Hur ska jag orka lämna honom?

Så. Kanske hamnade jag här av en slump. Kanske var det en mening med att hamna just här? Kanske blir det just det här som får mig att ta steget?

OK. Så här är det. Det här är min historia i korthet, utan omskrivningar. Jag är kvinna på 45 år, jag är driven, framåt och coachar andra i beteendeförändringar. Jag har en stabil ekonomisk situation och utifrån betraktas jag antagligen som både driven och modig. Kanske även som en förebild för många.

Men, det är inte samma sak att ge råd till andra som till sig själv. Det går inte coacha sig själv då som jag coachar andra.

För drygt 2,5 år sedan träffar jag en 8 år yngre man via Tinder. Jag är trött på nätdejtande och har nästan gett upp (jag har då varit singel i ca 2 år). Men, så dyker han upp.Det är något med hans bild och hans utseende. Presentationen är kort, men jag swipar höger och vi matchar. Vi pratar i telefon ca 10 dagar (40 tim) innan vi ses och jag känner mig kär innan vi ens träffats. Allt klickar så bra. Vi har mycket gemensamt med liknade intressen och han bor ca 12 mil från mig och har två döttrar på 6 och 8 år (varannan vecka). Jag har en son på 13 år.

Det blir en resa till himmelriket när vi ses. Han ser bättre ut än på bilden och jag minns att jag efter vårt första möte ringer en väninna och säger ”Det är han, han som jag ska gifta mig med!”.

Aldrig har jag varit så kär och attraherad av någon. Och det är ömsesidigt. Vi pusslar för att kunna ses varannan vecka och det rullar på fint.

Efter 8 månader gifter vi oss (ja, jag vet att det låter galet men vi gick ett infall och gick på känsla). Det känns så rätt. Vi har ett litet Corona-vänligt bröllop på ett slott.

Jag ser inte varningssignalerna. Som i att jag tycker att jag betalar väldigt mycket när vi är tillsammans, eller att jag ibland får en konstig magkänsla. När bröllopet ska betalas (ca 50 000 kr), får han plötsligt en skatteskuld som måste betalas in och efter det har han inga pengar kvar för att betala sin del. Med facit i hand borde vi styrt av bröllopet här, men allt är bokat och gäster inbjudna. Så, jag betalar allt.

Jag tycker fortsatt att jag betalar mycket och vi undviker ämnet ett tag. Vi har det roligt tillsammans och är väldigt kära.

Efter lite mer än ett år känns det som att han drar sig undan från mig. Han agerar inte som vanligt. Efter flera veckor och jobbiga tankar om att han tappat känslor visar det sig att han inte betalt sin elräkning i huset som han hyr. Till slut blev elen avstängd och det gör att han försöker undvika mig eller att jag ska komma dit. Helt plötsligt får jag inte tag på honom och blir orolig. Mitt i natten åker jag dit gör att upptäcka ett torp i ren kaos och utan el. Han är inte hemma. Senare visade sig att han sov i bilen den natten för att kunna ladda mobilen.

I samband med händelsen får jag även reda på att han har skulder (efter konkurs med företag) och att KFM drar pengar på lönen varje månad. Dessutom har han som säljare under pandemin inte fått göra kundbesök på fältet = ingen provision = och ”bara” 92 % av grundlönen under permitteringen (detta berättar han inte). Men, i praktiken innebär det att han har halva sin lön.

Jag noterar att han har ett undvikande beteende. När allt kommer fram drar han sig undan. Hör inte av sig. Och jag betalar inte hans el-räkning på 16 000 kr, utan hänvisar honom till att kontakta sina föräldrar om hjälp. Det gör han.

Av oro hör jag av mig till hans ex. Hon gör en orosanmälan och gör en tid blir han av med sina barn (pga el-räkning-incidenten). Vi hamnar i kris (jag visste ju inget), men hittar tillbaks till varandra.

Efter det här har det undvikande beteendet fortsatt. Han ljuger om små och större saker. Jag kommer på honom, ställer honom mot väggen. Och ibland erkänner han (när jag har bevis). Det sker notoriskt och med jämna mellanrum. Jag börjar må dåligt och undrar vad jag ska tro på. Jag måste värdera allt.

På min ort väljer vi att skaffa en ny och större bostad, eftersom vi är mest där. Vi kommer överens om att han ska betala 2500 kr i månaden (vilket han gjort en gång på ca 15 månader). Han lovade för mycket och har aldrig råd att betala då han var utmätning på sin lön. Detta har satt mig i en jobbig ekonomisk diskussion. Den totala kostnaden för bostaden är 13 000 kr/månad.

I samband med att han följer med mig utomlands för att genomgå en operation (vi blir borta en vecka), hör hans nya chef på det nya jobbet av sig till mig på Messenger. Han undrar var X är och om jag vet? Han har alltså valt att åka utan att ta ledigt eller berätta för sin chef (trots att han vetat om operationen i 6 mån). Och som nyopererad får jag ta ett oerhört jobbigt samtal där jag även pratar med chefen om att jag tror att han har ett undvikande beteende (han hade undvikit att svara på chefens telefonsamtal).

