Hur skiljer man sig från en destruktiv person?

Inaktuellt inlägg…

1 gillning

@Flinta

Packa hans kläder å lite annat i säck/låda och ställ det i garaget, släng ut den jäveln.

Byt lås
Beställ p.bevis
Beställ skillsmässopapper

Inte fan ska du vara kvar i ert partnerskap

Börja med att kontakta Kvinnojouren. De är antagligen de enda som genast tror på din historia. Din man kan ha sagt vad som helst om dig till andra, och du vet inte vilka som tror honom (kanske de flesta?).
Sedan hittar du någon som kan ta hand om hunden en vecka. En vän eller kanske ett hundpensionat. Nästa gång din man försvinner över en helg, så packar du allt du är rädd om, tar hunden dit du får lämna den och så ber du Kvinnojouren om att få hjälp till ett boende några dagar.

Skicka in skilsmässopapperen (förbered genom att beställa personbevis från Skatteverket). När du sedan pratar med din man - i telefon! - så säger du att hunden sprungit bort, om han frågar efter den. Du ska bara dela vårdnad om hunden om du är säker på att din man bryr sig om den på riktigt och inte är elak mot den.

2 gillningar

Ja det är så jag egentligen skulle vilja göra…

Det är nog ingen dum idé att lämna bort hunden och röja undan saker jag är rädd om.
Har dragit mig för att ringa kvinnojouren, då jag tänkt att det är för kvinnor med ”riktiga” problem. Men jag måste nog inse att jag faktiskt har ett riktigt problem.

Välkommen hit! Vi är flera här som stöttar varandra, berättelserna är olika men mycket har vi gemensamt.

Jag vill bara säga att det här gör mig så imponerad! Trots att du lever mitt i en sån fruktansvärd situation så har du lyckats, vågat, se detta! Håll fast i det, när det kommer tuffare dagar.

Du har fått jättebra råd av @Leaf. Jag tror absolut att du behöver kontakt med en kvinnojour. Vem står som ägare för hunden? Varför skulle han ha mer rätt än du till hunden?

Jag har inte alls en sådan berättelse som din, men jag har ändå haft det riktigt jobbigt mentalt med att ha kontakt med min make (snart skilda även juridiskt!). En sak jag har lärt mig är att man behöver inte ha särskilt mycket kontakt alls. Man behöver inte förklara varför man vill skiljas för den andre. Man skriver inte på något tillsammans. Vi har fantastiska lagar i Sverige som inte bygger på att man måste mötas. Du kan ansöka om skilsmässa och bifoga ditt personbevis. Om du inte kommer åt hans personbevis så får tingsrätten sköta det.

Den dag som tingsrätten registrerar ansökan räknas som brytdatum för bodelningen. Då ansvarar var och en för sin ekonomi, vilket kanske kan bli viktigt. Jag vet inte hur mycket koll du har på er ekonomi och även om det inte är primärt så kan det vara en hjälp att veta sina förutsättningar. Om ni äger hus och har diverse skulder kanske du kan räkna på hur din ekonomi skulle kunna se ut som ensamstående? Jag tror att många blir överraskade att det blir bättre än man tror. Ta hjälp av någon. Om du har någon förtrogen, eller ringa banken och boka ett möte.

Även här kan man få hjälp så att man knappt behöver mötas. Men som @leaf skrev: ta med dig det viktigaste med en gång! Kanske också ta foton av vad som finns i hemmet, dokumentera så mycket som möjligt.

Steg ett att ta sig därifrån, och sedan steg två att få till bodelning så snart som möjligt innan han hinner hitta på några knep. (Ja, han låter som en person som kan hitta på lite vad som helst.) med jurist förstås.

Och du, man behöver inte vara skild för att titta på ny bostad. Helt ok att göra i smyg.

Ta hjälp av alla möjliga. Bygg ett nätverk, bankman, jurist, kvinnojour, en vän som hundvakt. Forumet för att skriva av sig och få hejarop!
Du verkar redan ha så mycket klart för dig, vad du vill och var du står. Du kommer att klara detta! :muscle:

2 gillningar

Stick fort som fan för vad som än händer kan det inte vara värre än att vara med honom!.

Sånna människor ska man akta sig för

Alternativet är att vänta ut och hoppas han dumpar dig för en ny men räkna inte med det

Tack för ett fint svar och många vettiga idéer!
Har börjat fota saker av värde ikväll. Har även pratat med en granne som sagt att jag kan lämna värdefulla grejer hos dom om det behövs. Gällande boende så har vi hyresrätt. Har turen att ha advokater i familjen, så jag har fått direktiv om hur jag ska försöka få bort honom juridiskt. En fördel för mig är att maken är lat, bekväm och arbetslös. Han har inte mycket att komma med, annat än sina hot.
Det känns som att allt hänger på att jag måste våga ta klivet! Jag har absolut noll känslor kvar och är inte sentimental heller. Känner enbart förakt och äckel för honom. Och rädsla tyvärr…
Han kom hem nu kväll efter att ha varit borta på sin hemliga kryssning hela helgen. Jag frågade vart han varit, men han skämtade bara bort det. När jag pressade honom så brast det. Då kom det bara massa elakheter och ömkande om att han inte får vara ifred och att jag borde åka iväg nånstans så att han får lugn och ro… Narcissism i ett nötskal. Kände bara hur luften och modet gick ur mig. Ville egentligen bara säga ”nu räcker det” och ta fram skilsmässopapprena. Men vid det laget hade han hunnit hetsa upp humöret ännu mer och jag kände mig otrygg. Och så här blir det varje gång jag tänker att jag ska ta upp skilsmässa. För varje misslyckat försök så sjunker självkänslan ännu mer, när jag egentligen behöver rusta upp.

2 gillningar

Du behöver inte ens det. Du behöver inte göra den jobbiga biten att ta fram papper där framför näsan på honom. Du kan söka helt enskilt. Visst är det snyggt och lämpligt på en massa sätt att prata om relationen först, och visst är det mer respektfullt att berätta öga mot öga att man vill skiljas och kommer att ansöka om skilsmässa. Generellt sett. Men i er relation?? Varför?

Min make var den som ville skiljas. Han hade betett sig konstigt i en månad och sen kom beskedet. Fanns inget att diskutera. Han ville att vi skulle söka gemensamt men jag vägrade. Det var helt och hållet hans idé att skiljas så då tycker jag inte att det är mer än rätt att han får driva hela projekt skilsmässa. Man kan inte tvinga någon att begära skilsmässa, lika lite som man kan tvinga någon att vara gift. Så finurliga och bra regelverk har vi! Med detta vill jag säga - varför ska din make söka skilsmässa? Han kanske inte vill? Det är ett annat perspektiv på detta att söka enskilt. Det är ditt beslut, så sök själv! (Nu kanske man kan tro att jag är en sån där hemsk tyrann, men jag kan lugna dig med att maken inte direkt mådde dåligt. Han bodde kvar ytterligare fem månader i ett hus han inte ville ha med en fru han inte ville ha…)

1 gillning

Känner igen hur det är tyvärr (narcissismen alltså) … och hur det briserar när man pressar dem.
Dialog finns inte :confused: direkt massa hot bara

Förstår att det vore skönt att slänga i ansiktet på honom, men precis som @Uppochner säger är nog det bästa att inte säga ett enda knyst om det förrän tingsrätten har tagit del av det. Annars är risken att han hinner ställa till med elände för dig :frowning_face:

Du verkar superstark och motiverad. Du kommer att klara det här galant! :muscle:

1 gillning