Hur skydda barnens framtida arv?

Har smått chockad hittat till detta forum, sedan det visat sig att min man har levt dubbelliv under lång tid med en person (vars ålder är bara något år äldre än vår relation, dvs närmare våra barns ålder än hans), som han nu tänker flytta in hos. Didn’t see that one coming :scream:
Två gemensamt ägda fastigheter, där vi är överens (?) om att i kommande delning ta varsin.

Nu till min fråga. Kan man skydda fastigheterna från att bli del av giftorättsgods i ev kommande äktenskap? Med tanken att våra barn ska kunna ärva hela fastigheten direkt.
Om jag har förstått det rätt får de annars, som särkullsbarn, bara hälften direkt (sin laglott) och måste ”vänta ut” den nya frun (som inte är mycket äldre) innan de får resten?

Hur gör man? Kan vi tex skriva gåvobrev till varandra på respektive fastighet med villkor att den ska vara enskild egendom och inte ingå i kommande giftorättsgods? I så fall ev fallgropar?
Någon som har erfarenhet från liknande situation? Väldigt tacksam för all input!

Jag kan inte svara på din fråga, utan jag ville bara skriva att du inte är ensam. Vi är flera som varit där du är nu.
Mitt enda råd är att du kontaktar en jurist. De flesta advokatbyråer erbjuder ett kort möte med ekonomisk rådgivning helt gratis. Jag utnyttjade den servicen själv, och det räddade ekonomin för mig och mina barn. När jag frågade vad “haken” var (hur det kunde vara gratis), så berättade han att det var ett sätt att göra reklam för advokatbyrån. Nästa gång jag behövde en jurist (bodelning, vårdnadstvist, arvfrågor t ex), så skulle jag komma i håg vilken bra byrå det där var!

5 gillningar

Tack, snälla Leaf, för tipset.
Så är det nog, att jag måste prata med en jurist (och banken och…!).
Just nu snurrar alla tankar samtidigt i mitt huvud, högt och lågt och allt samtidigt. Då och då jätteledsen, ibland nollställd, hela tiden genomtrött.

1 gillning

En människa som kan ljuga och bedra så mycket och så länge, honom kan du förvänta dig vad som helst från. Fastigheterna står där de står och är inte superakuta. Kolla upp resten av ekonomin i första hand. Min man försökte plocka alla pengarna från vårt sparkonto bl a. Dessutom plockade han med sig saker i smyg till sin andra kvinna.
Har ni något barn som inte är myndigt? Spärra barnets bankkonto i så fall, så din man inte kan ta ut barnets pengar! Det låter cyniskt, men jag har faktiskt sett det hända i verkligheten …

Tack för klarspråk och för att du svarar. Jag har inget fotfäste just nu. Hela situationen overklig, som en mardröm. Vem är den här mannen och vart tog han vägen, han som alltid fanns för mig och som jag skulle bli gammal med? Du gläntar på dörren till en okänd verklighet - jag inser att jag förr eller senare måste ta mod till mig och öppna dörren helt, gå in och tända lampan och se vad som finns där. Kanske måste jag också göra det väldigt snart och inte vänta. Den starka kvinnan har ersatts av ett mörkrätt barn.

5 gillningar

Du är fortfarande i chock. Just därför ska du inte skriva på några papper eller gå med på några avtal.

Jag upptäckte själv vad min man höll på med, och jag väntade länge med att avslöja honom. Mitt i chocken där, så trodde jag ju fullt och fast att han kanske fått en hjärntumör eller varit med om en olycka. Något måste ju ha hänt för att min pålitlige äkta man skulle förändras så hemskt. Det tog lång tid innan jag började förstå att han inte förändrats alls. Vårt “normala” äktenskap hade inte varit så normalt som jag trodde. Min man hade ljugit många gånger för mig under åren. Antagligen hade han haft andra kvinnor också. Och det där med att han ofta varit på dåligt humör eller deprimerad, det var bara en förklaring jag tagit till för att han alltid klagade och kritiserade. I själva verket hade han aldrig varit vare sig snäll eller pålitlig.

Chocken tog jag mig genom med att baka. Jag bakade frysen full. Slamrade i köket, så jag slapp prata med någon. Sedan så schemalade jag mina dagar för att inte glömma att äta, vila och få frisk luft. Jag ville ju inte bli sjuk mitt i alltihop!

