Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Få terapi online | Artiklar

Hur ska jag bemöta?

Allmänna diskussioner
#1

Igår fick jag blommor av min sambo, han försöker så mycket och säger att han har ont i hjärtat (orolig). Jag vet inte vad jag känner eller tycker. Om jag vill fortsätta eller lämna. Jag känner just nu mest för att vara ensam och kunna reflektera. Pratar samtidigt med den andra personen, inget intimt eller opassande, men mina tankar är överallt och jag behöver lugn och ro för att reflektera och inte känna mig dum mor min sambo.

Jag förde på tal igen att jag ville flytta, men blir motarbetad och han blir sårad.

Hur har ni gjort/reagerat i samma situation?

1 gillning
#2

Du kan inte hjälpa att du blivit kär i en annan person. Det där är instinktivt och för mig personligen är det något på “djurisk” nivå.

Visst är vi människor kapabla till empati och medlidande och allt det.

Men frågan är hur länge du ska plåga dig själv? Tänk om du väljer den andra och ni får ett långt, roligt och givande förhållande?

Ni kanske inte är kompatibla. Men det finns en risk med allt, så fungerar livet.

Om jag tittar tillbaka på mitt liv så har mina “misstag” gett mest. Vad gäller tillväxt och lärdomar.

På det stora hela är det knivigt och jag kan bara svara för mig själv såklart. Men ville dela med mig lite av mina tankar kring detta.

Tycker iaf att du ska ge dig själv utrymme till reflektion. Låt dig inte bli känslomässigt manipulerad.

3 gillningar
#3

Hur menar du misstag, att du sen ångrat dig?

#4

Finns gott om evidensbaserade studier på att människor som bara agerar på impulser inte får lyckliga liv. Så att misstag ger mest känns lite tveksamt som plan.

Men till TS. Ta tiden isär. Tänk o känn efter. Annars kommer du aldrig veta.

1 gillning
#5

Ähhh… vad vet du om @Largo’s eventuella “agerande på impulser” :confused:

Jag tror du tolkar helt fel och att alla dina studiestudier leder dig på villovägar, för här räcker det med sunt bondförnuft.

Jag är ganska övertygad om att det @Largo avser med att misstagen gett/lärt henne mest handlar om att det är de relationella val vi gör och som slutar i besvikelse eller katastrof ändå är de erfarenheter som lär oss väldigt mycket om både oss själva och andra, om våra egna och andras bevekelsegrunder, vad/vilka vi ska undvika och varför vi hamnade i den situation som vi tillslut hamnade i.

3 gillningar
#6

Det kanske stämmer som du säger. Men är det då rätt ord att använda. Misstag?

1 gillning
#7

Ja men, vad är det ens för konstigt med att relatera till en misslyckad relation som ett misstag?

Betydligt mer konstigt enligt mig att med automatik likställa misstag med att “agera på impulser och därmed enligt evidensen vara förhindrad från att få ett lyckligt liv”… :face_with_raised_eyebrow:

#8

Ja om man trodde det skulle bli skulle jag nog kalla det för ett misslyckande. Misstag i min värld är när man gör nåt som inte var rätt ens från början.

#9

Men hur ska någon veta från början vad som kommer att falla ut rätt eller fel? Ett misstag är väl ett beslut som oavsiktligt och med tidens hjälp visar sig vara ett felgrepp, dvs där man tror en sak, men där tiden/verkligheten visar att man trodde fel…

Märkligt att det går att hamna i sådana här semantiska hårklyverier över definitionen av ett så random använt uttryck som “misstag” :smirk:

#10

Du kommer aldrig hålla med mig om nåt :wink:

Tror det finns de som är beredda att jobba mer o de som tycker att man inte ska behöva jobba med en relation. Är nog det jag far efter mer. Kanske inte var det som avsågs men det var min poäng

2 gillningar