Hur kommer jag klara mig som man med två små barn? Erfarenheter?

Väldigt intressant inlägg. Jag kan absolut inte säga att hon bestämmer allt. Jag tycker att vi kompromissar oss fram. Och jag säger ju ofta nej trots det obehag det ger. Jag har sagt nej till ett eller två tidigare kök trots att det innebar väldligt stora bråk bara för att jag stod på mig. Men kontrollbehovet och aggressionerna om hon inte får sin vilja igenom är desamma. Skulle kunna skriva så mkt mer men är på jobbet. Stort tack för ditt svar. Stor igenkänning.

Ja jag funderde på att stå på mig men det kändes inte praktiskt möjligt. Hantverkaren är även vår granne och hon var tydlig med att han inte skulle bli insläppt av henne. Jag skulle vara borta den dagen då det skulle ske så det låg utanför min kontroll, och även om jag skulle varit hemma så skulle väl ett offentligt bråk omöjliggjort hans uppgift. Jag upplevde att jag inte hade något större val.

Men du har ju definitivt ett val att betala för det där köket hon ville ha. Vilket du verkligen, verkligen, verkligen borde låta bli att göra.

Man kan läsa ditt första inlägg med olika ”glasögon”, en del har läst det m försörjarens glasögon, dvs tjänar man inget så har man ingen talan.

Jag läste det mer utifrån att ni har en relation med gemensamt ansvar, dvs om er ”överenskommelse” är att hon är hemma med barnen och du drar in stålarna, så måste ni ju ändå båda vara med och tycka om hur de ska spenderas.

Har ni aldrig pratat om era förväntningar på varandra, hur relationen bör vara för att det ska fungera? Det är ju självklart att man har förväntningar på varandra i en relation och att man blir besviken/ledsen/arg om de inte infrias. Förväntningar måste dock vara överenskomna, typ anses rimliga/acceptabla av båda parter.

Ekonomi, en ständig källa till problem om man inte delar värderingar.

Jag håller inte med, ni måste ha en överenskommelse som funkar för båda. Om överenskommelsen är att hon sköter hemmet och du lönearbetar, så måste hon ju ändå få vara med o ”tycka” då hon möjliggör ditt arbetande.

Lever man på en lön och barnbidrag, så kan jag tycka att det är extravagant att fira för 10 000kr, i min värld är det inte storleken på summan som visar hur stor tanken är.
Däremot behöver ni naturligtvis ägna tid åt varandra och faktiska ta hand om er relation, jag vet inte hur bra ni är på det? Det låter mest som ni gnabbas och inte alls uppskattar varandra i vardagen. För livet är ju faktiskt mest vardag.

Ovanstående skrev jag innan jag sett fler inlägg från trådstartaren….
Här verkar vi ha att göra med helt andra problem än de jag först trodde.
Har vi nu en bakåtsträvande osjälvständig kvinna som inte vill lönearbeta? Hon verkar inte vara barnledig från något arbete som hon avser gå tillbaka till. Hon vill bli försörjd och gärna bortskämd, ev signalera social status genom materiella ting osv och blir sur när inte förväntningarna infrias.

Då har ni ju helt andra problem.

Hade du inte koll på dessa väldigt basala värderingarna innan ni flyttade ihop och skaffade två barn? Har hon ändrats över tid? Har ni pratat om detta, lite som andra inlägg skriver ovan, ev familjerådgivning osv?

Det låter inte som hon är direkt ödmjuk i sin ståndpunkt medan du låter som en ganska hygglig kille, men det är klart nu läser vi detta ur ditt perspektiv är och har inte hennes version alls.

Om det går så långt som skilsmässa, så kommer du säkerligen att fixa det utmärkt. Sorgligt är det det dock att inte detta framkommit INNAN ni hunnit skaffa familj. Risken är väl att ni kommer att genomgå en ganska bitter skilsmässa där du anser att era tillgångar är dina och då ska hon ha hälften plus att hon blir bitter över att hennes levnadsnivå kommer att sjunka betydligt osv och hon ska behöva arbeta och försörja sig själv….

Jag har så otroligt svårt att förstå den här typen av kvinnor.

4 gillningar

Ja absolut, där stod jag på mig och vi betalade 50/50 enligt vår överenskommelse. Men hon tyckte det ändå var orättvist mot henne att jag även inkluderade transportkostnaden i totalsumman.

