Jag har under många, många år levt med en narcissist, som löpande har skadat mig på alla sätt. Verbala kränkningar, fysiska kränkningar och psykiska kränkningar. Allt är enligt honom mitt fel. Jag driver honom till vansinne, till otrohet osv. Detta varvar han med charm och presenter.
Jag inser nu att jag behöver lämna honom för att rädda mig själv. Jag är rädd för reaktionen och konsekvenserna och vill därför helst få honom att lämna mig.
Har någon ett bra tips på hur man kommer ifrån den här typen av relation med bästa möjliga utgång? Vi har två barn som vi kommer att behöva samarbeta kring, annars hade jag bara flytt.
Du måste skydda barnen från honom så gott du kan. Bäst är om du kontaktar Kvinnojouren i hemlighet. Berätta allt för dem. Sedan kan de assistera dig i kontakten med socialen. Målet är att barnens pappa bara ska få ha övervakade möten med barnen. Tyvärr är det svårt att driva i genom, men om pappan vet att han har ögonen på sig, så kanske han aktar sig för att misshandla barnen fysiskt åtminstone.
Det går inte att samarbeta med en man av den sorten. Får han rätt att ha barnen, så måste du se till att det finns skriftligt på hur det ska gå till. Var barnen ska hämtas och lämnas, vilka tider, hur ni ska göra om en förälder blir sjuk eller om ett barn blir sjukt osv. Socialen och familjerätten får samordna det där, så att du aldrig någonsin behöver ha direkt kontakt med pappan.
Om du inte får synliga skador, så kommer ord att stå mot ord. I så fall blir det genast svårare. Kvinnojouren kan ändå hjälpa dig, men du får inga speciella rättigheter via lagen. Jag hade tur; min man blev förälskad, så han struntade i stort sett i mig och hade inget intresse av att hämnas på mig för skilsmässan till en början. Om din man inte själv vill lämna dig, då kan han försöka hämnas på dig via barnen. Anmäla dig för barnmisshandel, göra en orosanmälan, sprida rykten om att du är obalanserad och farlig för barnen. Såvida han inte släpper alla spärrar och helt enkelt ger sig på dig fysiskt.
Hos Kvinnojouren kan du vara helt ärlig om hur han är och vad han gjort. Hos socialen är det tyvärr lite annorlunda. Varje dag träffar de personer som anklagar sina ex för allt möjligt. I bland är det sant och i bland inte. De kan inte bara bestämma om umgängesrätt och boende för barnen, utan de styrs av regler och paragrafer. Därför måste du kunna visa upp fakta och bevis för dem. Om mannen kallat dig hora eller slagit dig, så kanske det inte vägs in när det gäller hans rättigheter som pappa. Det som räknas är om han gjort illa barnen (nypt dem, slagit, knuffat), utsatt dem för risker, slagit sönder deras saker. Allt som visar på att han är skadlig eller farlig för barnen.
Säg inget som kan tas som skvaller eller elakt förtal om mannen, utan säg vad som oroar dig när det gäller hans behandling av barnen. Anteckna alla hotelser och allt han gör mot både dig och barnen från och med nu! Fotografera saker han slagit sönder och dra dig inte för att ringa polisen om du känner dig hotad.
Men snälla du… du måste därifrån, hur är det med dina vänner, familj… vet dom din sits?
Men som sagts… kvinnojouren är du anonym. Dit kan du ringa dygnet runt… tror jag.
[quote=“Sara1, post:8, topic:19882”]
vill inte göra ngn besviken och inte framstå som världens svagaste människa.
Men om dina nära och kära för höra vad ni genomlider, inte kan jag för mitt liv tro att dom tycker du är svag och att du gör dom besviken… för tar det som du menar det om du säger du vill lämna.
Du gör dom nog mer besviken om du stannar❤️
Jag håller med. Länge tog jag det personligt men idag tänker jag att han har en defekt. Alltid haft, långt innan han träffade mig. I början var det ok men det avtog snabbt och särskilt efter att vi bildade familj. Jag misstänker att han kan vara homosexuell/ eller bisexuell. Något är avvikande i hans läggning i vilket fall. Han kommer från en miljö där detta är mycket skamligt så han lär aldrig komma ut med det.
Kan det snarare han känner sig väldigt överlägsen dig då ,att han tycker han är duktigare?
Men egentligen spelar den frågan ingen roll kände jag… . han ska vara snäll mot de sina what so ever.
Det tror jag kommer att bli mkt svårt, dvs att du skulle kunna driva honom till att lämna dig. I alla fall inte utan att du under den tiden tvingas genomleva dödsryckningarna både verbalt, psykiskt och kanske även fysiskt.
För rent krasst, vad kan du ens göra för att han skulle lämna dig annat än ge tillbaka med samma mynt vilket sannolikt är det enda språk han förstår och därtill göra det så det blir lite offentligt och han förlorar ansiktet utåt om han inte lämnar… men vad skulle det göra med dig för det första och för det andra, vilka reaktioner från hans sida skulle du få
Jag personligen tror att din bästa chans är att du noga börjar förbereda dig på egen hand, både praktiskt som framtida boende osv och även sätter dig in i alla ekonomiska realiteter som föreligger, och sedan bara ta upp skilsmässa som den enda optionen därefter
Jag tycker du låter väldigt samlad och lugn i det här… å det är menat som ett positivt sätt… du känns stark… fast du behöver lite hjälp med din “plan”…men kan du få han att lämna dig då?
Har du tagit upp nånting med han att du vill lämna??
Du har troligtvis helt rätt. För att få honom att lämna mig måste jag behandla honom på ett sätt som i sig sätter mig i samma sits. Så inget vunnet.
Jag har börjat leta boende, se över och ”rädda” ekonomiska tillgångar så att han inte kan lura mig på min del om han blir för kränkt. Men, boende är ju knäckfrågan. Vill ha en ngt så när permanent lösning att flytta barnen till.
