Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Hur länge orkar man ? I en sexlös relation!

Sexlöst förhållande !
Hur länge orkar man och är de ok att lämna ?
Har man rätt att känna sig sviken när mannen man levt med i 22 år valde att sluta ha sex, värme, gos ja allt tog slut 13 år innan jag lämnade första gången, blev tillsammans igen 6 månader senare nu som särbo och enbart då för vi hade två dygns diskution om vad som blivit fel och med orden från honom att han skulle bättra sig.
Vist första 6 månaderna va de bra med ömhet kramar och kärleksfulla ord, mysiga filmkvällar.
Men sedan fram till nu 14 månader efter vi blev tillsammans så är vi tillbaks på ruta 1, och jag känner att nu orkar jag inte mera !!

Visst har jag rätt att känna så ?
Han säger nu att han inte kan få sexlust alls och att han inte tänder på nånting alls och tycker att jag tjatar när jag ber han gå till läkaren :pleading_face: vilket vart hans egna ord att han skulle när vi träffades igen, och han har vart på olika läkarbesök och ja har trott att de va på väg.

Men när ja nu ställde han mot väggen har han sökt för andra saker som han ansåg vart viktigare precis som han gjorde under dem 13 åren innan, och nu när ja säger att ja tänker ge upp om oss säger han att jag gör fel !!!

Känner att jag är bara 54 år och jag vill känna mig älskad fullt ut igen, inte känna mig som jag gör nu oattraktiv och äcklig !!!

Men samtidigt får jag höra att jag ger upp för lätt,

Det här handlar inte om dig eller att du skulle vara något annat än attraktiv och älskad! Det låter som att han är rädd för att söka vård… Eller iallafall för att ge hela bilden när han väl gjort det. Kanske har han på känn att något inte står rätt till. Att inte ha lust och att inte ha förmåga är två olika viktiga symtom. Av någon anledning skäms många män för att söka hjälp för just dessa, trots att det kan finnas medicinska orsaker till båda två.

Nu har du gjort det enda rätta, att uppmuntra honom att söka medicinsk hjälp. Det är inte att tjata när man bryr sig om sin partners hälsa och välmående! (Och det vet han, men det är lättare att bete sig som en trotsig unge för han vill ju inte att det ska vara något fel på honom). Och vaddå ger upp för lätt, det är ju du som kämpar för fullt för att få honom till läkaren!

Släpp inte detta med närheten. Stå på dig! :muscle:

1 gillning

Instämmer i @Caro. Sen tycker jag att det låter som att du saknar mer än sex: gos, närhet. Och då är det lätt att känna sig oälskad. Din känslor är viktiga, inget som han har rätt att fnysa åt och förminska.

Jag tror att det är viktigt för framtiden att känna att man gjort precis allt innan man ger upp. Att bara hålla ut, vänta och se, det har du prövat. Som de säger: du kan inte fortsätta göra samma sak och förvänta dig ett annat resultat. Finns det något mer sätt du kan prova för att få honom till läkare? Kan han låta dig följa med? Vill han inte söka hjälp, varken medicinsk, psykologisk eller parsamtal, då är det faktiskt han som stänger dörren till er framtid. Inte att du skulle vara överdrivet fixerad vid sex, för det verkar du inte vara.

2 gillningar

Jag har haft det på precis samma sätt och blev efter många år tvungen att ge upp och inse faktum. Faktumet är att min man vägrar både läkarundersökning och parsamtal, vilket låter misstänkt likt @Vad_blev. Under våra 18 år har vi aldrig haft lika mycket lust men nu de sista 5 åren har varit usla eftersom jag har vägrat ta initiativ. Jag är 55 och han ett år äldre. Vi har inte heller haft något gos eller annat kel. Känns som att ha levt med en kompis… Jag förstår din oro och tycker också att man måste leva sitt liv och känna sig älskad och sedd. Jag väljer att gå för egen del och det finns ingen som väntar. Kanske aldrig kommer någon eller så gör det. Bättre för mig att leva ensam än ensam i ett äktenskap. Lycka till!

5 gillningar

Tack för svar och jag har velat följa med vilket han inte accepterar, och det har jag fått respektera och som ni skriver ja är inte besatt av sex men vill känna närhet och att va älskad inte bara va som vän/bror/syster det känns inte ok längre, och vi är nu båda 54 så de känns som att de är dags nu att ta beslut.