2 gillningar

Extremt viktiga frågor du tar upp… men den allra viktigaste faktorn är hur barnens pappa ser på saken? Vad är hans inställning till att det är hans nuvarande barn som ska ärva honom?

Tyvärr är ju den nuvarande inställningen ingen garanti i längden men det är iaf en början, för skulle han skaffa barn med den nya (vilket ju inte är otroligt mtp hennes ålder) så blir ju era barn särkullbarn, men det är först om/när deras pappa får ytterligare ett/flera biologiska barn som det uppstår.

Får han inga fler barn så är era barn huvudarvingar efter honom, inte en ny fru.

Så hela knäckstenen blir om han kommer att få fler biologiska barn…

1 gillning

Inställningen så långt har varit ”färdig med barn”, men den kyliga delen av mitt intellekt räknar med att den inställningen kommer att omprövas med tanke på den nyas ålder (om relationen håller i grå vardag utan glans av smussel & firande).
Tänker därför att det är nu jag måste säkra för våra barn, om möjligt.

Utmärkt om du skyndsamt tar kontakt med familjejurist för att få klarlagt exakt VAD du kan göra och krasst sagt vad du har möjlighet att övertala/locka/lirka att få HONOM att göra som så långt möjligt är, faktiskt är oåterkalleligt!

Om det öht finns något sådant är jag högst osäker på, men uttöm alla möjligheter som finns för det är NU du har den chans som finns att få honom att skriva på bindande dokument till gagn får era barn, sen kan det mkt troligt vara för sent. Just nu kan du spela på dåligt samvete, skuldkänsla eller krasst sagt vad f-n som helst för att säkra dina/era barns framtid och iaf jag ser NOLL problem med det :muscle: :v: :family_woman_girl_boy:

Men inom kort är han under påverkan av någon annan än dig och då kan chansen ha gått förbi, inte alla vuxna människor förstår vikten av att sätta sina barn först och främst så alla hängslen och livremmar som finns ska utnyttjas. Förtroendet och tilliten som förälder/partner/människa är ju redan förbrukad, så här gäller rädda allt som räddas kan och alla medel är faktiskt tillåtna i ditt läge :revolving_hearts: Snart är han själv emotionellt i händerna på någon annan och då kan chansen vara förlorad, så gör allt du kan… NU!

3 gillningar

Tack för stöd!

1 gillning

Det handlar trots allt om vad vi tillsammans byggt upp under 3 decennier.

1 gillning

Herregud, trettio år… det betyder att han har hookat en 20-30-åring och känner sig plötsligt sååå ung och fri på nytt… så obeskrivlig sorgligt för hans (och hans familjs) skull, för det kommer med all sannolikhet aldrig att hålla :smirk:

Han är en spännande och troligen monetärt generös “gubbe” nu, men snart nog kommer verkligheten ikapp… så är han/ni inte rik som ett troll (där tjejen kan se framför sig att en ultrasnabb graviditet är “nyckeln till frihet”) så är han snart rökt.

Jag kan inte annat än hoppas att du tar hjälp för att gå vidare själv utan den “mannen”, så du inte sitter och förslösar år av ditt liv på att hoppas att den varelsen ska komma tillbaka :space_invader:

2 gillningar

Just så ja. Hon är något år över 30, så klockan tickar väl. Jag mår illa :nauseated_face:

1 gillning

Hoppas ju förstås att det inte ska hålla mellan dem.
Kan dock omöjligen se hur det skulle kunna bli som vanligt igen för oss. Tilliten är borta. Han kunde gott få fundera i ensamhet över sitt agerande.

1 gillning

Funderar på hur jag någonsin ska kunna lita på någon igen? Hur blåögd är jag? Varför räckte inte jag?
Det känns å andra sidan inte så lockande att sluta som en ensam, excentrisk cat lady eller nåt.

2 gillningar

Låt tiden få ha sin gång, bli inte desperat och försök se på det som att han är han och du är du… det finns aldrig några garantier mellan människor och de allra flesta av oss kan göra saker vi aldrig trodde om oss själva.

