Precis så som du beskriver gör min man . Han har eller gör aldrig fel, han kan heller aldrig erkänna att han har fel . Som längst ” ja jag kanske inte hade helt rätt”. Han kan heller aldrig be om ursäkt , istället blir han sur och pratar inte med mig och det slutar med att jag ber om ursäkt . Han kan säga ”men förlåt då ” vilket jag inte ser som en ursäkt. Eller vända det till att han gör allt fel och egentligen inte borde få finnas som är så värdelös .
Jag tror ordet du söker är ”deflection” på engelska. Ett beteende som absolut kan användas i härskarteknik men används av människor i största allmänhet när de blir kritiserade. Exempelvis om man berättar för någon att man blivit sårad över något som hände för 2 veckor sedan och plötsligt sitter man och ber om ursäkt för att den andra personen vänt det till ”du skulle ha sagt att du blev sårad”. Plötsligt handlar samtalet om det och inte alls vad personen gjorde som sårade.
2 gillningar
Det förstår jag till fullo, men tycker du kanske ändå att fördelarna trots allt överväger nackdelarna när det gäller att fortsätta leva i den relationen?
Känns det ändå bättre och lättare att fortsätta leva med honom, än att traggla igenom det där krånglet som det såklart innebär med en skilsmässa?
Ofta tänker man kanske att man redan investerat så mycket att det bara måste gå att laga och fixa en annan person, hitta de rätta förklaringarna och exemplen. Typ, om du bara kan hitta exakt rätt ord, rätt förklaringsmodell, rätt läge tid och tillfälle… då kommer han att förstå och sluta med det han håller på med?
Eller har du några andra strategier du funderat på för att komma till rätta med problemet?
1 gillning
Har inte varit inne här på länge men problemen kvarstår. Det är precis whataboutism han ägnar sig åt. Men han blir bara arg när jag försöker förklara och han förstår verkligen inte. Han svarar ”men du GÖR ju värre saker än jag”.
Då går det aldrig att kritisera något alls någon gång för ingen är felfri.
1 gillning
Exakt. Det säger min man jätteofta. ”Du vill ju bara bråka”. Det vill jag inte alls men jag vill heller inte ta all skit som han gör mot mig.
Har du och din man försökt göra något åt det? Hur har det gått i så fall?
Jag känner att jag har levt i det här så länge att jag inte vet vem som är orsaken till det.
Tack för långt och vänligt svar. Bra gjort av dig att lämna, jag känner fortfarande att jag inte vågar eller orkar. Men det lutar mer och mer åt det.
1 gillning
Exakt Vad är grejen med att säga att om jag hade fel så var det väldigt, väldigt, väldigt lite.
Och ursäkten ”förlåt att du blev upprörd”. (=ursäkta att min helt normala förolämpning spö inte ens var en förolämpning gjorde dig till ett psykfall)
Funderar mer och mer på skilsmässa. Kanske om 2-3 år när barnen är större men börja förbereda redan nu.
Att vänta några år är inte optimalt men det är väldigt mycket familjepysslande rent praktiskt redan nu som är svårt att få ihop om man är ensamstående.
Ska se till att samla mer pengar också. Jag har en del men lite mer behövs.
KOPIA av mitt ex ! 