Tomt. Gammalt. Inte aktuellt.
2 gillningar
Har ni tid tillsammans?
Vad menar du?
Hittar ni på saker tillsammans, som du hör med andra?
Om du gillar att spela tex Paddel med andra och känner dig glädjefylld av det.
Gör du och din partner liknande saker?
För själva livet i hemmet blir ju lite rutin. Om man ska hitta glädje i varann tänker jag i alla fall att man ska hitta på roliga saker ihop.
Har egentligen inget bra svar på din frågeställning i din rubrik…
Dels för att jag också brottas med den frågan, mer påtagligt de senaste 6mån, dels från och till de senaste 2-3åren.
Men jag tänker lite så här; din inledande tråd verkar handla ganska mycket om sex-och samliv, om tidigare försvunnen lust – som du dessutom tydligt kommunicerade till man som varandes obefintlig (!), men som nu verkar ha väckts till liv igen… och du speglar nu er samvaro som grå, platt och passionslös.
Jag kan inte helt och hållet känna igen mig i detta, men till viss del, absolut. Även jag och min hustru har haft svackor i vårt sex-och samliv, men som vi kunnat prata om och kunnat ”ta tag i” och det har aldrig varit tal om ett ”obefintligt sexliv” på något sätt, men helt klart tydliga svackor, som skaver i den stora relationen.
Har du ”vågat” ta upp detta med din man igen? Kanske känner han likadant? Kanske har han satt sin lust on hold…?
Detta kan låta bryskt och jag ber om ursäkt – men för att vara ”kåt i sänghalmen” så krävs det (ofta) att man även är ”kåt på livet”… Kanske är det där det saknas en kommunikation och en gemenskap…
Är inne på Solistens spår lite här…
2 gillningar
Nu är det ju drygt ett år sedan du skrev detta så det vore spännande att höra hur det har gått sedan dess?
Vi har alltid gillat helt olika saker.
Jag tror att ett förhållande klarar av att man har olika intressen men det måste finnas något som binder ihop två personer. Samtal, filosofiska tankar, dagdrömmeri eller annat. Vi har inte ens dessa abstrakta ting. Vi har nog aldrig haft det heller.
Men vad är det som är så underbart med honom då? Det låter ju mest rätt tråkigt
Min man känner likadant.
Jag tänker att du måste försöka tänka hur du vill att ditt liv ska vara? kan u uppnå det? Gå i terapi, det kommer ut något av det iallafall, oavsett vad. Gå in på Hemnet eller gå på visning av en lägenhet och känn efter om du skulle kunna bo där själv, hur känns det?
För mig tog det många år att förstå och komma fram till att jag ville skiljas, jag älskar honom men som en familj. Inget sexliv. Irritation. jag känner att det är skönt att vara själv eller med barnen. Nu ska jag hitta en lägenhet och flytta ut. det känns ok, tror jag.
1 gillning