raderar 
Jag hann bara läsa halva din text innan den försvann…!
Men som jag minns det blev det värre och värre de första dagarna. Paniken tilltog, ilskan växte, sorgen blev alltmer övermäktig. Jag höll på att bli galen för jag trodde att det skulle fortsätta bli värre.
Fast det blev det inte. Det planade ut så småningom så att jag vande mig någorlunda. Jag hamnade i ett läge där jag kunde tänka att om det stannar så här så kommer jag åtminstone överleva. Och sedan blev det långsamt bättre.
Nu mår jag bra 90% av tiden eller så. Jag såg precis ett fantastiskt naturfoto på Facebook, från exets hemtrakter. Då fick jag ett rejält hugg av saknad igen. Jag har ju varit där med honom. Men nu betyder inte längre ett sånt hugg att jag ligger och kvider i timmar. Jag blir bara lite sorgsen och vemodig en stund.
Jag bara måste tipsa om en liten barnbok som är det bästa jag läst om att bli övergiven. Den heter Mina och Kåge. Skriven och illustrerad av Anna Höglund. Den handlar om två nallar. En dag får Kåge för sig att han ska ge sig iväg, och han lämnar Mina kvar. Hon tror att hon ska gå under.
Alltså, det är en helt vanlig barnbok. Men den är så underbart klockren i sin skildring av Minas panik, ångest och ilska. Jag hade kvar den sedan mina barn var små, och som av en slump dök den upp i rättan tid. Först nu fattar jag den på riktigt! Gå på barnavdelningen och låna den. Bara bilderna på den ensamma nallen Mina som gömmer sig under bordet skänker tröst.
4 gillningar
Orkade inte ha kvar texten, saknaden blev för stor i slutet av den. För jag saknar hur vi brukade ligga på kvällarna och värma varandra och prata om framtiden och kärleken innan vi somnade.
Jag hade förhållande innan och har dejtat en del och så, men hade aldrig någonsin förut känt den där känslan av att komma hem när jag hållit om någon. Men hans famn var hemma, kan inte uttrycka det på något annat sätt.
Hur ofta jag än tvekade och funderade över relationen i stort försvann all tvekan så fort vi höll om varandra. Då var jag alltid tvärsäker på att stanna för evigt.
Att vara med honom var alltid den där känslan av ha ett varmt, mysigt hem med sprakande brasa att skynda sig till när man var ute i en kall, vinande snöstorm en mörk natt.
Nu är hemmet stängt för mig, och jag kan bara fortsätta vandra i den kalla vinterstormen utan någonstans att ta vägen. Utan ett hem. Utan ett ljus.
Jag ska beställa den boken! Vore fint att ha ett exemplar hemma under den här tiden
Men vill ge världens största kram till dig! Du är så klok och har gett mig så mycket stöd 
1 gillning
Jag är himla glad om jag kan hjälpa någon det minsta, för då har ju ens eget elände varit åtminstone till någon nytta. Och själv har jag tankat massor av stöd på den här sidan hela sommaren.
Ja, den där saknaden. Det stora svarta hålet. Den fysiska frånvaron. Frustrationen över att inte kunna få tröst från den man brukar få tröst ifrån.
Man får bara fortsätta irra framåt ändå. Bygga upp sitt nya liv, trots att man inte har den minsta lust. I början såg jag inte ens någon mening med ett liv utan exet. Allt tappade sin betydelse. Men efter en tid hittar man saker som gör livet värt att leva ändå. Det är så vi är skapta, vi människor. Till överlevare. 
Jag tänker att när man känner sig som ynkligast och svagast, det är då man egentligen är som starkast. För man fortsätter leva ändå, i sin ynkedom och rädsla, och man kämpar sig motvilligt framåt på en skitjobbig väg som man inte alls har valt. Det krävs styrka för det.
Wow, det där ska jag komma ihåg. Ord att minnas genom hela livet!
Längtar efter den stund då man vågar tro på livet igen. Och framförallt efter den tid då man är redo att kunna se nya män och dejta igen. Jag må vara 36, men vill innerst inne inte ge upp tanken på att någon gång ha en fin, trygg och kärleksfull relation. Att det inte är försent för mig.
Nu kommer den svåraste tiden på dygnet. Men ska hålla fast vid tanken på framtiden som ett barn håller fast vid sin teddybjörn om natten=)
Inte tusan är det försent om man är 36. Det är ju ingenting. Jag är tio år äldre och tycker inte alls att det är försent att hitta en ny livskamrat. 
En dag tittar vi tillbaka på den här perioden i våra liv och tänker att det blev himla bra till sist. Jag är övertygad. 
4 gillningar
Skål för det, ta mig fan=D
Det må vara onsdag och jag ska jobba imorgon, men ikväll har jag ändå öppnat en lite flaska (är ju singel, blir småflaskor numera) dyrt vin, bara för att jag vill och kan.
Bara för att jag gör som jag känner för just nu
Bara för att jag gör vad helst som kan ge lite guldkant åt ett elände
Bara för att jag vill göra mer än att gråta idag
Bara för att jag faktiskt vill tänka framåt och komma ihåg att jag gjorde slut just för att jag ville tro på en bättre och värdigare framtid för mig
Se där ännu en fördel med att vara singel! Man går in på Systemet och köper en liten flaska dubbelt så dyrt vin som man annars köper i stor flaska! Summan blir ju densamma men kvaliteten mycket högre. 
En liten butelj äkta champagne kostar dryga hundringen. Perfekt.
Mitt ex tycker inte ens om vin, så jag behöver inte sakna hans sällskap just på den fronten. Jag fick ändå dricka ensam. 