Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Hur berättade ni det för vänner och familj!

Jag och min man har varit gifta i 24 år. Vi har tre barn 12, 18, 20 år. Just i dagarna tog vårt äktenskap slut. Det har varit en knölig resa på vägen hit både med toppar och dalar, glädje och sorg. Det senaste året har man slängts mellan hopp och förtvivlan. Jag hade så gärna in i det sista velat arbeta igenom våra problem med hjälp utifrån och kunnat hitta tillbaka till varandra. Men för ett par veckor sen upptäckte jag i en Messenger konversation att mannen hade en romantisk relation med en kvinna. Han har flera gånger förnekat att han har en relation när jag frågat honom och jag har trott på honom. När jag konfronterade honom med detta ville han först inte kännas vid det utan blev istället arg på mig att jag överdrev och han hade bara fått känslor för en kvinna men de hade inget förhållande påstod han. Till saken hör att han sen 2007 och framåt haft flera olika kontakter med kvinnor bakom min rygg. Troligen inte sexuella men ändå bakom ryggen på mig. Otrogen kan man ju vara på flera plan. Det jag nu fick veta gjorde att även jag helt och hållet kunde släppa taget om min fd man. Nu vill jag inte längre ha honom tillbaka. Jag skulle nog aldrig kunna lita på honom igen.
Fram till att den här senaste kvinnokontakten har vi kunnat prata ganska sansat med varandra om hur vi skulle lösa allt praktiskt. Vi hade t.o.m. talat om att skriva ett gemensamt brev till vänner och familj för att berätta.
Men nu känns det svårt att göra det. Hur gjorde ni när ni skulle berätta för arbetskamrater, familj och vänner att ni skulle skilja er. Hur detaljerade var ni ?
Och vilka reaktioner fick ni.
Än så länge vet bara några nära vänner, min chef några arbetskamrater och familjen.

…konto avslutas…

2 gillningar

Hej. Jag gjorde ett Facebookinlägg! :slight_smile: Skrev kort att jag aldrig någonsin föreställt mig att jag skulle skriva detta men vi kommer att gå skilda vägar eftersom min man har brutit sina äktenskapslöften. Inga mer detaljer än så. (Bevis hade jag, och han hade erkänt)

Jag fick rådet härinne någonstans att vara öppen om vad som hänt mot omgivningen och lägga skulden där den hör hemma, men det har jag bara varit mot mina egna kontakter. Mina barn har inte FB.

Följdfrågor och detaljer har hanterats där de hör hemma, dvs via telefon, IRL eller privat chat. X blockade jag från alla mina sociala kanaler dag 1. Han var alltså inte taggad i inlägget, nämnd vid namn eller vidtalad innan. Själv har han spritt ut en annan version som absolut inte nämner att han har en ny relation.
Han uppskattade inte mitt inlägg, ska väl nämnas.

6 gillningar

Okej, ja det var ju korrekt och kortfattat och helt utan känslor utan bara den mest nödvändiga faktan. Där fick jag något att tänka på som själv en känslomänniska av rang :wink:. Tack att du delade :+1:t2:

Tack för ditt råd. Ja det är bra att lägga skulden där den hör hemma :+1:t2: Det är där den ska vara. Jag Ska fundera hur jag ska göra. Informationen måste ju ut men man vill göra det på ett så klokt och skonsamt sätt som möjligt för att göra så lite skada som möjligt för alla inblandade parter.
Tack att du delade med dig och lycka till med allt i framtiden :heart:

1 gillning

Jag berättade för mina föräldrar samma dag som bomben släpptes. Där berättade jag exakt som det var men utan för många detaljer. Sedan bad jag dem prata med mina syskon.
En av mina vänner visste alltihop i förväg, och en berättade jag för öga mot öga. Hon är en sådan som aldrig lyssnar på rykten, och jag ville berätta innan hon hann bli upprörd över “lögnaktiga rykten” och bekräfta att alltihop var sant.

Sedan drog jag mig undan från världen och talade om för mina barn att de fick berätta så mycket de ville för kompisar och lärare i skolan. Jag räknade med att efter en vecka, så skulle tillräckligt många veta att vi separerat och låta bli att ställa dumma frågor.

2 gillningar

När bomben släpptes pratade jag med mina närmaste vänner. Ville inte att barnen skulle få reda på det via omvägar, utan höra det direkt från oss.
När vi gjort det skrev jag ett kort meddelande på facebook och ändrade mitt relationsstatus.

1 gillning

Jag pratade med min syster först. Efter 2 veckor berättade jag för mina föräldrar öga mot öga. Närmaste vännerna ringde jag. Sen gick mitt x och den nya ut på fb efter knappt en månad. Så då fick alla veta. Min seperation har varit så smutsig av mitt x och hans donna.

Tråkigt att höra att det blev så smutsigt :cry:. Men det blir mycket svårare att samarbeta när den ena partnern lever ett dubbelliv bakom ens rygg :rage:
Hoppas du mår bättre nu :heart: Önskar dig lycka till

1 gillning

Jag har valt att berätta alla detaljer för min skilsmässa för mina vänner. Min hustru flyttade ut med alla sina saker och även gemensamma. Hon informerade mig via ett brev, att hon flyttat in hos en ny man. Tungt, får tröst av mina vänner

1 gillning