Hot

Du får läsa bakåt i mina gamla inlägg om du ids med det, den är fem år gammal så den börjar äntligen vara historia även för mig :muscle: :pray:

1 gillning

Så du rekommenderar att jag svarar på hans medd ?
Det känns som han bara vill starta bråk genom att få reaktion

Men du kan väl svara sakligt på raka frågor?! Utan att låta dig triggas av honom, svara bara ytterst sakligt, klart och otvetydigt, inget annat. Absolut INGET annat!!!

2 gillningar

Jag skulle rekommendera att du bara svarar EN gång där du är mycket saklig om frågor som är nödvändiga. Däremellan kan du behöva hålla dig ifrån att dras med i att fastna i låååång trådar som ändå inte leder till något.

Är han det minsta lik det jag hade att göra med så är det inte sakfrågan som är det viktiga, utan att hålla igång konflikten och att få tillgång till att styra dig och få dig ur fattning och balans. Är det så du har det så förlorar du mycket på att svara på och låta dig dras med i allt.

Har du uttryckt hur det är, hur det blir, vad du vill, vad du kan tänka dig, hur det är ok för dig att kompromissa kring en gång så hjälper inte en förklaring till och en till. Det är inte ditt ansvar att få honom att förstå! Han vill inte förstå! Och du behöver hitta ett nytt sätt att bemöta som inte drar igång dig känslomässigt hela tiden.

Ja du! Det har jag också undrat många gånger! Men det spelar egentligen ingen roll! Man behöver hitta rätt med sig själv för att komma loss ur maktgreppet.

En känslomässigt omogen person kanske inte klarar av att gå igenom en egen känslomässig kris utan att lägga det på någon annan? Ett ex ligger då bra till?

Han kanske är lika knäpp som mitt ex var som inte riktigt kunde inse och förstå att när han gick vidare åt sitt håll så behövde jag gå vidare åt mitt. Han kände nog på något outtalat sätt att jag borde vara hans. Trots att han skaffat ny som han hade förhållande med för fullt?!

Det är det jag gör. Sen ballar han ur

När släppte han dig ? Hur gjorde du? Har ni barn ihopa? Jag känner att om inte jag sätter ner foten nu kommer detta att fortsätta

Jag hade tonårsbarn! Vi separerade för ca 7 år sedan, men jag började sätta ner foten för ungefär 5 år sedan. För 7 år sedan gick han till sin älskarinna som han hade en relation till sedan en tid. Han ville ha kakan och äta den och lyckades med det pga att jag dels var rädd för att släppa tryggheten…och ev kan det ha varit samma för honom. Destruktivt var det i alla fall! Varje gång jag samlat kraft för att resa mig och vända mig bort halade han in genom att hjälpa, finnas där och ”ställa upp”. När jag väl kände mig fast igen kunde han bråka om allt och inget. Känns lite som två förlorade år…eller kanske kan jag definiera det som en språngbräda att hitta inre styrka och vem jag är. För 5 år sedan fick jag nog, vilket innebar bl a att jag var tvungen att definiera vad jag ville och hur jag tyckte att min del av samarbetet kunde få se ut. En tid senare träffade jag min nuvarande man, vilket verkar ha fått honom att explodera mentalt.

Att inte diskutera med ex om diverse praktiska saker kring barnen var ju egentligen på tiden när jag började sätta ner foten.

Nu snackar jag allt sådant som är utanför ramarna som jag givetvis var tvungen att ta med ex, men om t ex ett av barnen ville gå på en viss aktivitet som kostade pengar, ville köpa något specifikt eller om de ville vara längre/kortare hos någon av oss så tyckte jag att det kändes väldigt märkligt att det skulle diskuteras över huvudet på våra barn oss emellan, när det dessutom användes som medel att bråka och komma åt mig. Barnen var tillräckligt gamla för att själva börja få ta ansvar för och bestämma över delar kring sig och sitt liv. Dessutom slutade jag att stå i givakt och svara på diverse småsaker direkt i stunden. Kommunikation fick ske i mail, aldrig via sms och telefon där han var blockerad. Skulle jag orka var det viktigt att inte vara tillgänglig dygnet runt, utan kommunikation fick ske i mail då och då. Det gällde för både ex och mig att vara lite bättre förutseende och planerade. Sådana krav är inte orimliga, även om barnen är yngre.

