Igår fick jag blommor av min sambo, han försöker så mycket och säger att han har ont i hjärtat (orolig). Jag vet inte vad jag känner eller tycker. Om jag vill fortsätta eller lämna. Jag känner just nu mest för att vara ensam och kunna reflektera. Pratar samtidigt med den andra personen, inget intimt eller opassande, men mina tankar är överallt och jag behöver lugn och ro för att reflektera och inte känna mig dum mor min sambo.
Jag förde på tal igen att jag ville flytta, men blir motarbetad och han blir sårad.
Ähhh… vad vet du om @Largo’s eventuella “agerande på impulser”
Jag tror du tolkar helt fel och att alla dina studiestudier leder dig på villovägar, för här räcker det med sunt bondförnuft.
Jag är ganska övertygad om att det @Largo avser med att misstagen gett/lärt henne mest handlar om att det är de relationella val vi gör och som slutar i besvikelse eller katastrof ändå är de erfarenheter som lär oss väldigt mycket om både oss själva och andra, om våra egna och andras bevekelsegrunder, vad/vilka vi ska undvika och varför vi hamnade i den situation som vi tillslut hamnade i.
Ja men, vad är det ens för konstigt med att relatera till en misslyckad relation som ett misstag?
Betydligt mer konstigt enligt mig att med automatik likställa misstag med att “agera på impulser och därmed enligt evidensen vara förhindrad från att få ett lyckligt liv”…
Men hur ska någon veta från början vad som kommer att falla ut rätt eller fel? Ett misstag är väl ett beslut som oavsiktligt och med tidens hjälp visar sig vara ett felgrepp, dvs där man tror en sak, men där tiden/verkligheten visar att man trodde fel…
Märkligt att det går att hamna i sådana här semantiska hårklyverier över definitionen av ett så random använt uttryck som “misstag”
