Hej!
Jag och min sambo har varit tillsammans i 11 år och vi har 2 barn.
Vårat förhållande har kantas av bråk, skrik och tjafs under mesta delen av tiden… Vilket lede till att jag valde att lämna honom efter 3 år då jag ansåg vår relation osund för oss bägge två… då vi inte ens kunde prata utan att bråka… efter 1 1/2 år ifrån varandra, så valde vi att försöka på nytt… då han lovade att bli bättre. Vilket dom 2 första åren ändå var… alltså bättre…
Så ramlade vi tillbaka på ruta ett… han är kontrollerande och svartsjuk, ringer varje dag då han är på jobbet för att se vars jag är och med vem…
Vill jag åka in till stan så måste han följa med mig dit och ska han till stan så måste jag följa honom oavsett om jag har tid, vill eller inte…
Enda gången som jag får åka med någon annan än med honom är ifall hans mamma följer mig…
Dom gånger jag har åkt utan att bett om “tillåtelse”, så har han ringt och varit arg, vilket lett till bråk…
Åker jag till min syster som bor 70 mil ifrån oss med barnen så ringer han flera gånger per dag för att kolla vad vi gör… så länge jag svarar går allt bra… men råkar jag missa ett samtal så är helvetet igång… då kommer glåpord efter glåpord! Allt från “satans fitta” till “hor jävel” och då begär han att jag ska hem den dagen eller morgon efter oavsett hur länge vi ens hunnit vara där… han ringer sen varje dag och bråkar tills vi är på väg hem igen…
När vi väl är hemma så är han som “vanligt”…
Tar man då upp om hur han betedde sig när man var borta, så verkar han inte veta vad jag pratar om och han förnekar beteendet… trots att både barnen och min syster hört hur han låtit mot mig… så är de vi som hittar på…
Dom få vännerna jag en gång hade har jag fått klippa banden till… så den enda sociala kontakten jag har förutom sambon å hans familj och mina barn är mina arbetskollegor på jobbet…
Svårt att ta hem folk då han gör allt för att dom ska känna sig obekväm… Min syster är den enda som klarar av hans sätt…
Sen är det ofta bråk om hur jag jobbar (han tycker jag ska jobba mindre), pengar vem som betalar vad, bilar och hur vi ska fostra barnen… etc…
Problemet är inte bara hur han beter sig mot mig, utan hur han även beter sig mot barnen…
Jag har försökt att prata med honom och tala om att han som jag måste bättra oss I hur vi bemöter och är mot varandra, för jag orkar inte med det dagliga bråket om skit saker… å det låter som han är med och kommer själv med saker som vi kan göra istället innan bråket löser ut… men det går inte… för i nästa sekund är det som att det gått in genom ena örat och ut genom det andra…
Som att vända på en 1 öring…
Har även tagit upp om att kanske är det bäst att vi flyttar ifrån varandra för allas skull… Men det vägrar han…
Då hotar han med att han ska ta barnen ifrån mig… å så blir det att jag försöker förstöra för barnen genom att jag vill lämna honom… då han anser att dom har det bäst om vi lever tillsammans…
Jag vill lämna men vet fasiken inte hur jag ska bära mig åt att genomföra det…
Är det nån som har något tips på hur jag antingen kan få denna relation till att fungera eller om jag nu ska lämna honom…?
