Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Hur ska jag göra?

Hej!

Jag och min sambo har varit tillsammans i 11 år och vi har 2 barn.
Vårat förhållande har kantas av bråk, skrik och tjafs under mesta delen av tiden… Vilket lede till att jag valde att lämna honom efter 3 år då jag ansåg vår relation osund för oss bägge två… då vi inte ens kunde prata utan att bråka… efter 1 1/2 år ifrån varandra, så valde vi att försöka på nytt… då han lovade att bli bättre. Vilket dom 2 första åren ändå var… alltså bättre…

Så ramlade vi tillbaka på ruta ett… han är kontrollerande och svartsjuk, ringer varje dag då han är på jobbet för att se vars jag är och med vem…
Vill jag åka in till stan så måste han följa med mig dit och ska han till stan så måste jag följa honom oavsett om jag har tid, vill eller inte…
Enda gången som jag får åka med någon annan än med honom är ifall hans mamma följer mig…
Dom gånger jag har åkt utan att bett om “tillåtelse”, så har han ringt och varit arg, vilket lett till bråk…

Åker jag till min syster som bor 70 mil ifrån oss med barnen så ringer han flera gånger per dag för att kolla vad vi gör… så länge jag svarar går allt bra… men råkar jag missa ett samtal så är helvetet igång… då kommer glåpord efter glåpord! Allt från “satans fitta” till “hor jävel” och då begär han att jag ska hem den dagen eller morgon efter oavsett hur länge vi ens hunnit vara där… han ringer sen varje dag och bråkar tills vi är på väg hem igen…
När vi väl är hemma så är han som “vanligt”…
Tar man då upp om hur han betedde sig när man var borta, så verkar han inte veta vad jag pratar om och han förnekar beteendet… trots att både barnen och min syster hört hur han låtit mot mig… så är de vi som hittar på…

Dom få vännerna jag en gång hade har jag fått klippa banden till… så den enda sociala kontakten jag har förutom sambon å hans familj och mina barn är mina arbetskollegor på jobbet…
Svårt att ta hem folk då han gör allt för att dom ska känna sig obekväm… Min syster är den enda som klarar av hans sätt…

Sen är det ofta bråk om hur jag jobbar (han tycker jag ska jobba mindre), pengar vem som betalar vad, bilar och hur vi ska fostra barnen… etc…

Problemet är inte bara hur han beter sig mot mig, utan hur han även beter sig mot barnen…

Jag har försökt att prata med honom och tala om att han som jag måste bättra oss I hur vi bemöter och är mot varandra, för jag orkar inte med det dagliga bråket om skit saker… å det låter som han är med och kommer själv med saker som vi kan göra istället innan bråket löser ut… men det går inte… för i nästa sekund är det som att det gått in genom ena örat och ut genom det andra…
Som att vända på en 1 öring…

Har även tagit upp om att kanske är det bäst att vi flyttar ifrån varandra för allas skull… Men det vägrar han…
Då hotar han med att han ska ta barnen ifrån mig… å så blir det att jag försöker förstöra för barnen genom att jag vill lämna honom… då han anser att dom har det bäst om vi lever tillsammans…

Jag vill lämna men vet fasiken inte hur jag ska bära mig åt att genomföra det…

Är det nån som har något tips på hur jag antingen kan få denna relation till att fungera eller om jag nu ska lämna honom…?

1 gillning

Är ledsen att säga det här men du kan inte få relationen att fungera, det är någon han måste göra (vilket han aldrig kommer göra). Du behöver lämna, om inte för din egen skull så för barnens! Du lär dem att acceptera att någon beter sig lika illa mot dem som din sambo gör mot dig.
Ingen ska behöva utstå det du blir kallad, ingen ska behöva utstå att bli kontrollerad. Du är en fri människa som får göra vad du vill!
Lämna, lämna, lämna!
All styrka till dig! :heart:

3 gillningar

Det går inte att ändra. Lämna! Jag har varit där och det blir bara gradvis värre. Ju mer svårigheter ni har utanför relationen (jobbet familjen privata saker osv) desto värre blir det.

Din man har vant sig vid att agera på sina starka känslor, gett dem näring och fortsatt sin vana. Du kommer aldrig kunna ändra honom och han kommer inte kunna ändra sig trots fina ord och löften.

Satsa på dig själv, ditt liv just nu och skapa en bättre framtid!! När du lämnat honom och hittat en trygghet igen kommer du inte kunna förstå varför du hängde kvar i förhållandet så länge…

Lämna!

2 gillningar

Gå till en psykolog/kurator/kbt som du har förtroende för, någon som kan sätta ord hur du ska göra. För mig så var det enda rätta att skiljas men jag kunde inte för jag visste inte hur/vad jag skulle säga. Nu har det gått en lång tid, 5 år sedan vi började, och vi har börjat hitta ett bra samarbete som fungerar.