2 gillningar

Stort tack för ditt svar och perspektiv. Det finns naturligtvis så många detaljer och aspekter som är omöjliga att återge på en gång. Vi var väldigt nära att skiljas innan vårt första barn men jag tror vi båda såg det som vår chans att överhuvudtaget få barn. Jag har dåliga spermier som krävde att hon gjorde IVF och jag ville inte ta med mig det problemet till en ny relation. Sen fick vi vårt andra naturligt och oplanerat. (Eftersom vi trodde att vi inte kunde få barn naturligt) Jag håller helt med att jag inte har fullt bestämmande bara för att jag är den som tjänar pengarna men det jag inte accepterar är att ett nej inte respekteras. Hon säger också att hon har för avsikt att jobba men efter en dryg månad med båda barnen på dagis har jag inte sett henne ta ett förberedande steg i den riktningen än. Tvärtom använder hon nu sina sparade pengar och tid till olika behandlingar. Hon planerar att göra botox osv. Jag har också svårt att förstå den här typen av kvinnor. Jag bekräftar hennes utseende ofta. Kanske har hon förväntningar på mig och livet i samband med det. Har hon även bra sidor? Absolut.

1 gillning

Bara lite nyfiken. Har ni det jämställt hemma? Ser du din frus roll i familjen som lika viktig som din? Uppskattar du henne? Hur mycket gör du hemma (markservice) och tid med barnen? Har ni ett socialt liv? Undrar bara varför du tror att pengarna du arbetar för bara är dina? Har ni en budget?
Det är inte roligt att känna sig inte uppskattad, ……… är hon bara städare, barnvakt, matlagerska, tvätterska…………

2 gillningar

Hur vill du att dit liv ska se ut för att du ska må bra? Du verkar inte må bra alls nu, och hur länge orkar du hålla ihop? Du drar hela lasset för allt i familjen (utifrån din historia).
Du har inget socialt liv, även om det fanns, när skulle du hinna?
Sätt dig och skriv en punktlista med vad som är bra och vad som är dåligt i ditt liv idag. Och gör samma med hur det skulle vara att leva separerad.
Frågor som spontant dyker upp: varför sköter du morgonrutiner såsom hämtning och lämning?
Om mamman till barnen inte jobbar?
All renovering, gör du den själv eller bidrar din partner?
Vad beror det på att hon inte jobbar?
Varför förvöntar hon sig lyxprylar!!??
Hur länge orkar du?
Älskar ni varandra, finns samhörigheten utöver föräldraskapet?
När man läser din text ringer varningsklockorna för att du blir totalt utnyttjad!!
Dessutom - barnbidraget är till BÅDA föräldrarna, oavsett om det landar på mamans konto. Så det är INTE hennes ega inkomst!!

Du behöver även du tänka på dig och din frantid, hur den ska se ut. Barnen påverkas av hennes utbrott och gräl.
Socialt liv går att ordna, även om det kan ta tid. Att vara tillsammans i en relation som påverkar hala livet negativt för att inte bli ensam kostar på, livet går inte i repris…

2 gillningar

Jag tycker inte pengarna bara är mina men att jag ska ha rätt att säga nej utan att det skall leda till aggression. Jag upplever det defintivt som att hon har mer fritid än mig. Men det är hon som städar och gör det mesta av maten, fixar oftast mest tvätt, men jag fixar morgonrutinen med barnen helt själv, handlar oftast, lämnar och hämtar på dagis samt umgås med barnen på kvällarna tills kl 8. då vi nattar varsitt barn. Efter det jobbar jag ibland på kvällen för att hinna med mina arbetsuppgifter. Jag upplever mitt totala ansvar som stressigare, men mitt jobb är ju mestadels framför skärmen medan hon gör mer fysiskt hushållsarbete. Fysiska saker som renovering eller städning gör jag oftast endast på helger.

Ja jag står fast i min övertygelse. Hon är inte attraherad av dig längre. Det beror på flera faktorer troligtvis.

Minskad attraktion pga av att ni har barn och kanske är ”för” nära varandra så spänningen är borta.
Du agerar pappa och inte älskare
Arbetsfördelning som inte upplevs okay
Bråk kring pengar
Önskan om ett annat liv från din fru
Emotionellt avstånd
Sexliv som känns ointressant

1 gillning

Men sluta läsa in ditt eget äktenskap i andras hela tiden. Tycker inte alls att attraktion verkar vara huvudfrågan i den här problematiken.

4 gillningar

Jag drar absolut inte hela lasset. Hon håller koll på allt som barnen behöver, kläder mm. Inköp till dom. Jag betalar naturligtvis. Hon klipper naglar på barnen. Det tycker jag är jättesvårt. Hon städar flitigt. Men hon har även tid att ligga på soffan mitt på dagen och kolla på youtube vilket inte jag har. (Om man bortser från detta fusket när jag skriver här just nu när jag egentligen borde jobba.)

Hon pratar ofta om Luis Vitton väska (stor suck). Det är en sak om det nämns som hennes stora dröm med glimten i ögat men det är en annan sak när hon tydligt visar att hon är genuint besviken att detta inte händer henne. Det är en värdering som jag inte delar. Jag vill inte lägga 25000 på en väska.

Min fru har hjälpt till i tidigare renovering men nu gör jag den och jag är väl ganska långsam på sådana saker tyvärr, men hon har på vårt nya hus fixat massor i gården. Hon har haft tid att göra det dock under sommaren när jag suttit inomhus med hemmakontor. När hon ber om hjälp i gården så gör jag det.