Jag vill inte ångra mig när jag är gammal och rynkigare att jag inte gav mig själv chansen till värme och närhet samt kärlek

Tack för fina och väl skrivna svar.

3 gillningar

Hej och vad ”skönt” att ha hittat hit och läser att det finns fler än jag som lever/har levt med en man som inte vill/kan ha sex. Jag måste få fråga TS - upphörde sexet och/eller kelet samtidigt? Min man hade svårt att få till det och gick faktiskt till läkaren och fick medicin och det fungerade ett tag om än sällan. Efter några år så så upphörde även medicinen att fungera eller, vad jag tror - han tänder inte längre på mig men det vill han inte medge. Nu varken kramas eller kysser vi varandra eller ens sover i samma säng - han skyller på covid. Jag arbetar fortfarande och kan smitta honom eftersom jag träffar utomstående. Han är pensionär men tillhör ingen riskgrupp. Skönt att höra att du faktiskt lämnade - jag tänkte först att man inte kunde det…men ändå svårt…

1 gillning

Hej
Min slutade samtidigt med allt och har varken velat gå i parsamtal eller läkare för medicin, tyvärr och skulle inte göra de nu heller så jag väljer nu igen att lämna helt då jag inte orkar mera nu då ja kämpat så länge för att få några känslor värme omtanke
Och man fixar det är därför jag nu bestämt mig för att inte ha livet som jag haft dem sista 13 åren som sambo och nu som särbo och inget har eller kommer att bli bättre.

1 gillning

Styrka till dig och en spark i rumpan till mig!:pray:t3:

1 gillning

Sorgligt att höra att det inte funkar. Jag kan förstå om man kan känna skam kring sådant här fast man inte borde.

Jag skulle Inte kunna leva utan kel och närhet fr partner, men sexet kanske jag skulle kunna tänka mig att klara av på ”egen hand” :blush: även om det är roligare att vara två eller kanske min partner skulle kunna vara med på ett hörn även om han fysiskt inte skulle kunna genomföra ett samlag. Förutsättningen är att ändå känna närhet och att prata om de problem man har och att man kan nå en överenskommelse kring detta.

Det är ev möjligt att era män inte vågar sig på kel och närhet pga kravet ( de känner det som ett krav) på ev sex i samband med gos. Att inte ens vilja söka hjälp känns konstigt då alternativet att separera borde vara värre, men skam/pinsamhet är också starka krafter.

Jag vette sjutton om jag tror att din man inte tänder på dig, vad säger ni män? Vad säger han själv?

2 gillningar

Min säger att jag är det finaste och snyggaste och sexigaste som finns, och det vet jag att han tycker. Men jag känner inte att han gör det trots att han är gullig och ger mig komplimanger. Men sättet han tar i mig (innan Corona alltså) och pussar på mig är som en kompis till kompis! Han jag misstänker att han kände samma med sitt ex eftersom hon skickade ett sms strax efter deras skilsmässa som han visade mig: Nu ska jag leva livet och skaffa mig ett riktigt sexliv! Obs det var han som ville skiljas!

1 gillning

Elakt.

2 gillningar

Han säger att han inte tänder på någon och minst av allt på mig :fearful: så där är han i allafall ärlig, men jag får ju se om han tar tag i detta nu när jag hålt mig borta från honom i snart 5 veckor och jag har varit övertydlig och berättat exakt varför jag är bara hemma hos mig.

För jag finner inte nåt i att inte va ärlig

Jag och mitt ex slutade ha sex, på min begäran och efter det gjorde vi slut men har bott ihop. Nu är jag sedan sex månader i en ny relation. Vi njuter båda av att kommit från sexfria förhållanden. Hade glömt vilken speciell närhet det skapar. Är sex viktigt för dig har du rätt till det. Särskilt om sexuell närhet inte ersatts med annan kroppslig närhet vilket det självklart kan göras på olika sätt bara man vill. Vi människor behöver ju närhet i någon form för att må bra. Du har helt rätt att kräva det om du behöver det. Annars ska du med gott samvete gå vidare.

3 gillningar