Ex var vansinnig och förstod nog aldrig mitt förhållningssätt. Jag tror nog också att han hade förlorat mig för alltid och det tog sig i uttryck med ilska. Jag försökte förklara hur JAG tänkte göra med MIN DEL av föräldraskapet. Han fick givetvis göra som han ville med sin.

Även om jag tyckte mycket om hur han var, resonerade och gjorde så for inte barnen illa av att vara med honom. Jag hade önskat att mitt ex hade kunnat hålla sin massiva kritik för sig själv, men när han var som argast spottade han ur sig allt möjligt om mig inför ungarna. Och dom påverkades av det!

Efter några år har han lugnat sig! Nu när han har träffat ny verkar även det ha en lugnande effekt. Fast idag ser jag INGEN anledning för oss att ha kontakt om något. Dock tycker jag det är väldigt skönt att mina barn slipper höra så mycket kritik och skit om mig som innan.

Och min relation till mina vuxna barn är på ett helt annat sätt idag. Vi har börjat skapa en vuxen mamma-barnrelation. Det är på ett annat sätt!

1 gillning

Det kanske inte framkom lika tydligt, men även jag har förstått rätt bra vad som orsakar mycket av era problem.

Jag håller fullständigt med din vän terapeuten att ditt ex beteende absolut indikerar både psykopatiska o narcissistiska drag. Jag känner igen det allt för väl eftersom jag själv just nu ligger i vårdnadstvist med ett ex som även hon visar mycket tydliga drag åt det hållet.

Jag har själv märkt hur otroligt stor skillnad det gör om man lär sig hantera personer med dessa personlighetsstörningar på rätt sätt.
Din vän som du säger är utbildad terapeut sitter säkert inne med många goda råd. Det finns också otroligt mycket självbildning online.
Just att hantera narcissister och psykopater finns det otroligt mycket om på youtube, det gäller dock att hitta de som är seriösa, de skiftar nått fruktansvärt i kvalité.

Det finns många riktigt effektiva knep o taktiker att använda sig av när det gäller att ta tillbaks makt o kontroll i ett förhållande med en psykopat/narcissist.
Väldigt mycket är dock vunnet bara genom att inse hur de fungerar och teknikerna de använder för att manipulera dig. Det gäller att utveckla strategier och tillvägagångssätt som försvårar för den andra att spela sitt spel. Just i detta fall så hade hela konflikten uteblivit om du frågat om tid för återlämning redan när ni gjorde upp planerna från början, då hade det ju varit glasklart om sen exet senare kom o ville ändra på det.

Mina tidigare inlägg i detta ämne var enbart konkreta tips o råd ang hur du borde hanterat just denna situation som tråden handlade om. Sen kom Noomi och Hej_och_h och utvecklade o breddade mina tankar på ett mycket bra sätt.
Jag skyller på att jag är man o instinktivt tänker konkret problemlösning.

2 gillningar

Jag ÄR saklig jag ÄR tydlig. Jag håller mig till ämnet - han ballar ur… från att det handlar om barnet till att jag är en dålig mamma ( enligt hnm då)

Hur beter sig ditt x mot dig?
Har ni ngra barn ?

Nå men då så, då kan du inte göra mer än så :ok_hand:

Jo förresten, du kan spara all Er kommunikation och den kommer att visa tydligt vad som egentligen har sagts och av vem, det kan komma väl till pass när Ni ska på nästa samtal hos soc eller liknande :v:

1 gillning

X säger hela tiden MITT barn . Har rättat honom x antal ggr.
Det med farmor är jag nästan säker på att det är lögn

Kan du berätta hur ditt x beter sig… och hur du gör?