Jag sköter lämningen delvis för att hon inte är vaken i tid och delvis för att jag kan hantera det och jag tänker att det ger mig en massa pluspoäng, men totalt sett som sagt så har jag inte mycket tid över annat än timmarna efter alla lagt sig.

2 gillningar

Det är fullt möjligt. Vi är mycket äldre än när vi träffades. Det är inte det viktigaste längre. Det jag begär är en rimlig nivå av respekt. Att aggressionerna skall upphöra. Där känner jag att jag nått min gräns. Just nu har jag ingen som helst lust att försöka få henne mer attraherad av mig. Däremot vill jag gärna rädda min familj för barnens skull.

1 gillning

Nej detta är generellt. Hon såg fram emot paus om hon får dejta.

Vi tror alla allt är så unikt. Prata med vilken psykolog som helst. Vi har ofta väldigt liknande drivkrafter.

1 gillning

I min värld skaffar man väl arbete innan barnen börjar på förskola… det är väl anledningen för dem att börja där…. Men visst, om inte det man gjort det så är det väl hög tid när man väl fått plats….

Jag tillhör uppenbarligen en helt annan generation och personlighet.

Dessutom med ett annat självförtroende låter det som.
Louis Vuitton väska - inte heller min last, onödigt och helt j-kla ointressant, inte ens snygga….

Att en person som inte arbetar utanför hemmet, gör det mesta i hemmet är ju inte så konstigt, det behöver inte innebära att det är ojämställt, förutom att hela ”setupen” är just det, ojämställd menar jag, men det verkar hon ju ha valt lika mycket som du eftersom hon inte har sökt något arbete.

Pratar ni ordentligt med varandra, har ni kul? Det låter ganska trist i er relation? Att ha kul, innebär inte att man måste bränna pengar.

3 gillningar

Ah du frågade varför hon förväntar sig lyx. Jag svarade fel. Jag tror vi har olika värderingar om hur livet skall levas. Hon menar att man lever nu och man vet inte vad som kommer hända imorgon. Hon berättar flera gånger en historisa om hennes mormor som aldrig tog fram de fina glasen ur poslinsskåpet och sen när hon dog var ingen intresserad av att ens få dem eftersom de hade sån gammaldags stil. Sens moral, spendera och lev livet medan vi kan. Mina värderingar är att leva under våra tillgångar. Investera idag för att få det bättre imorgon. Renvera lägenhetsdel och hyr ut. Osv.

1 gillning

De som skiljer sig i min närhet skiter i allt vad jämställdhet är när de träffar nya.

Då är det helt plötsligt oviktigt om han är maskulin räcker det.

1 gillning

Jag tror ni måste börja om. Prata ut.
Hur vill ni ha det i er relation. Älskar ni varandra? Vill ni vara en familj?
Ni har kämpat med IVF, det tar på er båda.

Ni får ju faktiskt skärpa er båda två. Nu har ni en fin liten familj. TA VARA PÅ DET.

Att spela skilsmässokortet är inte bra, slänga ur er att skriva på och bråka om idiotiska materiella saker. Klart att ni båda måste bestämma. Hon får se till att skaffa sig ett jobb. Det är stressande att vara ensamförsörjare, det är ingen roll att avundas att man vet att man måste dra rum varje månad. Att vara hemma och inte bli uppskattad är inte heller en roll att avundas.

Ni måste MÖTAS. Ni måste prata.

Louis Vuitton och Botox, vad är det för j-kla prioriteringar, skärpning på det också. Och att arbeta varje ledig stund, vem tror du står ut med en sådan man? Du gör det säkert för att ni ska få det bra, men det är också jäkligt trist. Kanske gör du det också som flykt? Då slipper du ju prata, konfronteras osv osv. Ni har ju aggressioner båda två förmodligen.

Ska ni inte ta och gå till familjerådgivning? Det är faktiskt bra. Innan ni helt kört i diket.

3 gillningar

Hej det är väldigt rimliga saker du skriver. Får se om hon kan tänka sig familjerådgivning. Hon är i nuläget missnöjd med allting, gissningsvis ligger det bakom mycket av hennes dåliga beteende. Hon är missnöjd med vårt hus (som kostade nästan 4m), hon är missnöjd med orten vi bor på, trots att vi har fina grannar och bara fem mil till en storstad. Vi flyttade ifrån en annan stad för att jag fick ett bättre betalt jobb och efter ett tag ville hon att vi flyttar tillbaka, trots att vi bara har mitt jobb som jag inte kommer kunna hitta ett lika bra betalt alternativ till. Nu har dock även hennes systers familj flyttat till ett hus i närheten så det kanske inte är lika viktigt längre.

Så här funkar jag som kvinna, som ett tips :grinning:
Kanske alltför olik din fru, men jag tror det kan ge några ledtrådar….

1 gillning