här på forumet har dubbla personligheter?

Hej @majsan83 :relaxed:

Kul att du valde att skriva här. Blir dock lite nyfiken på vad du menar när du skriver att det ska komma från mig? Och så skrev du även något flummigt om två krossade äktenskap och sårade barn. Det förstår jag inte heller, så vad du syftar på? Har du kanske blandat ihop mig med någon annan? Läs gärna mitt inlägg en extra gång :heart:

Som svar på din sista fråga, huruvida många här lider av personlighetsstörning, kan jag inte svara på eftersom jag inte känner så passa många för att verifiera din teori. Men baserat på det jag läst här så är vi nog en del som mått dåligt i våra tidigare (eller nuvarande) förhållanden/äktenskap under en längre tid. Då vill vi dels använda forumet som bollplank och tröst och dels som terapi då våra respektive har behandlat oss bedrövligt. Det är nämligen så att vi som blivit utsatta av dåligt beteende såsom fysiskt, psykiskt och/eller emotionellt våld av potentiella psykopater/sociopater/narcissister för att nämna några exempel, till slut säger ifrån. Forumet är därför perfekt för oss att förstå hur galet man levt/lever och först då kan man kanske börja inse att det är dags att lämna det destruktiva förhållandet, för allas bästa. Måste få säga att din fråga är intressant. Utan att gå in på varför jag tycker det.

Om du, Majsan - likt många av oss här på forumet också vill/behöver skriva av dig men upplever det svårt att skriva på allmänna trådar så får du mer än gärna skriva privata meddelanden.

Ha det fint och ta hand om dig för även du förtjänar att må bra! Då det låter som att du bär på ett fräscht sår vill jag påminna dig om att det blir bättre :mending_heart:
Återkom antingen här eller via privata meddelanden om du har fler frågor!

5 gillningar