Förstår om du känner att du inte kan lämna förhållandet. Det är många gånger så svårt att man inte ens kan ta in andra vänner som säger det.

Alla kan förändra sig men enbart om det kommer inifrån sig själv att man är villig till det. Det låter som det är du som vill ha förändring och han säger att det får du men eftersom det inte kommer från honom, förändringen, så lär han sig aldrig att sluta.

Önskar dig ett gott liv! :heart: Och det finns!

2 gillningar

Kan, det kan man om det kommer inifrån honom själv att han vill förändra sig, inte som nu, när det är hon som vill förändra honom till det bättre.

Som en missbrukare av alkohol, det måste komma från missbrukaren att vilja förändra livet och välja på relationen istället för alkoholen. Först därefter går det hjälpa en missbrukare. Inte tvärt om.

Ska iväg till barnens mamma snart på middag. Vi har en bra relation till barnen (ingen kärleksrelation, och kommer nog aldrig ha det) fast det tog en skilsmässa och år av arbete från hennes sida att kunna ha en vänskap igen.

5 gillningar

Kontakta Kvinnojouren. På något sätt kanske du kan göra det utan att han får reda på det. Ring till dem om inte annat! Visa gärna precis det du har skrivit här, för en utomstående ser direkt hur illa det är. Han ägnar sig åt psykisk misshandel, behandlar barnen illa och kontrollerar ditt liv helt. Det kan bli farligt väldigt fort. OM det inte blir värre utan håller sig på den här nivån, så kommer du att bli deprimerad, få ångest och antagligen självmordstankar ganska snart. Det går inte att vänta, utan du måste göra något nu!

Läs listan på varningstecken, så kanske du ser lite klarare: http://www.varningstecken.n.nu/

1 gillning

Finns bara ett svar och det är att du ska lämna honom asap och inte låta honom skrämma dig till fortsatt lydnad genom att hota med att “ta barnen ifrån dig”, för det kan han inte göra :muscle: :v: :revolving_hearts:

1 gillning

Håller med övriga, lämna är det enda rätta om han inte går med på terapi där han erkänner att beteendet är destruktivt för er båda och åtar sig att jobba hårt för förändring under helt andra familjeförhållanden. Börja att se över din ekonomi. Vad och hur mycket behöver du för att vardagen ska fungera ok för barnen? Vart kan du bo på kort sikt? Vart bor du på längre sikt? Prata med bank, mäklare, ekonomer. Se till att du har en ekomisk buffert, eget sparande. Förbered dig så att steget inte behöver tas i panik.

1 gillning

Har försökt få honom att gå i familjeterapi… Vilket att inte vill då han anser att det inte finns något problem i vår relation… När jag pratar med honom så blir han antingen rosen rasande, hån skrattar åt mig eller så blir han bara tyst och försvinner ut och kan vara borta i timmar innan han kommer hem igen… han har heller aldrig gjort några som helst fel… utan alla fel ligger hos mig…

Ja alla mina pengar går åt varje månad… väldigt sällan jag har något över… då jag betalar all mat, allt till barnen osv… å råka jag ha pengar över så ser han alltid till att även dom försvinner… så nån buffert eller eget sparande har jag inte…

Så när väl steget tas… så blir det nog i panik!

Det innebär alltid panik… och det är jättesvårt att ta. Ofta blir det också värre innan det blir bättre.

Men det viktiga att komma ihåg är att det BLIR bättre! Troligen bättre än vad du ens kan föreställa dig just nu!

Droppa omgående alla dina försök till att uppfostra honom, eller prata honom till rätta för det är dödfött. I det här läget så är det NU dags att först av allt försöka orka ta den första striden hemma (osäker på om du redan gör det, men om inte så ta omgående kontakt med en terapeut som kan hjälpa dig att successivt hitta styrkan att stå upp för dig själv inom hemmets väggar) och den första striden är att ni ska dela LIKA på ALLA utgifter/kostnader (inklusive barnkostnaderna) och ha ungefär lika mycket kvar (lite beroende på era inkomster såklart) för er egen personliga räkning varje månad. Gör han slut på sitt “reserv/nöjeskapital” så låter du honom inte få en enda krona av ditt.

På det sättet kan du bygga upp en egen buffert och iom att ni är sambo och inte gifta så blir det dina pengar när ni till slut separerar.

:muscle: :woman_superhero: :v: :revolving_hearts:

Håller med. Stå inte för hans utgifter, se till att han betalar mat och kläder och öppna ett eget sparkonto (t ex ISK för fondsparande) och stoppa in direkt när du får lönen. Bygg upp buffert av 2 månadslöner. Ställ dig i bostadsköer. Gör budget för vad du behöver ha för att klara dig på egna ben.

1 gillning