Ligger i separation. Varit ett par i 22år. Han flyttar i November och har erkänt att han har känslor för en 10 år yngre kollega. Han vill dock inte ha något seriöst med henne då hon har 3 barn varav 2 småbarn.- Dock så erkänenr han att han längtar efter att få prata mer med henne igen för att de ska kunna reda ut sina känslor. Att han inte vet om det är besvarat men tycker sig kunna utläsa det i deras blickar (“Låt mig kräkas”)
De hade en “relation” i våras som innefattade långa samtal och hångel. Nu ska han som sagt lämna…
Men handen på hjärtat? Har ni varit i liknande situation? Det är uppenbart för mig att de “känslor” han beskriver handlar om spänning och nyförälskelse. Hur vanligt är det att sådant håller i sig och att de faktiskt får en relation? Någon med erfarenhet.
Min fd fru som var otrogen mot mig och lämnade mig för en annan man har nu varit tillsammans med nya mannen i 2,5 år och de ska till och med gifta sig har jag hört.
Det är nog helt olika från fall till fall. Dessvärre är det tyvärr vanligt att om det har börjat så där med att någon har varit otrogen så är det ovanligt att det blir bra igen, tyvärr. Det är så min uppfattning är över det jag har sett och hört samt egen erfarenhet.
Beklagar. Trist att du också råkat ut för detta elände, men hur som helst välkommen till forumet här. Här i detta finns mycket kloka råd och tips att hämta.
Har ingen ambition och förmodligen ingen längtan efter att han ska ändra sig. Nu har det gått för långt. SKulle dock vilja att han själv blir bränd av henne om jag ska vara ärlig, att det just bara var en flirt för henne och att det nu inte är lika “roligt och spännande” när det inte behöver smygas ,.
Jo, han förtjänar inte annat än när han gjort så mot dig. Förstår att det känns jobbigt. Hur som helst blir det skönare för dig efter att han har flyttat. Måste vara en oerhörd plåga att bo fortfarande med den som har lämnat.
Just i början av en separation är man ofta väldigt arg och ledsen. Jag kan trösta dig med att det kommer att gå över och du kommer hitta tillbaka fokus på ditt eget liv. Så lätt att för mycket av ens energi går åt till att fundera över det negativa.
Man behöver dock få släppa ut ilskan och sorgen för att kunna bearbeta den. Ett otroligt svek som man ska hantera.
Tre veckor höll det för min man och ludret efter Kraschen. Med tanke på hur olika de är som personer hade det aldrig någonsin hållit livet ut, men det kunde jag inte se då.
Idag lever hon åter med den man hon tidigare var gift med. Min man och jag har separerat och det verkar förbli så.
Längtar efter krasch om det finns en plan på att det ska bli dem…Måste varit lite gott o se att det inte höll! =)=)=)
Klart det var skönt att det inte höll!
Det är något med att det är förbjudet som gör det lite extra rosa och spännande i “bubblan”, tror jag. Troll spricker i solsken, och så vidare. Om ett tag kommer de båda två att inse att den andre kunde både ljuga och bedra för sin officielle partner, vilket betyder att de är kapabla att göra det igen. Den insikten skapar ingen trygghet… 
Lite det jag tröstar mig med 
Vet inte exakt hur länge min blivande Ezman hade haft sin fling vid sidan om, men han släppte bomben att han vilje skiljas en fredag och de flyttade direkt ihop. På torsdagen veckan efter var det slut. Hon visade sig vara psykiskt instabil och galen.
Min exman träffade en 20 år yngre kvinna för drygt ett år sedan. Hon lämnade också sin partner och nu lever de ihop. Så ingen krasch där, inte. Jag tror absolut att det kommer att hålla en tid. Men även inom förhållandet kan man ju ha det bra eller mindre bra… Att de får ett lyckligt och jämställt förhållande är uteslutet. Det håller så länge som hon hyllar honom och stärker hans ego, och står ut med hans negativitet. Hon kan gott ha honom, han kommer att vara gubbe när hon fortfarande har många år kvar till pension.
haha, det var bra sagt!
Jag har ju ytterligare ett kraschat förhållande bakom mig då mitt ex-ex efter 19 år och fyra barn (i åldrarna 11,13,15, 16) plötsligt började ränna efter en 15 år yngre gift kvinna (10 år äldre än äldsta dottern). Känslorna var besvarade och han dumpade mig och hon dumpade sin man. Jag tänkte också att vänta tills förälskelsen lagt sig och hon märker hur arg och explosiv och oberäknerlig han är och hur lite dem har gemensamt pga åldersskillnaden. Men, se det inträffade aldrig. Han ändrade sig totalt. Och de är fortfarande gifta idag 11 år senare och har en son (jämngammal med min son). Och jag är bara glad för deras skull. Han och jag borde ha fullföljt provseparationen som vi påbörjade 10 år tidigare när han gick in i en depression. Med facit i hand var han aldrig redo att binda sig och skaffa barn, och definitivt inte med mig. Vi hade helt krasst inte överlevt som par så länge om det inte hade varit för att vi fick barn.
Det här är just en av min anledningar till varför jag får panik och ångest. Att han ska ändra sig, att hon är värd det när inte jag var det.
