Hur vet man när man ska kämpa i en relation och när det är dags att gå vidare?
Vilka är grundstenarna egentligen till en lyckad relation, en som håller i längden?
Det frågade jag mig också i min senaste relation.
Till slut började jag notera varje dag under två månaders tid hur jag mådde i förhållandet på en skala.
Efter det blev det tydligt svart på vitt det jag egentligen visste, nämligen att förhållandet faktiskt var dåligt och förstörde mitt mående.
Och varför skulle jag då fortsätta att kämpa för något som bara förstörde mig? Var det i så fall inte bättre att lägga den energin på att bygga upp mlg själv istället?
Men sen beror det mycket på vad som är dåligt, antar jag. Ifall det pågår olika former av oschysst beteende eller rena kränkningar tror jag inte att man behöver notera dagspulsen i en almanacka, utan då har man nog egentligen svaret redan inom sig.
Men om det är i grund och botten ett bra förhållande där vilja finns hos båda att ta sig ur svårigheterna tillsammans vore jag mer benägen att lägga kraft, tid och energi för att försöka få det att hålla.
I mitt senaste fall handlade det mest om ett dalande intresse från min partners sida, där han började ta mig för given och bete sig mer och mer nonchalant. Jämvikten i förhållandet började därför att luta lite väl mycket, och jag märkte att jag gav honom så mycket mer stöd och hjälp och uppmärksamhet än vad han ville ge mig. Jag blev ensam I tvåsamheten. Detta började sakta urholka min energi, styrka och livsglädje, och när han inte ville lyssna när jag tog upp problem tog jag beslutet att lämna.
Och för mig blev det bra i slutändan.
2 gillningar
Nycklarna till en bra relation är att man är snälla mot varandra och accepterar varandras egenheter utan att försöka ändra på dem. När man försöker ändra på varandra så leder det ofta till dåligt självförtroende , känslan av att inte vara accepterad och uppskattad, känslan av otillräcklighet mm.
När man till sist vet att man ska gå… ofta väntar man alldeles för länge. Jag vet att tidigt tänkte “om jag ändrarmig kanske det blir bra”. Till slut kunde jag tänka att “jag har prövat allt och det blir inte bättre”. Och han började dessutom vara elak mot barnen.
Egentligen borde jag ha avslutat innan vi hade varit ihop i ett år, för allt jag sett redan då var kvar även sedan och upplevdes värre.
Jag separerade för snart 6 år sedan. Blev ihop med min sambo för 5 år sedan. Önskar jag träffat en sådan man från början, som stöttar och tror på mig men kanskratta hjärtligt åt mina sämre sidor.
1 gillning
Läst @onedaymore svaret i lugn och ro, det är mycket klokhet och visdom däri! Jag fortsätter i samma spår. När jag började tänka att relationen med mitt ex inte kändes bra, såg jag endast att det var jag som skulle ändras. Jag var så fokuserad på att lyssna och ta till mig allt han sa att jag inte ens ifrågasatte det. Jag hade verkligen ingen tanke på att det var han, egentligen ännu mer eftersom han var utbränd och deprimerad, som påverkade vårt förhållande. När jag sedan började ifrågasätta om det verkligen är bara jag som är orsaken till att det inte fungerar, gick vi i parterapi. Det gjorde vi i tre omgångar men tyvärr gav det ingen positiv effekt eller förändring.
Det mina vänner bad mig att göra var ungefär som @onedaymore gjort. Jag började skriva ner saker som mitt ex sa till mig, hur han uttryckte sig och hur jag mådde. Jag satte även upp delmål, t ex om en månad, hur känner jag? Har jag en känsla av att det är bättre? Mina vänner pratade mycket med mig och frågade t ex om ett år, vill du känna att du är nöjd med att du stannat kvar eller är du nöjd med att du börjat ett nytt liv.
Jag tycker det är avgörande att börja skriva ner sin känsla. Det kan vara i en enkel form såsom 1-10 eller i text, det viktiga är sedan att börja titta bakåt, se hur allting är.
Jag har inte ångrat en enda gång att jag gjorde slut. Något besviken att jag lät mig stanna kvar så länge, men det går egentligen inte att ångra det som hänt utan bara ta lärdomar av dem.
Frågor att fundera:
Varför är ni tillsammans? Älskar du honom? Om ja, vad är det exakt du älskar hos honom? Om nej, varför? Hur får han dig att må? Hur får er relation dig att må? Om ni är ifrån varandra, saknar du honom? Känns det bra att ses efter en arbetsdag? Känns det bra att ses när ni varit ifrån varandra en längre period?
Ett mycket klokt sätt att komma ner till ett svar är att du tar en helg för dig själv. Fundera hur det känns att vara ifrån varandra och använd tiden till att reflektera och skriva ner dina tankar och känslor. Och kom ihåg att ingen annan kan säga vad som är klokt/sunt att göra. Du har svaret inom dig, det du behöver göra är att locka fram det.
Lycka till!
Jag tror det är viktigt att man tycker om den andra personen. Du kan ju älska någon utan att tycka om den. Om du gillar det mesta med någon, så kan relationen hålla när förälskelsen går över till vardagskärlek, och den kan hålla även om kärleken går över till vänskap.
2 gillningar