När vi kommer hem och jag är nyopererad mår jag ganska dåligt. Jag har svårt att komma ur sängen och får be min mamma om daglig hjälp. Han åker hem till ”sin” ort och hör inte av sig förrän på måndag kväll. Då berättar han att han inte orkar mer och att han inte vet vad han vill. Och att han inte vill ha med mig på midsommar, utan vara med sin familj. Det känns hemskt och gör mer ont än mina fysiska sår. På 5 dagar hör han inte av sig alls. Inget.

Jag förstår att han är arg gör att jag pratat med hans chef (märk väl att det var chefen som kontaktade mig).

Det går upp och ner. Vi hittar tillbaks. Har roligt. Jag betalar fortfarande mest, men vi har många bra dagar.

Jag åker på semester i några dagar till London med min son. Jag kommer på honom med en lögn igen (ingen stor, men väl en lögn). Och när jag kommer hem igår (på vår bröllopsdag) meddelar han att han ska åka och tälta med dina döttrar. Detta bestämmer han samma dag. Han berättar var han ska tälta och att övriga familjen ska komma dagen efter. Mig frågar han inte och det gör ont.

Jag är sjuk när jag kommer hem från London och han ignorerar vår bröllopsdag.

Han har även haft mörka tankar, tagit bilen alkoholpåverkad och funderat på att ta livet av sig (i december när han inte sa att han inte hade några pengar kvar). Nu stannade det vid en tanke och polisen hittade honom i bilen och han blev inlagd på psyket en vecka. En ny orosanmälan gjordes.

Och när jag en söndag ringer för att säga godnatt (vi hörs alltid samma tid varje kväll). Hör jag att han är full. Jättefull. Alltså redlös och kan inte prata. Dagen efter hävdar han att han fått öl av grannen och att han blev sugen på att dricka upp alla. Bara sådär. Och att det inte skadade någon. Han tycker att jag överreagerar.

Detta är bara ett fåtal händelser som hänt och nu känner jag att jag börjat tappa mig själv. Jag har ständigt ont i magen. Känner ångest och oro. Framför allt när vi inte ses varannan vecka. Jag känner inte tillit och min ekonomi har blivit lidande och ansträngd (han har dock aldrig lånat pengar eller bett om något).

Jag har hjälpt honom att söka hjälp hos psykolog och börjar tro att han har någon diagnos. Det är jag som tagit hand om honom, sprungit hunnit efter, gett honom nya chanser. Inte han.

Men, jag orkar inte mer. Jag känner mig så bortprioriterad och det han gjorde igår (på vår bröllopsdag) gjorde ont.

Jag känner att jag är värd så mycket mer. Att jag är en bra person som varken ljuger eller döljer något. Och jag förstår verkligen inte varför jag så desperat klamrar mig fast?

Jag kan inte rädda honom. Och han hade troligen inte sökt hjälp om det inte vore för mig.

Hur går jag vidare?

3 gillningar

Du beställer skilsmässopapper online NU direkt och fyller i… och klarar/vill du inte det, då börjar du gå i egen terapi asap…

Fast vet du vad, även om du tar ut skilsmässa nu direkt så är förmodligen egen terapi en bra idé :v:

7 gillningar

Jag håller med. Avsluta allt direkt med honom. Lägg pengar på terapi. Det är enda vägen till ett friskt liv framöver.

4 gillningar

Jag har börjat gå i terapi (hos psykolog) sedan ett tag tillbaks.

3 gillningar

Inse att han är ett stolpskott, att du gjort ett rejält bottennapp och att det enda raka är att kapa linan.

2 gillningar

Det är ju superbra av dig… då är det “bara” skilsmässopappren kvar och sedan är det check på denna dagens beting :white_check_mark: :muscle: :v:

2 gillningar

Du har blivit beroende av honom, letar smulor för att kunna stanna kvar och vill inte erkänna att det måste ta slut, för då finns hoppet kvar om att du inte gjort ett misstag. Men du HAR gjort ett gigantiskt misstag. Du kunde inte veta då, men nu vet du. Så lämna honom direkt, idag. Ta all hjälp du behöver och fokusera på dig och på din son. Släpp honom och gå aldrig någonsin tillbaka .

3 gillningar

Usch vilken jobbig sits. För mig blir några frågor centrala när jag läser ditt inlägg.
Är han insiktsfull kring sitt beteende och beredd att ta hjälp och ändra det ?
Om han gör det, räcker det för att du ska vilja stanna eller är alla lögner redan alldeles för många för att återskapa nån slags tilit ?

Om han inte verkligen är beredd på en förändring så kommer du bara att få ditt eget liv mer söndertrasat av honom. Det är inte meningen att man ska må, eller bli behandlad, som han behandlar dig!

1 gillning

Du kanske har rätt, men min tro och upplevelse av det som beskrivs är att det finns NOLL vilja och förmodligen ännu mycket mindre förmåga till förändring hos den mannen.

Här har vi en “Adonis” som är åtta år yngre än TS (vilket garanterat gör något med TS självbild) och som repetitivt beter sig fullkomligt stört, trots att han har två barn som borde fått honom att ta tag i sig själv för länge sedan… om han hade kunnat.

