Börjar redan fundera och grubbla över barnen kalas, trots att det första inte är förrän i augusti. Firar ni dessa tillsammans med den andra föräldern? Just nu känns det konstigt och ångestframkallande (vi har bott i sär i 1 månad). Hur tänker ni kring att exets nya kommer på barnens kalas? Just nu känns detta helt befängt, men skulle de nu vara tillsammans om 10 år så ser jag kanske annorlunda på det, men att hon i nuläget skulle träffa min släkt känns bara sjukt.
Hur mycket har man sen rätt att ställa krav när det inte är ens vecka? Mitt ex är extremt social och bjuder gärna hem folk på tex Mello-mys, lite fler än vad jag tycker är accepterat i dessa COVID-tider. Men har jag eg någon rätt att lägga mig i? Vad han gör när barnen inte är där kan jag ju inte säga så mycket om.
Ps. Ja det låg ett liknande inlägg ute tidigare men har gjort nytt konto eftersom exet och hans nya är här inne och läser och har åsikter om vad jag skriver.
Jag är inte riktigt där en så jag vet inte hur mycket min åsikt är värd, min man bor fortfarande kvar och barnen vet inget om skilsmässan än.
Men jag tänker/hoppas att vi ska kunna fira barnen tillsammans, att barnen ändå får vara med sin familj på sina födelsedagar. Om nån av oss skulle hittat en ny tills dess så skulle jag inte vilja ha med den nya eftersom situationen är så pass ny. Med tiden vore det väl okej beroende på hur seriös man är med ny partnern men just första året så borde man kanske visa barnen den respekten också?
Sedan ang mellofest så förstår jag dina känslor, skulle heller inte uppskatta detta. Men jag tror tyvärr att du får acceptera det, det ger nog bara dålig stämning och bråk om du tar upp detta och så kommer han antagligen ändå inte ge sig? Verkar som att ni har en spänd relation redan nu?
PS. Vad sjukt att de snokar här inne och spionerar på dig!
Om nu exets nya är helt ”tondöv” och inte förstår att hon ska ligga lite lågt i början så får du nog försöka förklara för dom att ett första år kan ni väl ändå ge varandra utan att någon ska tvingas umgås med någon du/ni inte vill när det är någon av barnens högtider. Någon form av respekt vuxna människor emellan kan väl inte vara så svårt?
Nej, det har aldrig funnits någon tanke hos mig att ha gemensamma kalas. Första födelsedagen efter separationen, så fyllde dottern år en lördag. Vi hade kalas för henne hos hennes mormor på fredagskvällen och jag förväntade mig faktiskt att hennes pappa skulle vilja hämta henne för kalas lördag eller söndag. Nu blev det inte så, utan han tittade bara förbi med presenter på lördagen.
Varje gång något av barnen har fyllt år, så har jag planerat kalas tillsammans med barnet. Ett kalas för bara oss. Sedan har pappan INTE planerat kalas utan surat för att jag inte fixat det. Men ungarna har inte bekymrat sig så mycket för det, eftersom pappan oftast inte var med på kalasen ens när vi var gifta.
Ja just ja, vi har ju haft studentkalas också. Då planerade pappan att ta med tonåringen på café efter utspringet, medan vi andra planerade att fira hemma på kvällen. Det där med caféet blev inte, eftersom tonåringen ville åka traktorflak med kompisarna och pappan blev sur, men det var i alla fall så det var menat att bli.
Vi hade också planer i början att kunna ha bra kontakt och umgås med barnen. Tyvärr gick det första mötet efter separationen inte så bra utan det blev direkt gnabb och bråk. Och mtp hur han hanterade separationen - han hade redan hittat ny och träffade henne och de blev ett officielt par innan han ens flyttat ut. Men jag känner också att under de första åren så tar man inte med någon ny partner på barnens kalas.
Nej tror inte heller att jag har något att säga till om, kan väl bara snällt påpeka och hoppas att något av det går in.
Tror faktigt att hon tänker mer logiskt gällande detta än vad mitt ex gör. Jag är mer rädd att han kommer ha för bråttom med detta men där kommer jag sätta ett tydligt stopp.
Jag tror inte mitt ex kommer att strunta i barnens kalas och han har alltid varit med, men har ofta varit jag som planerat kalasen, handlat presenter, julklappar mm. Vi får väl se hur det känns i Augusti när dotter fyller år.
Vi har haft separata kalas efter att först testat fira ihop. Det väckte för mycket känslor och tankar, jobbigt både före, under och efter. När barnen skulle fylla 6 och 4 bestämde vi att den ena ansvarar för kompiskalas för dottern x och den andra för kompiskalas för dottern y. Och så byter vi varje år så båda får ordna för båda barn. Utöver kompiskalas bestämmer man själv om det blir t ex släktkalas. Jag har ju inte min släkt i Sverige så det jag gör är att vi går ut på restaurang och äter eller hittar på något annat, jag och barnen. Det har fungerat väldigt bra och barnen är vana vid systemet.
Separerad i 1,5 år nu, jag och min x-mans relation beskrivs nog enklast som permafrost (utan ngr bråk men med noll kontakt om det inte gäller barnen) Alla tre döttrar fyllde år under höst och vinter.
Eftersom döttrarna önskat så, firar vi dem tillsammans både på morgonen och kvällen. Kalas med syskon och kusiner hade vi var för sig. Känns som ett lagom upplägg, som den gamla familjen kom tillbaka för en dag (att allt känns som vanligt igen är dock smärtsamt att uppleva och drar igång gamla känslor o minnen)
Att vara tillsammans med x-et några timmar fixar jag, men absolut inte att fira med hans nya och våra respektive sidor, där går en väldigt tydlig gräns för mig. Ställ inte upp på något som inte känns bra för dig. Det finns inget rätt eller fel.
Och det där att de spionerar på dig här…Hahaha!!! Vad är det för fel på vissa??