Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Hur hantera det vidare

Jag valde att lämna efter många månaders tvivel på mig själv o känslor. Har allt vart den drivande men tappade mig själv och alla känslor. Kände bara familjeföretag ab och vänskap i äktenskapet till sist. Trodde det skulle. Hade jobb jag trivdes med men som gjorde jag var borta mkt hemifrån familj. Det konstanta dålig samvetet var som ett mörkt moln. De e mitt fel men hittade nånstans i mig själv jag är värd mer. Byter jobb för att kunna vara hemma mer o i ett eget försök att hitta känslor igen. Visst skulle talat mer med varandra men det är ändå två i ett förhållande, åter igen dåligt samvete mitt fel. Byter jobb väldigt jobbig period mycket nytt o Corona som ställer till det. Ångar på. Till sist orkar jag inte försöka mer. Går på FP första besöket skriker mitt inre NEJ. Vi påbörjat processen berättar för barnen där det utkommer mamma vill inte mamma vägrar osv. Åter igen skam dåligt samvete. Lovar att bo kvar över sommaren till en födelsedag är avklarad. Jobbar otroligt mycket under sommaren med mycket lite tid för återhämtning samtidigt som allt praktiskt ska ordnas. Har en bästa vän sen 20 år som samtidig är i separation vi stödjer varandra, hon stöder även blivande exmaken. Under denna tid så peppar min väninna mig då en person visar intresse för mig. Till saken hör detta är en gammal kollega, förstår naturligtvis det kan verka konstigt om detta framkommer men tänker inte för mkt på det. Det känns bra. Väninnan peppar o säger du e ju singel. Säger jag inte e skild ännu svaret nä på pappret ja men i huvudet. Tid för flytt närmar sig har vän på besök flera gånger under den period då hinnsjälv har det tufft. Efter flytt träffa väninnan o jag hemma i före detta huset komplicerat hennes dotter är inneboende pga studier. Hon har även fått sova i min dubbelsäng tidigare då jag valt sova ut i annat rum samt hinnsjälv sk få sova i en skön säng och sova ut också. Så goda vänner är vi alla tre.
Denna gång har hon redan boat in sig i det gamla gemensamma sovrummet? Det finns alltså andra sovställen för gäster. Blir konfunderad frågar ärligt jaha du har sovit hos … har det hänt ngt? Varvid hon blir högröd. Berättar dådet uppstått känslor till ex. Jag säger jag förstår att det kan uppstå då dem sökt stöd o tröst i varandras sorg. Kan tillägga jag sett ngt hos ex i en blick på henne tidigare men inte reflekterat mer säger även det. Säger att det är ok att känna så o blanka. Vet inte vad jag sa mer kanske hjärnan slog bakut o trodde de inte var mer än så. Hon bryter ihop o e ledsen jag tröstar säger de e ok. Detta var det jag upplever jag sa var ok att nå sorts känsla uppstått INGET mer.
Den jobhelgen får jag ett sms från ex
Vi har berättat för barnen
Fattar inget först sen slår det till.
Min bästa vän och mitt ex.
Jag går bokstavligen i spillror. Vem som helst kan han välja men inte min bästa vän.
Jag hade gått vidare så att han träffar ngt ok men inte MIN bästa vän.
Så mkt tankar blir en hemsk tid efter detta. Har ingen kontakt med henne förutom ett grattis o god jul. Finns många aspekter som påverkas av detta vilket jag klargjorde till henne. Man kan välja att stå emot om vänskapen vart värd något samt att det kommer påverka ex o min relation också.
Känner jag släppt lite men har stor sorg fortfarande blev även sjukskriven för ums det året var för mycket som hände. Har nu en relation med den gammal kollegan, vilket uppdagades och blev kaos. Nu har jag enligt ex utsago var otrogen konstant på de gamla jobbet. Åter igen skuldbelagd. Det har aldrig vart något då men förstår hur tankarna går. Bästa vännen vet allt om den jag träffat men hon har inte berättat något (tror jag). De stora barnen har jag berättat för vem jag träffat o de tror helt på mig. Slutade med att ex säger ingen relation mellan oss mer än ang barnen kommer att ske för jag måste göra något. Frågar vad detta ska vara fattar inte. Det ska jag minsann komma på. Vet forfarande ej vad som menas. Vet att förra bästa vän o ex träffas för att reda ut vad dem känner men känner själv jag skiter mer i dem nu. Jag måste börja må bra o ta hand om mig själv även om det är svårt.
Hur hade ni reagerat på detta vill bara få lite feed och reflektioner kurator jag träffar säger jag inte gjort något fel men det äter lite på mig dagligen om hur framtiden kommer se ut.

