Hej.
Josse här. Jag skrev här för ca fyra månader sen. Min sambo ville gå isär efter 24 år. Jag famlade efter mark i veckor. Sen kom han på att vi kanske skulle få det att funka ändå. Jag tog halmstrået med bägge händerna.
Jag vrider mig ut o in för att få det att funka. Men jag tycker inte att han gör detsamma.
Trots allt var det HAN som fått känslor för någon annan. Borde inte han rimligen vara den som anstränger sig mest??
Jag vet inte vad jag ska göra. Han säger inte ett ord om det som hänt. Och jag vågar inte heller säga nåt. Är väl rädd för svaret antar jag.
Jag är konstant orolig när han åker någonstans. Jag litar inte på honom. Han gjorde mig så illa med de där orden.
Kan man komma vidare ens?
Han har inte sagt en gullig sak eller på nåt sätt visat att han menar allvar.
Va tusan ska jag göra??
Hej @Josse1
Leta upp @Stark1 och hennes story, den berör mig jävligt mycket.
Tror du kan hämta svar och styrka därifrån.
Ha det
Så länge ni inte snackar och är öppna med varandra så kommer era hjärnor fylla på de tomma konversationerna med påhittade ord och scenarier istället. Och ni kommer ingenstans. Du måste nog ta tag i saken och ta diskussionerna, särskilt om han undviker det. Annars kommer ni bara gå såhär tills det händer något. En storkonflikt. En otrohet. Något som inte kommer hända är att allt helt magiskt bara blir bra av sig själv.
Du ska vända bort blicken från honom och istället se dig själv. Vad kan du göra för att du själv ska må bättre? Bygg dig själv! Ta hand om dig själv!
Det är inte osannolikt att han kommer att gilla det han ser när du byggt upp dig själv, men zå kanske du inte längre vill ha honom…
Det krävs två för att laga ett trasigt förhållande. Att han har sagt att han vill och sedan inte gör något åt det är inte att laga. Det är att vara lat och bekväm.
Det är nu DU måste bestämma dig för vad DU vill. När du har gjort det så säg ifrån på skarpen till honom vad du förväntar dig och kräver. Om han protesterar så påminn honom väldigt tydligt om att det är han som har satt er i skiten och får gilla läget och faktiskt göra något åt det.
Behöver du parrådgivning/familjerådgivning så säg ifrån på skarpen att det är det som gäller.
Jo, det borde vara han som anstränger sig mest
Du kan inte leva på det viset för det kommer att äta upp dig.
Det är en väldigt normal känsla och du behöver hjälp att kunna finna ro inombords för att kunna fortsätta ditt liv antingen tillsammans med honom eller utan.
Vad du än gör så stressa inte fram ett beslut. Om du bestämmer dig nästa vecka, om tre månader eller ett år om du vill stanna eller lämna är helt ok. Du ska känna dig trygg med det beslut du tar. Det du däremot behöver bestämma nu är vad DU behöver för att må så bra du kan må i stunden.