Ja man vill skydda barnet så mycket det går, men innerst inne ville jag berätta hur illa vid många tillfällen x har kränkt mig t o m Vårt barn!
T o m våra vänner - har man ”skyddat ” idioten som inte vet allt. Så irriterad man blir.
1 gillning
Det är ingen enkel fråga.
Vi valde att säga att det var ett gemensamt beslut. Att vi inte var osams på något sätt men trodde det var det bästa beslutet för alla.
Då kändes det rätt, nu är jag inte lika säker längre.
Dels var det inte helt sant. Det var hon som ville skiljas. Dels visste jag inte hela storyn då. Hade jag vetat hade det nog varit jag som velat skiljas mest 
Nu är mina barn lite äldre och när de nu börjar pussla ihop alla bitar är det stor risk att lögnen kommer slå tillbaka och påverka relationen, kanske främst till deras mamma.
Men enkelt att vara efterklok.
Hej! Det var mitt val att skiljas. Våra barn är förvisso yngre. Men jag ville inte att de skulle veta att det var mitt val. Att jag har initierat skilsmässan betyder inte att jag bär skulden att vår relation inte har fungerat. Jag vågade ta steget. Rent barnpsykologiskt så är det vad jag kan förstå bättre att inte slå in en kil mellan barn och uppbrytande förälder. De behöver få en chans att ha fina relationer med båda sina föräldrar efter skilsmässan och behöver också få ta hand om sin egen sorg och inte oroa sig över den föräldern som blivit lämnad.
Kan ju dock vara annorlunda med tonåringar.
Hoppas det har gått bra att berätta 
3 gillningar