Jag hoppas att det tar slut mest så att jag slipper se hans nya någonsin igen och att båda två mår som jag har gjort nu. Har träffat henne innan han lämnade mig för henne då de “bara” var kollegor.
Då kan han sitta där ensam, han tog knappt med sig något från vårt hus för allt fanns redan hos henne så han kommer verkligen få börja om från början.
De flesta som jag känner säger att det inte kommer att hålla men jag vet inte, det lär de väl göra tyvärr.
Min pappa lämnade min mamma för sin fling och de är fortfarande tillsammans efter mer än 30 år.
Hmm. Tänk efter lite. Det måste väl ändå kännas bättre om det nya förhållandet håller? Då var det ju faktiskt värt det för han. Det fanns ändå någonting starkt. Varför skulle det kännas bättre om han lämnat dig för någon som det inte var värt det för? Som lika gärna kunnat vara vilken anonym kvinna som helst för honom som inte väckte några starkare känslor?
Jag kan förstå hämndkänslorna, eller önskan om att det ska gå åt helvete och det blir han som får stå där och känna sig ensam, övergiven och misslyckad när man just är lämnad och besviken. Men på längre sikt vill man nog att man blev lämnad över någon som det var värt det med.
Nej jag känner tvärtom faktiskt, bättre om det inte håller.
Kan inte känna att det skulle göra det mer värt att han lämnade mig för det håller mellan dem.
Det är ju som att säga att hon var värd att svika, ljuga och behandla mig på det här sättet för.
Vi satt på en middag hos några kollegor bara några få veckor innan han flyttade in till henne, då satt hon och log mot mig i soffan den bilden av falskhet kommer jag aldrig ifrån nu när jag vet vad de gjorde bakom min rygg. .
Jag vill aldrig mer se eller träffa henne, aldrig.
Då slipper jag också vetskapen om att hon sitter och pratar om saker som inte är sant till våra gemensamma vänner.
Just detta! Är det bättre att någon som det inte håller med var värd att svika, ljuga och behandla dig illa för?
Jag kan känna för min del att varför var det nödvändigt att ljuga, svika, bedra mig och ljuga för en massa andra samt smutskasta mig och flera av Kräkets vänner för att få några skrikiga veckor (månader?) med Hysterikan och sedan skicka henne vidare. Krossad uppbruten familj. Son som inte får tillgång till båda föräldrarna hela tiden. För INGENTING. Värdet på mig skulle då alltså ha varit mindre än INGENTING. Men nu bryr jag mig inte för det är han som inte är värd mig. Det är hans värde som är mindre än ingenting.
Lite som idrott. Det kan kännas ok att bli utslagen av ett lag eller någon som sedan tar hem hela tävlingen men inte att åka ut mot någon som sedan åker på stordäng av någon jag/ mitt lag vinner över sju dar i veckan året om under dygnets alla timmar.
Sedan är vi olika kompatibla med olika människor. Vi ser inte allt under ytan, vi kan växa och utvecklas åt olika håll. Som regel skulle jag säga att det inte är “flinget” som är orsaken till brottet utan bara symptomet på något större, underliggande problem/ karaktärsdrag.
Jag förstår hur du tänker, @Trott. Det är en värre känsla av att jag inte dög att dela livet med, men någon annan gjorde det!
Om han bara hade flippat ut i en kortvarig historia som kraschar snabbt är det lättare att skylla det på en tillfällig sinnesförvirring hos honom.
Men om han är kapabel att skapa en bra och stabil relation med någon annan än mig, då blir det ju automatiskt en jämförelse mellan den nya kvinnan och mig - där hon står som vinnare. Att han såg henne som värdig något som jag inte dög till, liksom.
2,5 år sedan min skilsmässa och det håller mellan dom än.
I början ville jag att dom skulle bli invalidiserade för livet båda två i en olycka eller nåt. Mitt hat var som en vulkan som flödade och aldrig tycktes ta slut.
Idag är hatet borta. Jag känner bara ett lågt brummande av avsky för henne och det kommer jag nog göra så länge jag lever.
Jag tycker idag att jag är vinnaren och även om en människa förändrar sig en tid när allt är nytt och rosa moln så tvivlar jag starkt på att det blir bestående.
En egoist kommer alltid att vara en egoist. En svartsjuk manipulativ människa kommer inte att sluta vara det heller. Speciellt inte när man startar ett förhållande genom att svika sin familj i flera månader.
En dag är jag övertygad om att det slår tillbaka på dom. Svartsjukan kommer att gnaga i dom och eftersom hon aldrig lärt sig att prata om känslor och reda ut saker så kommer olösta konflikter leda till den där tystnaden vi levde med i så många år även bli deras verklighet.
Åtminstone hoppas jag det. Ett känslolöst tomt liv önskar jag dem båda och jag är så tacksam idag att jag slipper leva en enda dag till i det där äktenskapet.
Här håller jag helt med dig!
Jag tror inte för ett ögonblick att det var Hysterikan som orsakade vår krasch, utan först och främst kan det ju inte ha varit bra i vårt förhållande och sedan krävdes det dessutom att Kräket valde att agera genom att vara otrogen (och i och med det valde att ljuga och gå bakom ryggen istället för att primärt prata ut med mig om de problem han upplevde i vår relation). Om inte det är så att han varit konstant otrogen och ljugit pga att han är sådan.