Hur och vad....göra?

Har en fundering på hur jag skall få livet tillbaka…

Har varit gift 15 år men där allt har blivit tråkigt.
Den enda som gäller är gnäll , mobil, tv
Finns inte den närhetet eller viljan till närhet som jag vill ha.

Vi bröt upp under några månader och träffade då en annan tjej som jag blev totalt förälskad i.
Hon och jag hade mycket gemensamt , jag vet att den grå vardagen även kommer där MEN…
Just då mådde hon inte så bra och inte jag direkt heller så hon ville inte satsa på mig…

Jag hamnade till slut tillbaka till mitt ex…mest för barnens skull tror jag och att jag inte vill vara ensam.

Saken är ganska sig lik gällande hur det är hemma , kanske något bättre men långt ifrån det liv jag vill ha…

Nu hörde sig tjejen av sig igen ,hade jobbat med sig själv och ville börja om med mig…för hon älskade mig…

Men av rädsla för att tappa det jag har och samtidigt det andra kanske inte blir något så sa jag nej till henne…

Men hon är den enda jag tänker på och har så gjort i flera månader…

Min fru har sagt att hon älskar mig mest av allt och vet inte vad hon skulle göra om vi delar på oss…och det skrämmer mig med

All sömnproblem , tankar och hur och vad jag känner/skall göra plåga mig till…

Ta och boka Proffshjälp, ni måste prata ut och vädra ert innre

Skulle hålla med @nuggen. Innan du går vidare att träffa denna nya tjej så skulle jag verkligen rekommendera proffshjälp. Och tänk att ärlighet är superviktigt då. Transparens och ärlighet!
Jag och mitt ex gick i parrådgivning det sista året i vår relation varav jag i efterhand fick veta att han hade en relation med en ny kvinna 6 månader av detta år vi gick i samtalsstöd. Det kändes enormt jobbigt i efterhand att få veta att fast han haft så många chanser att tala om vad som pågick så gjorde han inte det. Ärlighet är oerhört viktigt! Både gentemot dig själv och gentemot varandra.

2 gillningar

Vem kan ändra detta? Så här behöver det inte vara eller hur?
Förtydligande: Man måste ju inte byta partner för att få det bättre….

Nä man måste inte byta partner…

Vi delade upp oss precis på grund av detta först.

Hon jagade mig vad jag än gjorde…
Och visade aldrig något om vad jag betyder för henne

Jag gillar beröring, passion, sms, små lappar med små ord…men nä

Vi gick på parterapi men hon tyckte inte det hjälpte då det var jag som ville det o h att det är jag som har problemet

Jag gick nog tillbaka mest för barnen och att hon sa att hon älskar mig…

Jag tycker om henne och jag är medveten om att saker inte alltid är bättre på andra sidan…

Men jag saknar närhet och passion.
Inte bara sex

Beröring och närhet som inte hon gillar om det inte är typ när hon vill
Hon tycker sådant är jobbigt…

Glömde oxå skriva att jag fick skit ifrån hennes föräldrar hur jag kunde göra så här mot henne första gången och välja att bryta

Men aldrig en fråga varför det blev så här eller varför vi är tillsammans igen…

Bara att jag var problemet

Det här låter så jäkla passivt och gnälligt! Du “hamnade” tillbaka. Varför står du inte för dina egna val? Du lämnde och du gick tillbaka. Om du inte vill vara ensam, då får du väl stå ditt kast och vara tackam för att din fru tog dig tillbaka? Eller så får du se till att klara av att vara ensam, som alla andra gör som skiljer sig. Du säger nej till någon som du samtidigt säger att du “älskar”, varför då? Och vad har barnen med allt det här att göra?

Jag tycker du beter dig som en stor mes. Bestäm dig och stå kvar vid det du har bestämt. Sluta klaga på din fru och ta ett eget ansvar.

1 gillning

ursäkta fel ordval…och …haha…mes , sluta gnälla osv…

Du har absolut ingen aning om saker , utan detta är nog mer en ventilering och får skriva av mig saker.

Det var nog jag mer som gick tillbaka än hon som valde att ta tillbaka mig

Och det var hon som tryckte iväg mig…inte jag som lämnade

Jag försökte på alla möjliga sätt , samtal , förklarade , sa vad jag kände och hon vägrade lyssna

Att jag sedan “hamnade” tillbaka var mer att vi pratade om barnen , om att hon skulle ändra sig osv.

Jag är inte den som gnäller i första taget MEN som man kanske man får skit för folk tror att man är otrogen eller bara mannens fel

Det jag menar är att man har ansvar för den relation man har dvs det blir inte roligare än man gör den, det ligger på er båda.