Har en fundering på hur jag skall få livet tillbaka…
Har varit gift 15 år men där allt har blivit tråkigt.
Den enda som gäller är gnäll , mobil, tv
Finns inte den närhetet eller viljan till närhet som jag vill ha.
Vi bröt upp under några månader och träffade då en annan tjej som jag blev totalt förälskad i.
Hon och jag hade mycket gemensamt , jag vet att den grå vardagen även kommer där MEN…
Just då mådde hon inte så bra och inte jag direkt heller så hon ville inte satsa på mig…
Jag hamnade till slut tillbaka till mitt ex…mest för barnens skull tror jag och att jag inte vill vara ensam.
Saken är ganska sig lik gällande hur det är hemma , kanske något bättre men långt ifrån det liv jag vill ha…
Nu hörde sig tjejen av sig igen ,hade jobbat med sig själv och ville börja om med mig…för hon älskade mig…
Men av rädsla för att tappa det jag har och samtidigt det andra kanske inte blir något så sa jag nej till henne…
Men hon är den enda jag tänker på och har så gjort i flera månader…
Min fru har sagt att hon älskar mig mest av allt och vet inte vad hon skulle göra om vi delar på oss…och det skrämmer mig med
All sömnproblem , tankar och hur och vad jag känner/skall göra plåga mig till…
Skulle hålla med @nuggen. Innan du går vidare att träffa denna nya tjej så skulle jag verkligen rekommendera proffshjälp. Och tänk att ärlighet är superviktigt då. Transparens och ärlighet!
Jag och mitt ex gick i parrådgivning det sista året i vår relation varav jag i efterhand fick veta att han hade en relation med en ny kvinna 6 månader av detta år vi gick i samtalsstöd. Det kändes enormt jobbigt i efterhand att få veta att fast han haft så många chanser att tala om vad som pågick så gjorde han inte det. Ärlighet är oerhört viktigt! Både gentemot dig själv och gentemot varandra.
Det här låter så jäkla passivt och gnälligt! Du “hamnade” tillbaka. Varför står du inte för dina egna val? Du lämnde och du gick tillbaka. Om du inte vill vara ensam, då får du väl stå ditt kast och vara tackam för att din fru tog dig tillbaka? Eller så får du se till att klara av att vara ensam, som alla andra gör som skiljer sig. Du säger nej till någon som du samtidigt säger att du “älskar”, varför då? Och vad har barnen med allt det här att göra?
Jag tycker du beter dig som en stor mes. Bestäm dig och stå kvar vid det du har bestämt. Sluta klaga på din fru och ta ett eget ansvar.