Jag tror precis som @Honungspaj att han är TS drog och varje positiv smula blir genast ett berg av temporär lättnad och hon har bevisligen redan investerat så mycket, både emotionellt och monetärt att hon nog förmodligen är oförmögen att bryta…än så länge.

Förr eller senare kommer hon att bli redo, men vägen dit är knäckande och hon har oxå ett barn som kommer att fara illa längs vägen.

Det finns som jag läser detta inget att varken vänta eller hoppas på när det gäller en sådan man, men jag anar att jag iaf i nuet talar för döva öron när det gäller TS :woman_shrugging:

Du gjorde ett misstag, nu får du ta tag i det och resa dig igen. Låt det inte ta än mer av din tid, din energi och dina pengar. Du kan inte hjälpa honom, det var ju kört redan i början. Släpp nu så du slipper tänka tillbaks att du gav honom för många år, du har givit tillräckligt. Ta hand om dig nu och din son.

2 gillningar

Här blir det lite fel för mig…att du säger att du förstår att han blir arg…va anser han att du ska göra…ljuga om nåt du inte vet.??
Du kanske hamnat i medberoendesits här?
Han låter som ett litet barn som gör det som faller han in.
Nä, säger jag som alla andra. Gör dig kvitt han fort som ögat innan du sitter i lyxfällan.
All styrka till dig💪
Här finns hjälp från alla hörn

1 gillning

Ja, tyvärr verkar det ju inte bättre !

Jag tror du har missuppfattat mig här, jag kan ha uttryckt mig fel men läs det som ”jag förstår det som att han…”.

Tack gör pepp T!

Ok…då vart det tok kanske… men budskapet är detsamma. Ta dig därifrån❤️

1 gillning

Du orkar lämna honom. Ge dig själv några veckor med nollkontakt och du kommer inse att det inte är kärlek utan något annat. Genom trauman kan man få bindningar till en person och tyvärr misstolka det som kärlek. Jag vet. Har levt med det i flera år. Nollkontakt är att inte ses och inte ha kontakt. Ta sen bort allt på sociala medier. Det blir bättre med tiden!! Jag hade länge en lång lista i telefonen över varför jag inte skulle ha kontakt med mitt ex. Vet inte hur många gånger jag har läst den för att jag inte skulle ta kontakt. Men det funkar!!

1 gillning

Alla andra har redan gett dig bra råd vad du bör göra och alla kan göra misstag så grotta nu inte ner dig i skuldkänslor osv., vad du borde ha gjort osv…

Jag funderar på ekonomi här…så inte du blir en ekonomisk förlorare i detta, ni har gift er, utan äktenskapsförord gissar jag?
Jag googlade lite och hittade bl a:

Bodelning vid ett kort äktenskap

Vid ett kort äktenskap kan den ”rikare” maken, det vill säga den make som äger mest giftorättsgods får behålla mer av sitt giftorättsgods än vad den hade gjort om makarna hade delat lika enligt 12 kap. 1 § ÄktB (se Äktenskapsbalk (1987:230) (ÄktB) | Lagen.nu). Detta är en jämkning av bodelningen och ska räknas på en femårsperiod. Efter 5 år som gifta ska normalt allt giftorättsgods delas lika medan vid ett år som gifta ska endast 1/5 av det totala giftorättsgodset delas lika. Om makarna har varit gifta kortare än ett år kan man räkna detta månadsvis, där en månad då utgör 1/60.

Notera att samboende omedelbart före äktenskapet (sambos) bör inräknas i denna femårsperiod.

Kolla upp detta!
:heart:

Edit: kanske ett incitament att påskynda skilsmässa, i princip skulle du ju kunna bli ”sol-o-vårad”. Ju längre du väntar, ju dyrare blir det… jag antar att lagen inte tar hänsyn till moderna varianter som särbo osv… men det bör du undersöka.

1 gillning

Hej!

Det låter som att du är utsatt för ekonomisk misshandel. Ring kvinnojouren idag för stödsamtal.

Lycka till! Du klarar det här!

2 gillningar

Hej! Du har redan fått massa bra svar.
Du måste lämna denna man. Han utnyttjar dig.
Att ni har det bra emellanåt betyder inte mycket i sammanhanget. Det är the big picture du måste titta på. Du har både dig själv och din son att tänka på. För er båda är det bättre att börja om utan denne man. Du är värd så mycket bättre. Du vet att du måste och du kommer orka driva igenom denna skilsmässa.
Önskar dig vind i seglen och att du driver igenom detta rak i ryggen och utan tvivel.

Vänd på dina tankar, hur kan du orka stanna? Dvs om du lämnar, så kan inte denne man/relation dränera dig på energi (o pengar)…… dvs du kommer på sikt att få det bättre, även om det är tufft att bryta, men det verkar ju ärligt ännu tuffare att stanna….
:heart::muscle:

@Lisa0987 Även i den här tråden dog både respons och närvaro från TS sida ut tämligen omgående :woman_shrugging:

3 gillningar