Du är långt ifrån ensam som är drabbad av den här typen av beteende hos någon som man trodde att man kände utan och innan… men det säger i realiteten inte så mycket om mänskligheten i stort. Det säger mer om att man egentligen aldrig kan vara säker på att man känner någon, varken sig själv eller andra. Vad du kan göra är att bearbeta och jobba med dig själv, bli trygg på egen hand och därmed lugnare och säkrare när du ska försöka bedöma andra människor.

Se om ditt och dina barns hus och gör det utan sentimentalitet och välvilja. Säkra er framtid och låt sedan tiden få göra sitt :muscle: :v:

5 gillningar

Det är inget konstigt med att lita på sin man. Hans agerande säger något om honom, inte om dig. Var och vad du är i framtiden kan du inte veta nu, och behöver inte oroa dig för. Du kommer i alla fall inte att vara någon som svek på det sättet han har gjort. Kanske kommer du att vara mer ensam, men inte hemligt bedragen av den som ligger närmast i sängen.
En annan sak är att det är patriarkatet som skapat de bilder som vi kvinnor förknippar med relationer och ensamhet. En man som träffar en yngre anses stark och viril enligt detta synsätt. En kvinna som lever ensam, kanske med mysiga djur som sällskap, kallas crazy cat lady.

I långvariga relationer tenderar vi människor att bli ganska stereotypa och dömande mot allt som ”hotar” vår pseudotrygghet. När vi kasta ut från den där bubblan har vi faktiskt chansen att omvärdera en hel del saker och bli mer öppna och ödmjuka. Det gör ont att chockas in i ett nytt stadium där du är nu, så ta hand om dig och var snäll mot dig själv!

5 gillningar

Vi är många här på forumet som undrat över vår egen blåögdhet… hur kunde man missa alla signaler? För att jag såg på min partners agerande med tillit, eftersom han var min partner. Klart att det är lättare för utomstående att genomskåda, eller i alla fall se tecken… De tittar inte genom filtret tillit och kärlek. Troligen ser de nu en gubbsjuk sate, och tänker att du förtjänar bättre!

Jag trodde också att jag skulle bli ensam. Och tja, jag har inte en relation med en man, men ensam är jag verkligen inte! Mina kontakter med andra människor har blivit fler och bättre. Jag har utrymme för fler i mitt liv och det känns jäkligt skönt! Dessutom är många kvinnor som gjort karriär ensamstående, och det är också en sann bild, inte bara ”crazy cat lady”. Vi är starka, sega och oövervinnerliga!

Lita nu inte på ett enda ord från denne man, ta kontakt med jurist och se till att ha juridiskt bindande avtal på allt. Att det som han får i bodelningen skulle undantas från giftorättsgods i det fall han gifter sig, det behöver verkligen en jurist formulera, och dessutom ska du få honom att acceptera det. Jag undrar om det går… han kan skriva ett testamente, men det kan han ju ändra när han vill. Jag tror att det som hamnar i hans pott i bodelningen, det gör han vad han vill med. Utforska noga, och lägg upp en strategi!

6 gillningar

Nåja, jag skulle nog misstänka att det är ganska goda chanser att den där relationen inte kommer hålla ute i dagsljuset. Det är nog “kul” just nu för dem bägge men frågan är om ett vardagligt förhållande ute i det öppna kommer vara lika spännande.

Men det är såklart klokt att du funderar igenom alla tänkbara framtidsscenarion ändå. Kan dock tänka att även om jag förstår att det känns stort just nu kanske inte frågan om helt arv eller laglott om vad som förhoppningsvis ändå ligger en herrans massa år fram i tiden är så himla viktig ändå?

Välkommen till forumet!
När man nu hamnat i din situation är det här ett av de bästa ställena att hänga på, här finns både lämnade och lämnare men alla har vi gemensamt att det är svårt att skiljas. Tur att du hittade hit.

Se det inte så - problemet ligger inte hos dig utan hos honom. :sparkling_heart:
Sen håller jag med övriga här - kontakta en familjejurist så snart du kan för rådgivning. Det finns också många bra trådar här med info om bodelning och annat - hur ni än beslutar måste en bodelning göras och då kan det vara bra att ordna så barnens framtid blir så bra som möjligt redan nu.