Enligt familjeenheten räcker det med MISSTANKAR/ORO. Exet har själv berättat hemska alkoholrelaterade grejer under hennes uppväxt. Pappan ringde henne stupfull för några veckor sen,dagen efter kom han inte ihåg att han ringt henne.
Jag vet inte, fick råd av familjeenheten men de har kanske fel.
1 gillning
Nej, det har de inte. Men du måste också veta om och när hon lämnar barnet hos dem. Du säger att det är skadligt för barnet att vara på tre ställen. Hur gammal är barnet?
Sist vi var där innan upptäckten så fick barnet leka med en dildo. Jag sa till henne men 10 minuter senare kom ungen med samma dildo.
Hon skämtar ofta om grabbens snopp.
Hon har erkänt hon onanerat bredvid han när han sov.
Hon sa hon stängde in han i hennes sovrum och stängde dörren då han var jobbig.
Han är straxt över 18 månader.
1 gillning
Nej det är absolut inte ok.
Däremot är väl barnet tillräckligt gammalt för att kunna vara på förskola och då ser jag inga problem att vara på tre- fyra ställen.
Därför hörde jag med familjeenheten. ÄR det ok för ett så ungt barn att vara på 3 olika ställen?
Nej det var absolut inte bra.
Det låter märkligt om ert barn är 18 månader, barnet har rätt till förskola från 12 månaders ålder så mycket som behövs och det finns åtskilliga barn i den åldern som har bäxelvis boende.
Pratade med familjerätten om varannan vecka. De sa att först vid 2-3 års ålder är det ok. Grejen var att yngre barn inte fattar att mamma eller pappa kommer tillbaka igen. Barnet tror de förlorar personen för alltid.
Fick inte träffa mitt barn så ordnade vv när han var 6 månader gammal. Bvc har koll och han växer precis som han ska.
2 boenden är egentligen för mkt,3 är definitivt för mkt. Enligt familjeenheten och familjerätten.
Men om föräldrarna är skilda, de har växelvisboende, den ena jobbar skift och lämnar barnet på förskola/ hos sina föräldrar? Ska man ö h t lämna barn ens på förskola då?
Nu har jag läst på lite.
Familjerätten rekkomenderar växelvisboende från 3 års ålder. Är föräldrarna överens kan man dela upp veckan 2 + 2 + 3 dagar. Det förutsätter att barnet har nära till förskola, kompisar och allt vad det var. Hur har ni löst det?
Under min vecka blir det fsk mån-fre.
Under hennes vecka blir det kanske torsdag på fsk. Eller måndag-tisdag. Eller bara tisdag. Aldrig regelbundet. När hon inte jobbar får han inte va på fsk.
Jag försökte jobba dagtid på min vecka så jag kunde ha han även då hon jobbar. Gick inte.
Har sagt upp mig så jag kan byta till dagtid nån gång. Hon vill inte byta varken arbetstid eller ställe.
Jag har 300m till fsk. Hon har 4,5 mil.
Vi har vv.
Jag förstår dig @Acke76 till viss del:
- Mitt ex ville INTE skiljas.
- Jag var medberoende och VÅGADE inte skiljas.
- Efter skilsmässan trodde jag att det skulle bli så mycket bättre - tji fick jag.
- Han spårade ur fullständigt.
- Det fick MIG att fullständigt gå i taket och kontaktade också soc. som faktiskt lyssnade och gav tips och råd som jag ABSOLUT skulle/kunde delge min exmake.
- Däremot har vi aldrig pratat om att vara exv. särbos eller umgåtts så nära och frekvent.
- Min exmake vill gärna försöka igen men inte jag.
- I efterhand har han visat sig vara mottaglig för min “kritik” och idag har vi en hyfsad relation. Respektfull.
- Själv är jag JÄTTEGLAD att jag sa ifrån fast man inte “får”, för våra barn vet idag hur de ska förhålla sig till mig och mitt ex.
Jag är mer inlyssnande och de litar mer på mig.
Personligen tycker jag att den förälder som löper amok/beter sig oansvarigt efter en skilsmässa oftast - oftast! - får mer sympatier för “man blir ju lite knäpp efter en skilsmässa…”.
Är man den mer ansvariga med högamla krav på sitt ex. är det inte helt sällan man ska “sluta lägga sig i”, inte vara kontrollerande och backa.
Det beteendet som också kan vara ett utflippad beteende får sällan sympatier… Dvs, det är ju två sidor av samma mynt: båda parter beter sig lika sjukt men den som “tutar och kör” har mer rätt till det än den som vill ha lite ordning och reda.
Så tycker jag att det är.
Nyskild2019.
Jag vågade inte heller gå fast förhållandet var så dåligt. Jag pratade med henne om det flera ggr men inget hände och vad kunde ha hänt? Hon är som hon är och jag är som jag är.
Fick barn och då såg jag det annorlunda fast ett barn gör inte ett dåligt förhållande bra såklart.
Ville så gärna ha min kärnfamilj. Kämpade som ett as för det och TRODDE hon ville med. Men jag var bara en backup eller ens det.
Har ändå så svårt att släppa taget. Antar jag varit medberoende väldigt länge.
Vi har idag bara kontakt om barnet och ses aldrig ihop.