Har tagit bort - raderat
1 gillning
Man bör inte försöka dölja det som sker. De känner oftast att något är fel och behöver bekräftas i det.
Försök berätta sakligt utan att lägga skulden på någon av föräldrarna.
T.ex. “Vi är osams. Mamma vill inte leva ihop med pappa, men pappa vill leva med mamma. Självklart vill vi båda leva med er så det är ju lite krångligt”
1 gillning
Vi har inte heller berättat för barnen. Men då vi inte bråkar och det inte är dålig stämning här hemma har vi beslutat att inte berätta förrän nytt boende för x är på gång. Då det finns en tidsbestämd plan. Men fy vad jag inte vill…
Vi har inte heller berättat för våra 3 barn ännu…
Barnen är mellan 3 och 11 år.
Den minsta kommer ju inte förstå så mycket. De båda äldre har vänner vars föräldrar är skilda/separerade. Jag och maken är överens om att vi ska berätta tillsammans och gärna när vi har möjlighet att vara hemma med barnen i några dagar för att fånga upp deras frågor.
Maken är rak och stabil, det känns skönt att vi ändå kan vara så vuxna och ödmjuka i allt det här hemska. Jag vet att det är jag som initierat det hela och det är JAG som tycker att vi inte passar ihop. Men det hela är ändå så sorgligt. Det här är ju våra liv…nu blev det inte som vi hade tänkt oss men det ska nog bli bra ändå till slut.
Det är vad jag vill förmedla till barnen också. Det blir annorlunda, vi kommer inte längre bo tillsammans, men mamma och pappa kommer göra allt dom kan för att det ändå ska bli bra.
2 gillningar
Barnen var 6, 8 och 11 då. Vi berättade tillsammans ”mamma och pappa kommer att skilja sig och vi kommer bo i varsitt hus” Ungefär så.
Vi hade varit osams väldigt länge och bott isär i perioder så det kom inte som någon överraskning precis. Den som reagerade starkast var 11-åringen. Inte när vi berättade, men hade haft ett långt samtal med sin lärare ett par dagar senare då läraren fångat upp att något inte var som vanligt.
De andra var antagligen för små för att fullt ut ta in vad skilda föräldrar betyder i praktiken, medan äldsta har flera nära kompisar med skilda föräldrar.
Yngsta har frågat och ifrågasatt senare, kanske efter närmare ett år senare? Mellanbarnet har inte pratat mycket om det med oss föräldrar men jag tror att våra äldsta pratar mycket med varandra, om allt möjligt. Så de tar stöd i varandra.
Jag skulle vara försiktig med att berätta för tidigt, en bekant familj gjorde det. De velade och hade en av/på relation i flera år efter att de berättat för barnen att de skulle skiljas. Det tror jag inte de barnen mådde bra av, det har varit mycket problem med skolk, BUP inkopplad osv. Vänta tills skilsmässan är ett faktum och man flyttar isär är nog bättre. Så att det är tydligt för barnen vad dom gäller.
Men allt beror förstås på person och situation, så det som är bra för ett barn kanske inte är bra för ett annat barn. Svårt helt enkelt…
1 gillning
Har tagit bort - raderat
2 gillningar