Mitt strukturerade jag tänker direkt att du skulle må bra av lite tydlighet och struktur i den här situationen.

Gällande ex: här hade jag valt att ha så lite kontakt som möjligt med ex och sett till kontakten endast handlar om barnen. Kommer det påstående, tankar och åsikter om dig eller annat, så svara inte. Bara låt det vara. Var tydlig själv, kontakta honom om barnen och ert samarbete kring barnen, inte om annat. Låt honom leva sitt eget liv för det kommer han ändå göra oavsett vad du tycker/tänker. Du har säkert läst att “nollkontakt” är det som de flesta rekommenderar och jag kan bara hålla med om. Så se till att den kontakt du har med ditt ex enbart handlar om barnen.

Gällande din vän: hon har valt ditt ex framför er vänskap och det är en tydlig signal. Hon har valt honom före dig. Jag hade låtit henne vara och fokuserat på andra vänner i stället.

Din egen situation: bygg upp dig själv igen och se till att du har din sanning inom dig och att du tror på den. Det spelar ingen roll vad andra runtomkring tänker om dig, vad som är sant eller vad som är falskt. Du behöver lita på dig själv och hitta tryggheten där. Så mitt tips är att fokusera inåt. Se till att du tränar, sover, äter bra kost samt tränar ditt psyke. Det finns många sätt att jobba med sin mentala styrka (poddar såsom TheLifecoach, mindfullness osv) och du kommer känna precis som med styrketräning att när du fortsätter träna ditt psyke, kommer du även känna att du fått “psykiska” muskler. Det här är din gåva till dig själv, att du tar hand om dig själv. När du är trygg i den du är och vad du valt, kommer även dina barn känna det.

Det är superbra att du går i terapi och får möjlighet att bearbeta det som hänt och det du tänker på. Det är lätt att bli distraherad när man är i separationen när alla runtomkring har tankar och åsikter om det som hänt. Ha tålamod, det går över. Fokusera på dig själv, stå stadigt kvar där du är och bara strunta i allt surr som sker. Genom att du jobbar på din styrka varje dag målmedvetet kommer du också känna resultat på annat vis. Tänk på att det tar minst en månad innan vi skapat en ny vana, så var snäll mot dig själv. Varje dag är en ny möjlighet!

Stort lycka till och styrkekram!

4 gillningar

[quote=“40snart41, post:1, topic:16124”]
Går på FP första besöket skriker mitt inre NEJ. Vi påbörjat processen berättar för barnen där det utkommer mamma vill inte mamma vägrar osv. Åter igen skam dåligt samvete.
[/quote/

Du har fått ett fint svar från @Kasai som jag bara kan instämma i.

Jag tänker att just nu är mycket snurrigt, och det verkar ha varit rätt så ansträngt länge för dig, där du slitits mellan jobb och familj, otillräcklig i tanken i alla fall. Och i stycket här ovan blev det så tydligt. Du behöver landa i dig själv, att bli trygg med vad som är viktigt för dig, och stå fast vid det även när det blåser. För faktiskt, du kände ju NEJ, och det tolkar jag som att du inte vill, inte på några villkor vill. Sen när det sägs av barnens pappa till barnen så blir det ju jobbigt, det fattar jag också. Men om du fullt ut accepterar att du inte vill, och står för det, så kanske det blir mindre av de förvirrade känslorna. Och jag tror inte att barnen far mer illa av det. Det blir tydligt: mamma vill inte bo med pappa. Och så får man ta hand om ledsenheten och oron som det väcker.

Jag tycker att nästa gång du känner skam eller skuld, stanna upp och titta på den där känslan. Ja, vissa saker bär du ju ansvar för, du har ”skulden”, och du kan axla det ansvaret. Se till att du vet varför du axlar ansvaret, att det är rättfärdigt. Liksom: den här delen är min, den ansvarar jag för, det är mina val och handlingar som lett fram till just denna del. Om man ser det så, så tror inte jag att skuld är farligt. Och då tror jag att du kommer hitta delar där du INTE har ansvaret, och de behöver du ju varken känna skam eller skuld för.

Och ta det i lagom takt, det du orkar deala med idag, det ”slipper” du imorgon men det motsatta gäller ju också. Vissa problem kanske du kan ta imorgon.