Jag är fruktansvärt nere och allt är såååå jobbigt. Min historia är lång och skitjobbigt. Jag har förlorat mig själv efter de brutala svek som min man utsatt mig för med otrohet och återförening och nya svek, hårda ord. Ja listan kan göras lång!!
Julen börjar närma sig - huset är ännu inte sålt. Jag kämpar för att ens komma upp ur sängen och gå till jobbet. Allt är så fruktansvärt tungt. Drömmen om en familj som nu inte blir av. Jag kan bara konstatera att jag drog en nitlott i livet när jag valde en man med undvikande anknytning.
Men för alla er som överlevt en sådan käftsmäll i livet. Hur blev det? Solskenshistorier tack!! Vad har ni för pepptalk som tog er igenom de mörkaste dagarna? Och mitt hus. Vad jag kommer sakna dig!!
8 gillningar
Här hakar jag på! En månad sedan min fru berättade att hon har en annan sedan ett tag och nu vill skiljas.
Pepp och solskenshistorier tack! 
En sak jag lärt mig dock är att det inte är det som händer i livet som är det viktiga.
Det är hur man reagerar på det som händer som är det viktiga.
Hur VILL du att det ska vara framöver?
Försök att måla upp den bilden och jobba stenhårt varje dag med att visualisera den.
Det som hänt har hänt. Går inte att påverka. Det enda du kan påverka är din framtid. Hur vill du att den ska vara?
Idag är jag nere i hålet igen, men jag vet att jag snart kommer upp. Och då är det några dagar närmare min flytt till eget boende.
Det ser jag fram emot och det är min målbild just nu. Det är bara en jobbig period just nu, men den är övergående.
Men jag undrar när man kommer bli förälskad igen? Vågar man det?
6 gillningar
Håll ut det kommer bli bättre. Även fast det kanske stundtals känns lockande så jaga inte något snabbt substitut istället för ditt ex utan gör denna tid till din och gör sånt du mår bra utav. Var snäll mot dig själv och även fast det kommer komma fler tunga perioder innan du är läkt så kommer du komma igenom det med 
4 gillningar
Det beror lite på vad ni menar med solskenshistorier=) Nej, jag är inte i ett nytt lyckligt förhållande, och jag är inte ens ute efter det just nu.
Men däremot mår jag bra idag. Efter ett liv som på många sätt innehållit svek och depressioner från barndomen och framåt har jag flera gånger varit beredd att ge upp i livet. Det kändes tröstlöst, meningslöst och hopplöst. Men en stor del av det har berott på att jag haft fel människor i mitt liv, och utan dem har så mycket vänt.
Jag skulle nog säga att jag är lycklig, trots att jag för ett år sedan (när jag var ny här) knappt visste om det var värt att kämpa ytterligare en dag. Men nu är jag fri att göra vad jag vill, och äntligen får jag behålla all styrka, energi och livsglädje för mig själv. Tidigare har bara andra, inte minst ex, sugit ut allt för egen vinning.
För vad har relationer egentligen inneburit för mig? Det har rent ut sagt varit ett maraton där jag har förväntats lyssna, stötta, hjälpa, fixa, anpassa och även i stort göra det mesta av relationsjobbet. Förutom då att också ta störst ansvar över vardagen och hushållsbestyr. Jag tror inte att mina ex ens har tänkt på det, men för dem var det självklart att relationen fanns för att göra deras liv bättre och lättare. Och ändå är det inte några specifika kräk jag träffat, utan helt vanliga svensson-män som troligen inte varit varken mer eller mindre jämställda än genomsnittet.
Men nu när jag slipper lägga så mycket av min ork på att göra livet lättare för andra har jag plötsligt ork kvar att göra livet lättare för mig själv. Och vilken skillnad det blev!
Nej, jag söker inte relationer just nu. Det skulle alltför troligt bli slutet på min solskenshistoria.
8 gillningar